Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Jag håller inte alls med om denna analys. Det handlar om ett förlorat monopol samt en hel rad missgrepp från SD's sida när de insåg att monopolet var över.

SD var länge monopolist när det gällde idéen om att invandringen inte skulle vara Sveriges räddning.
Numera är tom Vänstern kritisk till den sinnessjuka invandrings politik som unisont förordades av ett godhetsknarkande Sverige före 2015.
Anledningen till att SD's motor börjar hacka beror inte på budskapet i sig utan på att att SD har fått konkurrens. I vissa fall förordar Moderaterna explicit en hårdare invandringspolitik än vad ens Jimmie vågar mumla om.
En av SD's styrkor har varit dess kursstabilitet. Denna linje övergavs under denna mandatperiod under Jimmies lätt pinsamma friarstråt. Det vinglades än hit och än dit; SD visade sig vara villiga att kompromissa om vad fan som helst, bara de fick komma in i värmen.
Detta var högst sannolikt ett oerhört misstag.

När sedan de andra politiska partierna under ett tår-ackompanjerat triangulerings-rus skärpte sin migrationspolitik, fann SD till sin förvåning att deras 30-åriga invandringskritik-monopol var saga all.

När sedan AfS dök upp och SD's invandringskritik i denna kontext plötsligt framstod som mjäkig, insåg SD, rätt eller fel, att det var fara å färde varefter de begår samma idiot-misstag som 7K gjorde med SD. Man drog fram rasistkortet!
Och inte nog med, i god svensk politisk tradition tilldelade SD det nya partiet en massa fula epitet. AfS - Alternativ för sparkade.
Man behandlade AfS på precis samma sätt som man själv hade blivit behandlad under alla sina år. Mobboffert blev plötsligt mobbare. Det var då, just då, många svenskars förälskelse dog.

När SD tog sig in i Riksdagen var det nog många som, likt mig, beundrade deras kursstabilitet samt deras ovilja att använda sig av triangulering och politisk smutskastning. SD var på något sätt vår allas fantasi om 'den hederliga och rakryggade politikern'.

SD kan idag sägas ha lyckats med sitt uppsåt att bli ett parti som alla andra:

• Riksdagspolitiker som fifflar med kvitto
• Ideologilöst maktparti - Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others.
• Triangulering
• Mobbing av 'avvikande partier' som t.ex. AfS

Avslutningsvis, jag påstår defintivt inte att 7-klövern numera har genomgått en metamorfos till att bli 8-klövern. Jag hävdar dock med bestämdhet att 7-klövern numera har en 'prospect' som tycks göra precis vad fan som helst för att få bära lädervästen.

Jag håller inte alls med om denna analys. Det handlar om ett förlorat monopol samt en hel rad missgrepp från SD's sida när de insåg att monopolet var över.

SD var länge monopolist när det gällde idéen om att invandringen inte skulle vara Sveriges räddning.
Numera är tom Vänstern kritisk till den sinnessjuka invandrings politik som unisont förordades av ett godhetsknarkande Sverige före 2015.
Anledningen till att SD's motor börjar hacka beror inte på budskapet i sig utan på att att SD har fått konkurrens. I vissa fall förordar Moderaterna explicit en hårdare invandringspolitik än vad ens Jimmie vågar mumla om.
En av SD's styrkor har varit dess kursstabilitet. Denna linje övergavs under denna mandatperiod under Jimmies lätt pinsamma friarstråt. Det vinglades än hit och än dit; SD visade sig vara villiga att kompromissa om vad fan som helst, bara de fick komma in i värmen.
Detta var högst sannolikt ett oerhört misstag.

När sedan de andra politiska partierna under ett tår-ackompanjerat triangulerings-rus skärpte sin migrationspolitik, fann SD till sin förvåning att deras 30-åriga invandringskritik-monopol var saga all.

