Bostadsbubbla i Sverige?

Du tycker att man ska subventionera för pensionärer som har glidit på en räkmacka hela livet? Får man fråga hur gammel herrn är?

Snart pensis. Vet inte så mycket om räkmacka men jag bytte till en central bostadsrätt för mer än 20 år sedan. Kriterierna var bl a att vi ska kunna bo här tills de bär ut oss. Det skulle vara en välskött förening och vi skulle ha råd att bo där även då inkomsterna minskar. Så det är inte räkmacka, inte tur utan skicklighet.

Och vad jag vet så har jag inte blivit subventionerad mer än någon annan. Köpte kontant så jag har inte heller haft något avdrag på den här lägenheten. Innan dess betalade jag fastighetsskatt. Förmögenhetsskatt har jag också pytsat in. Visserligen har lägenheten fyrdubblats i värde, men det blir pengar först när jag säljer, och då måste vi skaffa oss ett nytt boende. Så det skulle inte bli någon vinst att sätta sprätt på resor och uteätande. Majoriteten av svenskar byter boende inom sin egen stad eller bostadsområde, och det är rena förlustaffären pga flyttskatten.

Hör kanske till de som man anser bor för stort, men det är så jag vill ha det. Just nu hör jag ropen skalla efter socialisering av bostadsytan pga att pensionärerna bor för stort. Risken finns att det blir boendeskatt så att man får betala extra skatt för "extra" yta. I Kanada har de på sina ställen empty home tax. Huvudsakligen riktad mot kineser som köper lägenheter där som de låter stå tomma. I Sverige har vi lång tradition att beskatta fastighets- och bostadsägare. Minns då delar av fastighetsskatten var kakelskatt, dvs taxeringsvärdet ökade om man kaklat för mycket. Inte konstigt att fastighetsskatten blev den mest hatade skatten. Folk tål att det tas skatt eller avgift för att täcka för det som fastigheterna och bostäderna konsumerar av det gemensamma, för det gör vi, men har inte någon lust att bli mjölkko för allsköns andra "samhällsprojekt".

Verkar som Lillian som SvD-artikeln ovan handlar om fått köpa ut en hyresrätt. Nu verkar hon inte förstå hur hon ska hantera situationen. Hade hon haft en hyresrätt som hon bytt till en annan hr i Solna då hade vi sluppit läsa om henne.

Att slopa "flyttskatten" är en direkt katastrofal ide i Sverige givet systemet i övrigt. Jag vet att många ser rött av det (många sitter i confirmarion bias pga egna orealiserade vinster), så vill helst ha längre tid på mig att förklara varför. Men kortfattat är det till att börja med inte en "flyttskatt" (den kallas ofta så pga lobbying/egenintressen), det är en skatt på kapitalvinst. Till sin natur redan en subventionerad sådan; tvärt om borde den följa generella linjer kring vinst på kapital (minus att det är naturligt att byte bostad -> bostad inte behandlas som en realisering).

Vill vi att gamla människor inte ska sitta och ruva på stora, "oanvända", ofta redan ärvda resurser heter lösningen i alla utvecklade länder fastighetsskatt.

Det sprids då, pga de enorma egenintressen i detta (många människor sitter med orealiserade vinster), förvirrade förslag i tex media om att man skulle kunna föra in fastighetsskatt, ev. slopa ränteavdrag och som en slags kompensation ta bort skatten för kapitalvinst (specifikt för bostäder).

Det är dumheter. Fastighetsskatten i sig är en egen, fullt tillräcklig , internationellt bevisad (både i teori och praktik) lösning på problemet. Detta "kvittas" inte mot något. Däremot är fastighetsskatt ett ypperligt sätt för staten att få in skatt, vilket innebär minskande av andra (världsunikt destruktiva) skatter vi istället har riktade mot produktion av värde.

Jag har förövrigt inte sett ovan konstaterats av någon i den svenska diskussionen kring detta. Givet visst intresse av den här typen av frågor är det självklarheter, vilket visar vilket bisarrt tunnelseende svensk politik har fastnat i.

Fast Lillian har sig självt att skylla. Dock tycker jag att banken har varit odugliga på att informera, det måste klargöras att lånelöften är tidsbegränsat ( vilket det står om man läser). Vidare måste man berätta att hon tar en risk om något sker på marknaden när hon har tillträde en bit fram i tiden.
Flyttskatten är känd och är 22% av vinsten. Rimligen borde hon kalkylerat med vad som blir kvar efter flyttskatt och mättat mun efter matsäcken. Nu gjorde hon inte det och hon tog ovetandes en risk. Hon riskerar att åka på en rejäl smäll, personligen kan jag tycka att banken kunde ge henne lånet till högre ränta och kräva lite större kontantinsats. Trots allt har man bidragit till att lura in henne i en fälla. Sen undrar jag över storleken på den nya lägenheten? Är den lika stor och modern, ex en tvåa mot en tvåa så, dansade hon på slak lina. En tvåa mot en liten etta hade antagligen inte satt lika stor press på ett bra slutpris.

Sen kan jag lägga till att folk förstår väldigt olika gällande ekonomi. Jag har en gång i min karriär förtvivlat försökt få en slöjdlärare att fatta risken med förtida uttag av ålderspension.
Han skulle spara den i fonder och plocka ut en klumpsumma efter pension. Att börsen kunde gå ned under de 5 åren och att hans ålderspension livsvarigt sänktes med 24 % förstod han inte. Han såg bara en påse pengar i slutet av regnbågen.

