Citat:
Ursprungligen postat av
Prora
För att få en tidsmässig överblick över kursernas svårighet, och då tror jag att tentornas svårighetsgrad på den tiden då jag studerade (och kanske även nu, vem vet) var densamma på de större tekniska högskolorna och universiteten, kan det vara på sin plats att jämföra tentornas upplägg då och nu (antagligen är dessa desamma, bara att gnället har tilltagit).
Så här såg i alla fall tentorna ut i de olika kurserna i ämnet matematik (det mest allmänna ämnet att jämföra) på Chalmers för i runda slängar trettio år sedan:
Fem uppgifter på fyra timmar, alla kunde ge fem poäng, sålunda max 25 p. Betygen underkänd, 3, 4, 5, med gränserna 3 10p, 4 15p, 5 20p.
Två av talen var alltid bevis. Därefter var ett tal en standarduppgift, "typtal" som det hette. Sedan ett tal som var något mellanting mellan standardtal och något man inte sett innan. Det sista var ett tal som var frikopplat från tidigare uppgifter och visade om du hade fattat kursen på djupet. Ungefär så.
Någon nutida student får gärna ge sin beskrivning av dagsläget. Skulle inte förvåna mig det minsta om det ser likadant ut idag. Och varför ändra på ett vinnande koncept? Förutom att tillgodogöra sig ett verktyg för att förstå fysik och teknik handlar ju matteundervisningen på en teknisk högskola mycket om att träna upp förmågan att förstå komplexa samband och att memorera. Någon direkt strävan efter att bejaka matematikens filosofiska sida är det ju knappast frågan om.
Jag börjar snart mitt tredje år på Chalmers och de matte-tentor jag haft har inte riktigt varit uppbyggda på samma sätt som detta. Våra tentor brukar vara uppdelade i två delar, en godkänt-del och en överbetygsdel. Du måste då ha minst x antal poäng på godkäntdelen och y poäng på överbetygsdelen för att få 4a eller 5a. Så även om du får alla rätt på godkäntdelen kan du inte få högre än en 3a.
Det är mycket möjligt att matte-tentorna mellan de olika programmen skiljer sig i upplägg, men detta är iallafall min erfarenhet.