Vanföreställningssyndrom?

Inte lätt det där. Du har inte heller nån arbetsterapeut som du brukar ha kontakt med? När det var riktigt "illa" för mig så hade jag kontakt med min arbetsterapeut och berättade hur det var just då. En timme senare hade jag en tid hos psykläkaren.

Det hjälper dock inte dig så mycket. Kan tänka mig att det är lika svårt att få en tid hos en psykolog med kort varsel men ibland så avbokar någon sin tid och då kan det finnas plats. Så var det för mig.

Går förmodligen inte heller att hota med självmord, då skickas du bara till psykakuten.

Tyvärr har jag ingen arbetsterapeut. Ja, vad jag förstod så är det samma med min läkare som med min (nya) psykolog, eftersom jag missade den förra och första tiden hos henne så ska även hon skicka en ny tid. Undrar när det blir att jag får komma dit. Hoppas så snabbt det går...

Litar du på dina vårdkontakter? Rör din paranoia enbart familj och grannar?

Jag har inte träffat min psykolog ännu, så lite svårt att svara på. Är rätt misstänksam i det stora hela.

Nu har jag ingen kontakt med min familj längre, kanske bra. Så när det gäller grannarna.... ja.

Menar du telefontid med psykologen eller träffa nån på mottagningen? Ja, blir väl lika svårt att få nån tid när de går på knäna. Ny psykolog är också värdelös, då måste man drar alla problem från början igen.

Annars får du söka stöd på Flashback så länge, finns en del här som genuint bryr sig om dig.

Vad/hur triggas din misstänksamhet mot en människa? Samlar du på "upplevelser" av svek/illgärningar hela tiden?

Jag ska få ett brev med ny tid hos psykologen. Har fått en telefontid med läkaren redan.

Sant. Det värsta är ju, när man kommit till en psykolog och dom slutar sin tjänst efter 5 månader.

Tack! Det känns fint att läsa.


Nej, inte så.. Det är liksom nåt inom mig som gör att jag misstror nästan alla. Jag överanalyserar deras ord, t.ex och finner små gömda kodord och skit som måste betyda att dom vill mig ont. Så börjar det och det blir ofta bara värre med tiden.

Människor tenderar ju att göra det dom tänker och känner. Upplever du att personer som du tror/är övertygad om, vill dig illa har realiserat sina tankar och faktiskt skadat dig på något sätt? Om inte, vad får dig att fortfarande vara övertygad om att de är illvilliga?

Bra att du frågar.

Självklart har jag varit med om det. Jag har definitivt mina anledningar till mina tankar, det är ett som är säkert.

Den där misstänksamheten känner jag igen, går inte att göra så mycket åt när man är besviken på människorna och livet.

Brukar det vara värst en speciell tid på dygnet (kvällen, natten)?

Så är det.

Ja, kvällarna är allra värst. Sen mildras det under natten. Bäst mår jag nog på dagar (när det är ljust).

Det där med grannen, har du sett honom (antar det är en man?)/henne utanför dörren? Jag har inget titthål i dörren så då kan man få lite tankar ibland.

Skulle det hjälpa om du inte hör ljud? Öronproppar/hörlurar? Eller är det känslan att nån spionerar på dig som är det jobbigaste?