Citat:
Ägt den på DVD sedan den kom ut men den är fortfarande inplastad, ståendes i hyllan och tror ärligt talat att jag aldrig kommer orka att ta itu med den. Efter allt jag har hört om Tarr och det lilla jag orkade se utav Damnation så är det ingenting för mig. Hade säkert orkat att kolla igenom den för en 11-12 år sedan då jag såg en massa film som av folk oftast betecknas som "pretto", men idag har jag inte ork eller tid till att lägga på såna filmer. Hoppas du förstår vad jag menar och att du inte tolkar det som en pik mot er som gillar Tarr och hans filmer!
Gillar ju fortfarande en hel del "prettofilm" som jag såg förr i tiden, och lärt mig att uppskatta Under the Skin som jag skydde som pesten förut då den kom.
Gillar ju fortfarande en hel del "prettofilm" som jag såg förr i tiden, och lärt mig att uppskatta Under the Skin som jag skydde som pesten förut då den kom.
Tar inte alls illa vid mig utan förstår din poäng och kan även hålla med om gällande Damnation. Den gav mig verkligen ingenting alls. Har även sett Family Nest (1979) av Béla Tarr och även om den var annorlunda jämfört med hans senare verk så kommer jag aldrig självmant att se på den eller Damnation igen i framtiden.
Med det sagt så tycker jag ändå att Sátántangó, Werckmeister Harmóniák och Turinhästen innehåller bitar av lysande filmkonst som gör dem sevärda såhär i efterhand. Kanske mer de två sistnämnda än den första då Sátántangó var mer ett slags ”happening” att se om man orkade sitta och titta igenom en 7½ timme lång film i en sittning, som ett slags maraton, än vad den gav i ren upplevelse imo.
Intalar mig själv att om inget annat så hjälper de här filmerna att jag lättare kan ta till mig och uppskatta exempelvis Tarkovskij och liknande auteurer efteråt, men det kanske mest bara är placebo-tänk ifrån min sida.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera