Återanvända uranstavar till kärnkraft?

Visste inte vart jag skulle lägga tråden så vänder mig hit.

Satt och läste lite artiklar om kärnavfall etc och hur man hade problem med att kapsla in det etc men det fick mig att fundera.

Går det att anrika gamla stavar på nytt så man kan använda dem igen?

För det borde vara betydligt *miljö* vänligare än att hålla på att bryta ny malm hela tiden.

Har googlad men det gjorde mig inte klokare :/

Men hamnade in på artiklar att de nya generationers kärnkraft man håller på att bygga kommer att vara pass så effektiva så det som blir över kommer att vara radioaktivt i 1,000år istället för 100,000år och bara det är ju ett stort steg samt att man håller på att forska så kärnkraften blir ännu effektivare så att man får ner de farliga åren ännu mer.

Teoretisk ja, praktiskt och ekonomiskt nej. Så tills vidare måste vi förvara dessa som att det är slutförvaring. Vi kanske aldrig kommer dit.

Bättre att dumpa alla resterna på havets botten.

Forskas på nya reaktortyper som kan tankas med det som idag klassas som kärnavfall och kanske få ut upp till 300 gånger mer energi än som tidigare tagits ut ur samma material.

Viss bearbetning sker redan idag av använt.
https://sv.wikipedia.org/wiki/MOX-br%C3%A4nsle

Att sära på de olika ämnerna har alltid gjorts.
Det har testats, radioaktiviteten kommer fram ganska fort!

Du missade tydligen orden ekonomiskt och praktiskt.

Det finns hur mycket som helst att läsa!
http://laromkarnvapen.se/vad-ar-karnvapen/karnvapens-utveckling/

Nej om de placeras på flera kilometers djup är strålningen lägre än bakgrundsnivån från havet redan några meter därifrån och vid ytan inte ens mätbart.

Sant, det är ju så man fraktar uttjänt bränsle - i vattentankar. Bara att skicka ner all skit i Marianergraven så kan det ligga där tills haven dunstat bort.

Billigaste sättet att hantera avfallet är att göra "DU-Rounds" av det och skjuta bort allt i ett främmande land.

Så radioaktivt giftigt avfall skall ligga på botten och förgifta världshaven och orsaka genetiska defekter på livet i havet i 100 000tals år menar du ?

Bättre vore då att ta fram "solceller" som gör om den joniserade strålningen till elektricitet och få detta effektivt. Då kunde man skapa enorma bergrum där denna energi tas tillvara på tills de slutat stråla.

På detta sätt skulle folk i framtiden veta att det finns något i berget som ger energi och sköta om strålkällorna så att de inte läcker eller ställer till andra skador.

Ett av problemen med att slutförvara radioaktivt material är att man ex inte kan varna folk i framtiden på vad som finns i marken och hur farligt det är. bara efter något 1000 år så är det långt ifrån säkert att folk förstår vad som står i texter och bilder. Vi har ju själva problem med att översätta gamla texter på 5-6000 år då skrivspråket ständigt förändras. Vad förstår människan om 50 000 år av vad som skrivs idag ?

Radioaktiv strålning når inte särskilt långt i vatten så det skulle inte ens påverka någon organism mer än bakgrundsstrålningen redan gör om det så simmade precis förbi.