När sedan AfS dök upp och SD's invandringskritik i denna kontext plötsligt framstod som mjäkig, insåg SD, rätt eller fel, att det var fara å färde varefter de begår samma idiot-misstag som 7K gjorde med SD. Man drog fram rasistkortet!
Och inte nog med, i god svensk politisk tradition tilldelade SD det nya partiet en massa fula epitet. AfS - Alternativ för sparkade.
Man behandlade AfS på precis samma sätt som man själv hade blivit behandlad under alla sina år. Mobboffert blev plötsligt mobbare. Det var då, just då, många svenskars förälskelse dog.

När SD tog sig in i Riksdagen var det nog många som, likt mig, beundrade deras kursstabilitet samt deras ovilja att använda sig av triangulering och politisk smutskastning. SD var på något sätt vår allas fantasi om 'den hederliga och rakryggade politikern'.

SD kan idag sägas ha lyckats med sitt uppsåt att bli ett parti som alla andra:

• Riksdagspolitiker som fifflar med kvitto
• Ideologilöst maktparti - Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others.
• Triangulering
• Mobbing av 'avvikande partier' som t.ex. AfS

Avslutningsvis, jag påstår definitivt inte att 7-klövern numera har genomgått en metamorfos till att bli 8-klövern. Jag hävdar dock med bestämdhet att 7-klövern numera har en 'prospect' som tycks göra precis vad fan som helst för att få bära lädervästen.

Håller inte med. Invandringspolitiken är inte så skärpt, och många krafter mobiliseras för att få en ännu mer generös anhöriginvandring.

SD signalerar asylstopp och 0 i kvotinvandring. SD är alltså inte bortspolade. SD bör kräva att asylrätten slopas om det inte rör sig om länder i närområdet. Frivillig återvandring blir ett nytt slagnummer.

Mediestormen har endast medfört att SD tappat en del av dom osäkra. Just nu tippar jag att SD når 22,5% och dagens nyförvärv stärkte moralen, tror jag.

Man kan såklart inte veta säkert, men att säga att det finns ”ingenting” som säger så är en överdrift. Sentios sistamätning 12,7 kom tidigt i september, långt innan spelberoendescoopet. United Minds linje genom september var närmast spikrak med 11,4, 11,1 och 11,1 på tre sista 6/9/12 september. Så idén om att det fanns ett extralyft som punkterades av skandalen har inget stöd i befintlig data.

Allt detta kan sägas, i mindre eller högre utsträckning, vara korrekt. Men det kommer inte göra ett smack på SDs siffror detta valet (men kanske väldigt mycket nästa val). För vad val oftare handlar om än dagsretoriken, är förtroende. AfS har inget utbrett förtroende, men en har en mindre skara entusiaster (vilket inger hopp inför framtiden). Allra viktigast dock för valresultat: oberoende av vad någon av 7Ks representanter säger att de vill göra, så har de NOLL förtroende i de frågor som är viktigast för väljarna nu. Det avgör valet. Sen kan skandaler, fladder, genomklappningar etc påverka på marginalen. Är min tro.

För att göra mig groteskt övertydlig; Ovanstående text är endast min analys (fint epitet för en kvalificerad killgissning)

Grunden till analysen/killgissningen bygger helt och hållet på den ihållande förändringen av trenden vad det gäller SD's väljarstöd.

Detta genomfördes först efter det AfS hade propagerat för detta.

Tekniken kallas triangulering. Googla gärna!

https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/s-och-sd-valjare-mest-sakra

Sverigedemokratriska och socialdemokratiska väljare är betydligt mer säkra på hur de ska rösta på valdagen än moderata väljare. Det visar SVT Nyheters och Novus mätning.

Hela 76 procent av dem som röstar på Sverigedemokraterna är mycket säkra. Bland socialdemokratiska väljare är 74 procent mycket säkra.

De som uppger att de skulle rösta på Moderaterna är betydligt mer osäkra. Bara 58 procent är mycket säkra, medan 30 procent är ganska säkra. Bland alliansväljare i stort är bara 54 procent mycket säkra.