Hoppas verkligen att jag har gjort rätt val.

Har varit tillsammans med en tjej i ca 4,5 år. Vi bodde ihop i 3,5 år. Det har varit upp och ner och fram och tillbaka mellan oss det senaste året.
Det har varit många gräl i förhållandet men även många otroligt fina stunder.
Jag älskar att vara med henne, då vi har mycket roligt ihop. Vi är ganska lika som personer, det har lett till att det varit lätt att få fram varandras bästa och sämsta sidor.
Man kan väl kanske tycka att om man har det så roligt tillsammans med sin partner, så är det väl inget att fundera över? Men saken är den, att jag inte kan se framtiden tillsammans med henne. Hon är 5 år äldre än mig och har ett barn sedan tidigare. Jag har ofta känt att om jag en dag ska ha egna barn, så vill jag ha det med någon som inte heller har några sedan tidigare. Kärnfamilj känns viktigt för mig.
Jag är inte heller särskilt attraherad av henne längre och har börjat se henne mer som en riktigt bra vän, än som flickvän och sambo. Givetvis kan inte vi vara vänner längre om vi inte är tillsammans, det skulle aldrig funka.
Bör man vara nöjd med det man har och inte vara så kräsen? Tror nämligen det blir svårt att hitta någon annan som klickar så bra personlighetsmässigt. Eller bör man söka efter något annat?
Jobbigt att förlora sin bästa vän, men samtidigt vill man känna det riktiga pirret för sin partner.
Vad hade ni gjort?

Låter som orimliga förväntningar på vad ett förhållande är. Forskare har tittat just på vad kärlek är och delat in det i tre faser:

1. Lust. Det kan man känna för hur många som helst. Man blir kåt, helt enkelt.

2. Förälskelse. Det innebär att belöningssystemet i hjärnan ger utslag för en specifik person och innan annan, vilket frigör lyckokänslor och känsla av välbehag. Det håller dock bara i sig 1-2 år, sedan avtar den effekten.

3. Kärlek. Kärlek är den sista fasen som tar över när förälskelsen ebbat ut. Kärlek är mer av en djup vänskap snarare än att man går runt och är kär hela tiden. Det verkar vara där du befinner dig just nu, vilket är helt naturligt.

Om du söker ett förhållande där du är förälskad i samma person för all framtid kommer du aldrig hitta det. Den sortens förhållanden existerar inte. Däremot kan man givetvis trigga lyckokänslor med sin kärlek ändå, genom att exempelvis göra och upptäcka nya saker tillsammans med sin partner.

Så om du verkligen tycker om den här kvinnan och trivs i hennes närhet vore det dumt att kasta bort det i tron att kärleken är död för att förälskelsen är över. Då kommer du bara bli besviken om 3-4 år igen med nästa kvinna.

Att hon har barn sedan tidigare och det känns som ett problem är något annat och om det verkligen känns som att det stör att hon har ett barn sedan tidigare är det lika bra att lämna såklart. Ungen lär förhoppningsvis inte försvinna någonstans.

Men jag tycker nog man ska passa sig för att kasta bort människor man trivs med för lättvindigt. Du borde nog fundera på om det är värt att kasta bort det ni haft och har för en småsak som att hon har barn sedan tidigare. Det hade hon ju när ni träffades också och det har inte förhindrat er från att utveckla relationen till det den är idag, så varför ska det få hindra er från att bilda familj?

Bor eller bodde ni ihop? Har du varit tillsammans med en tjej i fyra år och känner inte för ens nu att du bara vill ta hand om dina biologiska barn? Kan ni inte skaffa barn tillsammans även om hon har sedan tidigare? Lite annorlunda definition på kärnfamilj men det är en annan diskussion.

Hur länge har dina känslor svalnat för henne? Som tidigare postare skriver kommer du inte gå omkring och vara förälskad reste nav ditt liv, vissa episoder känner man lite mindre för sin partner och vissa mer. Vad har du gjort för att känna dig mer attraherad av henne? Prata om att försöka få tillbaka lite gnista i relationen? Ni har trots allt varit ihop 4,5 år så känns som att ni borde kunna prata med varandra

Kollar man igenom dina tidigare skapade ämnen, så har du gjort några liknande denna. Jag tror innerst inne att du själv vet svaret på din fråga, dock vill du kanske inte inse det.

I vilket fall som helst, hade du nöjt dig med hur din situation är just nu, hade du aldrig skrivit denna tråden. Hade jag varit i din sits, hade jag gjort slut. För min egen skull, men även för den andra partners skull.

Jag hade gjort slut på ett schysst och ärligt sätt nu.

Du eller hon kommer att träffa någon annan (även om det bara är sexuellt) så småningom och tänk vad jobbigt om ni är ihop då?

Gör slut, hon kanske känner likadant som du och då går det att behålla en vänlig relation.

Nää man vill inte bo och leva i en kompisrelation.

Man klickar med olika människor beroende på var man är i livet och bara för att det var rätt för 5 år sedan så kommer det att komma någon annan som är rätt i det läget som är då.

Lycka till!

Det lutar nog åt att det blir så, sorgligt men sant.

Ett uppbrott är alltid sorgligt men ett schysst sådant sårar inte lika mycket som om någon av er träffar en ny innan det är slut.

Som du skriver "din bästa vän" den människan vill man inte såra i onödan.

Risken är stor att hon känner likadant och älskar dej enbart som kompis också.

Önskar er lycka till och återkom gärna till tråden och uppdatera hur det gick.

Kloka ord, tack!
Jag vet att hon inget hellre vill än att jag kommer tillbaka. Är säker på att hennes känslor för mig är större än vad mina är för henne, tyvärr...

Tråkigt men hon kommer över det.

Ge inga falska förhoppningar eller löften utan var ärlig.

Inget sex, inget fredagsmys inga "jo men kanske" det är mer sårande att hoppas och tro än att veta säkert att det är slut.

Jag älskar henne som person, men är osäker på om det är tillräckligt för att vara tillsammans. Jag ska ta en rejäl funderare.