Återanvända uranstavar till kärnkraft?

Plutonium är väldigt giftigt.. tillhör tungmetallerna du vet så det är långtifrån enbart radioaktiviteten som är problemet.

Det här kanske kommer som en överraskning men havet är väldigt stort så vi skulle kunna dumpa allt radioaktivt kärnavfall på botten av Marianergraven utan problem.

De mängder kärnavfall vi har i dag räcker till att förgifta jordens befolkning flera gången om utan hänsyn till dess radioaktivitet. Världshaven är redan väldigt nedsmutsade och försuras av CO2 utsläppen vi gör.
Så att dumpa något i haven slutade västvärlden med på 70talet (svartdumpningar sker fortfarande)

Ingen kan garantera att det är riskfritt i 100 000 år och inte skadar något.

Sedan kanske viktigast av allt. Kärnbränsle innehåller en massa energi varför kasta denna.. bättre då att utvinna energin. Bara för att det inte anses "lönsamt" idag så betyder det inte att det inte kan bli en värdefull energikälla i morgon.

Falsk dikotomi, det går att förgifta jordens befolkning genom att ge alla människor varsin dödlig dos cyanid också men inte heller det skulle ha ihjäl någon om vi släppte ut det på havets botten.

Förhoppningsvis kommer vi inom kort på en billigare metod att upparbeta det använda kärnbränslet, så att det inte behöver ta 100 000 år innan det blir ofarligt. Nu är det för dyrt. Om man t.ex. skulle gjuta in det i betong eller nån behållare som inte rostar, så skulle det väl gå att dumpa i havet, men det är sedan länge sett som etiskt fel.

Man skulle kunna skjuta ut det i rymden, men det är för dyrt, o ett haveri med en raket o en massa radioaktivt avfall skulle sluta illa. Nu ligger det på SKB; https://www.skb.se/ som tack o lov är genuscertifierade; http://studylibsv.com/doc/157987/k%C...och-riskupplev

För att svara på TS ursprungliga fråga (även om svaret fanns gömt i en länk): det går att anrika använt uranbränsle, men det är både svårt och dyrt precis som det skrevs ovan. Dels är halten U-235 i princip noll med den utbränning som vi utnyttjar i moderna kraftproducerande reaktorer (50-60 GWd/t), dels så kommer bränslet vara extremt aktivt och framför allt hett av restvärmen från sönderfall i det använda bränslet, vilket utesluter centrifuger eftersom de redan idag har lite svårt med temperaturbudgeten i rotorerna. Kvar finns diffusion vilket är en utfasad metod eftersom den redan är för dyr utan att behöva blanda in det skydd och säkerhet som behövs för att kunna hantera använt bränsle.

Från en rent bränsleekonomisk synvinkel är det bättre att istället använda det plutonium som breedas fram, antingen in-situ som vi redan gör idag (ca 20-30 % av energin från våra svenska reaktorer kommer från klyvning av Pu som bildats i härden) eller genom upparbetning. Upparbetning är oavsett de politiska aspekterna en relativt svår och dyr process, men livscykelanalyser visar att det rent ekonomiskt lönar sig om man gör det i tillräckligt stor omfattning för att sprida ut de enorma initiala investeringskostnaderna. Det går att bygga härdar med en ordentligt hör breedingfaktor, men efter ca 4-5 varv genom systemet så har mängden tyngre aktinider byggts upp så pass mycket att andelen fördröjda neutroner sjunker under den nivå som krävs för att göra härden stabil och lätt att reglera.

Även runt detta finns det en väg: acceleratordrivna subkritiska härdar där härden i sig inte kan underhålla en kedjereaktion, det vill säga k<1, men istället tillför man neutroner med hjälp av en protonaccelerator och ett spallationsmål. Vid k < 0.98 går det att använda i princip hur mycket tyngre aktinider som helst. De experimentella bränsleinkapslingar som tagits fram idag tål på sin höjd 150 GWd/t, så efter det är det dags att ta ut bränslet som senast och upparbeta och tillverka nya bränsleelement. Wash, rinse, repeat.

Du skriver ett bra svar, på en luddig fråga.

Det framgår aldrig att faktiskt sker återanvändning av materialet flera gånger.
TS, efter en tids drift separerar man ämnena, uranet kan användas till nytt bränsle och de farliga radioaktiva lagras då de är så farliga.
Det är inte så enkelt att en "stav" kan användas tills "den brunnit ut"...

Forskas på nya reaktortyper som teoriseras lämna ifrån sig avfall som bara kräver slutförvaring under några tiotals år, fissionskraft har väldigt mycket kvar att ge krävs bara länder och människor som har stake nog att ta det vidare.

DU (Depleted Uranium = Utarmat Uran) är en restprodukt från anrikning av Uran, och inte en rest från använt kärnbränsle:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Utarmat_uran

Jo det stämmer. Torium reaktorer verkar vara en vettig lösning som Sverige borde ge sig in i. Dyrt att ta fram misstänker jag men om ex Sverige kunde samarbeta med andra länder och få fram en ekonomiskt försvarbar reaktortyp baserad på Torium så kunde detta vara en vettig lösning.. Toriumreaktorer behöver heller ingen avancerad kylning..

Enda anledningen till att vi har den kärnkraft vi har är att militären var ute efter plutonium och klyvbart bränsle till atombomber.. Då gick det bra att investera i forskningen som tog fram de reaktorer vi har idag. Torium reaktorer skulle vara värdelösa för militära ändamål då det inte bildas klyvbart material som i de "gamla" reaktorerna. Så det kommer inte tas några pengar från militärbudgetar för att finansiera Toriumreaktorer. Så det lär bli dyrt för ett land som Sverige.

Finns det bara vilja så finns det pengar tyvärr är kärnkraft idag tabu på många håll pga chernobyl och fukushima :/

Några hundra år ska det vara, ändå överskådlig tid jämfört med dagens halveringstid på 4.5 miljarder år
https://en.wikipedia.org/wiki/Generation_IV_reactor

Som jag skrivit i en annan tråd: toriumreaktorer breedar U-233 som fungerar utmärkt i kärnvapen. Moderera neutronerna under (n,2n)-tröskeln så blir halten U-234 försumbar. Att torium skulle vara spridningssäkert är en myt, helt utan grund.