Citat:
Ursprungligen postat av
CrispyKreem
OK, så om jag förstått dig rätt beror SDs nedgång på att de läcker till M och AfS.
Här är problemen jag har med den teorin:
1) M går helt ofattbart uselt. Ofattbart på så sätt att de har AKB-siffror trots att partiledaren leder överlägset i förtroendemätningar och koras till vinnare i alla TV-debatter. I AKB:s fall korrelerade de usla siffrorna med lika usla förtroendesiffror och debattbetyg, men i UK:s fall är det total spagat mellan två oförenliga ting. Så oavsett om man betraktar M som SD light eller som i ditt fall SD heavy, kan man konstatera att deras charmoffensiv mot invandringskritiska väljare inte funkat alls.
2) Ang AfS: När SD skulle mätas 2010 gick det trots trådens historieskrivningar ganska bra. Några tiondelar under men inte värre än vanligt för 5%-partier. Att det gick relativt bra 2010 och fett dåligt 2014 beror enligt Demoskops Santesson på detta: SD-väljarna 2010 var den ”hårda kärnan” som kallade sig nationalister rakt ut i telefonluren och som inte led av just någon skamfaktor alls. Men 2014 kom det ett nytt skikt av väljare som var allmänborgerliga, som skämdes, som inte såg sig som nationalister och som i många fall inte ens gillade SD. För att sammanfatta: Tuffa grabbarna > Lätta att mäta. Fegisarna > Svåra att mäta. Eftersom det finns goda skäl att anta att AfS-väljarna kommer från de tuffa grabbarna och är typ 2010-SD på steroider, kan man därför anta att de borde vara betydligt lättare att mäta än dagens SD med sin oformliga blandning av tuffingar, fegisar, nybörjare och fan vet vad. Ändå gör AfS inget avtryck i OU alls hos 7 av 8 OI, endast hos Yougov men inte så stabilt att det motiverar särredovisning.
Som jag ser det finns fyra ”möjliga” förklaringar:
1) De tuffa grabbarna som är enkla att mäta har stannat hos SD, de blyga fegisarna som är omöjliga att mäta har gått till AfS. Sannolikhet: Extremt låg.
2) AfS-väljarna har en tyst överenskommelse om att vara för balla för att delta i etablissemangets sketna mätningar. Ingen säger ett knyst och sen får alla en stor fet surpriiiiiiise muthafuckas på valnatten. Sannolikhet: Extremt låg.
3) Samtliga OI utöver YG har i hemlighet grymma AfS-siffror i rådata men har kommit överens om att begrava hela skiten och låtsas som ingenting. Sannolikhet: Obefintlig (enligt mig), 134% av 100 möjiga (enligt de konspirationstroende).
4) Det är precis som det ser ut, dvs att AfS får nöja sig med ett resultat i nivå med SD 1998 eller så. Sannolikhet: Hög.
Om mina antaganden stämmer och M, SD, och AfS floppar samtidigt, kommer min analys tentativt att landa ungefär i trakten av att media, partierna och tyckarna har ältat invandring så olidligt intensivt de senaste 4 åren att väljarna med närmast perfekt tajming tröttnade på skiten dagar innan det som skulle bli den stora folkomröstningen om invandring. Men har vi tur så trollar alla opinionsmätningarna och kommer med en biffig överraskning på söndag.
Nja, låt mig förtydliga mig själv. Jag inbillar mig förvisso att Sd har förlorat väljare till M, men det stora tappet har sannolikt gått till S.
Till att börja med, bara för att Sd förlorar väljare till M innebär detta inte per automatik att M's väljarstöd ökar. M har under lång tid haft ett stort tapp till C, som i sin tur sannolikt har haft ett visst tapp till bland annat Mp, och Kd, osv, osv…
S har under samma period blivit av med en del av vänsterfalangen som gått till V.
Detta är en mycket svåranalyserad dynamik, då OI vanligtvis frågar vad folk röstade på under senaste valet, när personen kanske hunnit ändra sig flera gånger under innevarande mandatperiod.
OI är rustade för en i dagens mått ytterst trögrörlig väljarkår, vilket i sin tur gör att mer avancerade analyser faller platt på marken pga av avsaknad av såväl 'ren' data och fungerande teoretiska modeller.
Anledningen till att jag inbillar mig att det stora tappet skett till S bygger jag på Jimmies skämskudde-värdiga friarstråt till M.
Vidare så inbillar jag mig att AfS väljare består av fyra grupper,
- fd Sd:are
- folk från soffan
- Invandringskritiska borgerliga väljare där vissa till nöds har kunnat förmås att rösta på Sd då de insett att Sverige omöjligen kan agera socialkontor till hela tredje världen utan en nära förestående ekonomisk kollaps.(likt mig själv)
- Invandringskritiska borgerliga väljare (läs Moderater) som inte har kunnat svälja den socialistiska ekonomiska politiken som förespråkar.
Det är denna senare grupp som Jimmie ägnat en stor del av mandatperioden att försöka flörta med. Denna grupp verkar dock i det stora hela vara ganska kallsinnig till Åkessons inviter i synnerhet efter det att Tuffe-Uffe gett sken av att ha stramat upp Ms invandrings politik via proxyn Tobias Billström.
Vad det gäller opinionsundersökningarna tror jag man skall fokusera på grupp 3 & 4. i ovanstående lista. Notera först att ett extremt stigmatiserat parti (Sd) som anklagats för att nazister, facister, rasister, djävulens avkomma samt både Fan och hans moster i sin tur har anklagat AfS för att vara nazister, facister, … osv.
Tillbaka till grupp 3 & 4 vilken jag tillhör. Denna grupp har potentiell oerhört mycket att förlora på den eventuella stigmatisering som det skulle innebära att rösta på ett parti som tom rasister betecknar som nazister. Det skulle vara en
faux pas utan dess like som obönhörligen skulle innebära en social
coup de grâce. Jag ser det som ytterst osannolikt att denna grupp i någon form skulle riskera sin sociala & ekonomiska position för AfS. Min syster som alltid röstat på M, kommer detta val lägga sin röst på AfS. Hon skulle bli oerhört upprörd om hon visste att jag anonymt berättade detta på flashback.
Med risk för att vara tjatig, vill jag trots detta återupprepa min Brasklapp: Detta är min analys från min filterbubbla. Jag hyser inga som helst ambitioner om att min analys på något sätt i någon form skulle vara allmängiltig.
Avslutningsvis, jag håller i stort sett med dig utifrån de premisser du deklarerade. Jag vill dock kommentera det sista stycket. Igen, jag håller med dig helt och hållet att invandringen har diskuterats
ad nauseam. Oviljan till dagens invandringspolitik kvarstår dock.
Men precis som du säger så är folk evinnerligt trötta på att höra statssvetsaren bröla: "Det är inte ok!" "Det skall vara ordning och reda" samt med stigande illamående betrakta Tuffe-Uffes slingrande när han försöker hålla sig väl med både den liberala falangen inom M som hotar lämna till C och den konservativa falangen som hotar lämna till Sd, AfS eller soffan.
Min gissning är att om svenska politiker vidhåller inslagen färdväg, dvs 'mycket snack och ingen verkstad', så lär vi inom en mycket snar framtid få se partier växa fram som vid jämförelse får både Sd och AfS att framstå som vänsterliberala godhetsknarkare.
Till sist: Jag har inget som helst intresse av att få rätt; jag vill förstå.