Ett problem för pensionären är att många hyresvärdar tillämpar principen att bruttoinkomsten måste överstiga 3xårshyran. Tror inte att dom tar hänsyn till om Liliann har 1-2 miljoner i fonder. Det här är ännu ett hinder för rörligheten på bostadsmarknaden.

Vad jag vet så tar bankerna med flyttskatten i kalkylen då de ger lånelöfte. Problemet här var att hennes lägenhet sjönk i pris och kalkylerna inte höll.

Ja, men det går att förhandla men folk är inte vana vid sådant utan ger upp.

Det stora problemet är att hon köper en för stor och dyr nybyggd lägenhet. Hade hon köpt en etta på 42-45 istället för en tvåa på 59 kvm så hade hon fixat det.

Med berått mod eller ovetandes tog hon en risk och förlorade.
Flyttskatten är ett svepskäl.

Det är ju skumt att bostadsutvecklare ens får teckna bindande avtal på miljontals kronor mot en privatperson, utan att köparen har kunnat uppvisa ett lånelöfte som är giltigt vid tidpunkten då pengarna ska överföras.

Vad jag vet om sådana där tanter så vet de inte ens vad risk är. Om jag ska spekulera så tror jag att baarna varit rådgivare. Jag tror att hon köpt ut en hyresrätt. Sedan vill hon flytta närmare baarna som hejat på att hon ska köpa en ny lägenhet. Folk funderar inte över risker och skit till vardags och de har ingen aning om hur konjunkturerna ser ut. Därför ska vi inte skapa system där en stor del av befolkningen står på öronen så fort en vanlig svacka inträder. Risk ska i huvudsak tas av experter som hanterar sånt på betald arbetstid. Som banker. Bostadsutvecklarna är det inte heller synd om för de borde veta bättre pga att det är deras business som de jobbar med varje dag år ut och år in. Men vanligt folk byter bostad kanske vart tionde år och de kommer aldrig att bli experter på alla eventualiteter.

Jag kan sekelskifteslägenheter på Östermalm. För några år sedan hjälpte jag en dam närmare 90 år som bott i en sådan i 50 år flytta till en bekvämare hyreslägenhet byggt på 80-talet. Det gick bra då hon bytte sin gamla älskade lägenhet mot en ungefär lika stor (ca 60 kvm) men modernare eftersom hon bytte en hyresrätt mot en annan hos samma hyresvärd. De äldre behöver framför allt bra och rymliga badrum dit de kan ta sig med hjälp av en rullator.

Lilian i artikeln ville byta sina 68 kvm på Östermalm mot bekvämare 59 kvm i Solna. Närmare barnen. Vettigt resonerat men hennes problem var att hon skulle köpa och sälja och då kommer risken in i kalkylen. Tyvärr är de flesta svenskar omedvetna om att ägande och handel är förknippad med risk. Alltid, alltid, alltid. Jag tror att fördumningen hänger ihop med våra korkade medier som i nio fall av tio förknippar ägande med vinst. Man ser t o m ned på hyresrätter. Nej, hyresrätter är bäst för majoriteten, för ägande kräver kunskap och att man är om sig och kring sig. Dvs jobb. Ägande är inte gratis.

Vad gäller storleken på lägenheten så är min erfarenhet av äldre att minst 50 kvm krävs. Det ska vara rullatorer, rullstolar, specialsäng, fåtöljer som hjälper en upp och ner och allt möjligt där inne. Även de jämngamla gästerna anländer med sina hjälpmedel som tar plats. Speciellt badrummet måste vara stort. Kvinnor vill dessutom ha tvättmaskin och torkskåp för de vill inte lämna ifrån sig tvätten.

Sett utifrån behovssynpunkt så passar inte minilägenheter de äldre. Ungdomar däremot mår alldeles utmärkt i en etta med sovloft. De behöver ingen stor radie för att vända sig på, är inte hemma så mycket och har oftast sitt sociala liv ute. Så var det för mig och så verkar det vara för den yngre generationen som jag känner. Även efter första ungen fortsätter de hellre att trängas i en etta än att flytta utanför tullarna om det är det enda alternativet.

Problemet är att inte ens en fastighetsskatt räcker för att pensionärerna skall tjäna på att flytta. Skall de betala reavinstskatt och sedan betala mer för en mindre bostad och dessutom betala en hög månadsavgift lönar det sig att bo kvar om inte fastighetsskatten sätts så högt att barnfamiljerna som skulle flytta in inte klarar av det. Man kan naturligtvis säga att 7-barnsfamiljer i 70-talsvillor, för det är det vi talar om, slipper fastighetsskatt men det finns liksom inte parlamentariskt underlag för den typen av idéer just nu. Knapp ens att det går att avskaffa ränteavdragen och ännu mindre införa fastighetsskatt.

Nej, vi får nog acceptera att Agda bor i 175 dåligt underhållna kvadratmetrar medans Stina, Hampus och Carl-Sixten bor i en tvåa ovanpå ett lattecafé.

Precis. Sedan har du också det oundvikliga i att de äldre har samlat på sig en massa saker genom livet som man inte vill göra sig av med, även om man inte är en hamster. Det handlar ofta om affektionsvärde och arvegods.

Tillika ska vi idag vårdas i hemmet tills vi kolar, vilket också bidrar till ett visst utrymmesbehov.

Samhället/ marknaden har förfärligt svårt att möta behoven, främst för att bomarknaden är satt ur spel sedan länge. Samt att människor inte fullt ut behöver ta konsekvenserna av sitt handlande.