Bostadsbubbla i Sverige?

Jag minns bubblan som LW skriver om. Jag var en av dom som hade turen att snubbla in på marknaden då och blev fascinerad av varför det var så BILLIGT med bostadsrätter. Jag köpte t ex 140 kvadrat i centrala Göteborg (sekelskift, balkong, fjärde våningen) för 250 kkr. Det var inte klokt - för den som bor där idag är den kvarten värd minst 8 miljoner.

I vilket fall glömmer jag aldrig den första föreningsstämman jag var på det året, 1994. Hela rummet var fullt av folk som hade fått reda på vad jag betalade och dom grälade som fan om varför dom hade köpt loss kåken 1987: "Det skulle ju bli en så jävla bra affär. Och nu sitter vi här. Fan också..."

Men satt kvar gjorde dom och vi i föreningen lät dom hyra ut i andra hand. Och när dom sedan sålde från och med 1997 hade allihop "tjänat" miljoner.

[...]

Det jhag försöker säga är att om det kommer en nedgång behöver man ta det lugnt och analysera det som hänt. Det vi hade i början av 1990-talet var massivt: först hade kapitalmarknaden avreglerats 1985 med bibehållna byggsubventioner (snacka om att hälla fotogen på ett en brasa) och sedan hade skatteavdragen begränsats, varefter räntesubventionerna försvann, samtidigt som vi nästan över en natt gick över till en kontraktiv ekonomisk politik med låg inflation, fortfarande höga räntor och hög arbetslöshet. Vi snackar om ett tillstånd in extremis. Något liknande kan jag inte se inom något som liknar en överskådlig framtid.