Krig i Sverige - Skulle du stanna kvar och kämpa eller fly?

Sökte ett svar på MSB men hittade det inte. Hittade se den här tråden och tänker att den passar för min fråga, även om den redan är fylld med trams om invandrare och dyligt.

Om Kriget nu faktiskt skulle komma - låt säga att fiende Röd, från öst, invaderar Gotland. Militären mobiliserar. Gissningsvis inträder undantagstillstånd. Polisen och Hemvärnet får andra uppgifter (antar jag) etc. En massa saker händer.

Men en sak hittar jag inte svar på. Vi som INTE är krigsplacerade, men ändå beväpnade - jag tänker på den stora gruppen svenska jägare och svenska sportskyttar, personer som i mångt och mycket har högre skjutskicklighet än polisen, vad gör vi? Rekommenderar myndigheten oss att beväpna oss för att kunna göra motstånd (så som det så fint står att vi ska göra "för vi kommer ALDRIG ge upp!"). Eller skall vi absolut INTE göra det, för att man då riskerar att misstas för sabotör/infiltratör av svensk polis/militär? Dumt om risken att bli skjuten av en svensk soldat blir större än att bli skjuten av en ry... fiende Röd.

Denna tanke är inte helt galen och svaret är kanske inte så självklart som man skulle kunna tro. Det är lätt att vara tuff och macho när det INTE är kris, men om det verkligen skulle inträffa är det nog många "stolta patriotiska hårdingar" som skiter i brallan och kryper in under närmsta sten. Och samtidigt skall vi komma ihåg att den svenska skytterörelsen från början bildades just för att öva upp skjutskickligheten hos "vanligt folk".

Nej för helvete håll dig inne och skydda familjen. Av massor med anledningar. Dels så är du inte kombatant då du inte är markerad och ansluten till någon stridande grupp i enlighet med krigets lagar, så krigets lagar appliceras inte heller på dig.
Sen kan du som du säger bli skjuten av en svensk, eller i bästa fall gripen och ifråntagen vapen om du knallar runt med det.
Du sparar ditt krut tills skiten gått för långt, tills du har fiender som försöker ta sig in i ditt hem.
Sen FÅR du skjuta en fiende som knallar förbi utanför gatan, även om du inte är kombatant. Det är fritt fram.
Du får också ansluta dig till en grupp där ni med kännetecken utmärker er som kombatanter så ni ingår i krigets lagar, men det är möjligt att ni måste hålla er gömda för svenska militären också utifall de inte gillar det ni håller på med.
Med det sagt, om militären inte klarar av att hålla tillbaka fienden så kommer det bli fritt fram för vanligt folk att försöka göra motstånd. Blir det inte "fritt" fram så blir det fram i alla fall. Det är krig.

Sannolikt är dock att alla män i stridbar ålder tvångsinkallas för en snabb genomgång på vapen, man sätts i grönkläder och får lyda order. Stridsplacerad eller ej. Om det går så långt vill säga så militären inte klarar det ändå. Men du FÅR döda fiender som privatperson. Det är inte mord utan en klapp på axeln.

Edit. OnT. Själv gick jag ur militären för några år sedan då jag inte längre litade på politikernas omdömen eller medias informationshantering. Jag tänker inte heller ge mig ut och dö för ett folk som inte ens tycker om mig. Jag skyddar min familj och går det för långt så drar vi. Är någon i vägen för mina intressen så får jag försöka lösa problemet oaktat vem som står i vägen.
Lycka till ni andra men ni får klara er utan mig.

Jag har noll respekt kvar för Sverige och känner att det finns mindre och mindre att kämpa för. Enda värdiga kampen man skulle kunna föra skulle isåfall vara som en medlem av anti-regerings-styrkor långt ut på högerkanten, men dessa typer skulle förmodligen inte ha ett gott öga till att jag själv är gift med en icke-svensk, så för min del hade det blivit ett försök till flykt till min frus hemland.

Svaret ovan är angående ett eventuellt inbördeskrig, är frågan vad jag skulle gjort om någon främmande nation anföll Sverige, då är svaret att jag hade kastat inkallelseordern och tagit första bästa plan till min frus hemland. Vilket land som än attackerade Sverige ligger förmodligen i närområdet, och jag är tämligen säker på att en ockupation av dem bara hade förbättrat vår situation.

Jag måste mer eller mindre stanna då det är mitt jobb men hade jag varit en vanlig svensson på kontor så hade jag kanske resonerat annorlunda. Jag skulle inte strida för det rådande samhället och regeringen utan för folket och kulturen. Det är klart att jag måste skydda alla i landet men i det scenario jag ser framför mig så tror jag inte att försvarsmakten kommer att existera länge till.

Jag tror inte på en invasion från grannen i öster utan snarare på ett inbördeskrig av Jugoslavien-modell. Etniska/kulturella/politiska motsättningar som leder till stora upplopp (som för visso redan pågår typ i Malmö) som sedan leder till att grupper beväpnar sig mot varandra (händer väl också i mindre skala i förorter). Detta ser jag inte som omöjligt och då tror jag att försvarsmakten splittras och man allierar sig med sidan som man står för. Låt säga att det blir "invandrare mot svenskar" eller "nationalister mot icke-nationalister" så tror jag att ens tillhörighet och åsikter avgör för vem man strider.

Men summan av kardemumman är väl att jag skulle stanna kvar och strida då jag inte är helt ryggradslös och en vekling.

Fair enough men inbördeskriget ger ju dig chansen att ansluta dig till den sida som står för ditt drömsamhälle. Om jag får gissa vilt så är du lätt nationalistiskt dragen vilket du absolut inte är ensam med. Dessutom brukar nationalister ha lite mer kampanda än andra vilket ger en klar fördel. Än är inte spelet förlorat.

Skulle det vara ett inbördeskrig som handlar om islamisering/raskrig så hade jag självfallet tagit till vapen.
Varför utgår folk ifrån att de bara kan ta sitt pick och pack och dra och tro att de är välkomna?
Eliten kan förstås fly till vilken paradisö de vill men Svensson kommer på sin höjd få leva i ett tältläger i Polen eller Ryssland.
Där emot tror jag Ryssland skulle backa upp en Svensk motståndsrörelse men det krävs att det finns tillräckligt många Svenska män som är villiga att ta upp kamp.

Skulle aldrig falla mig in att försvara mina landsmän, aldrig.
Och ingen annan svekfull människa, heller.
Jag skulle försvara mig själv, ingen annan.

Det du kallar feghet är ansvar för ens familj.
Sen, ska "ni" gripa och skjuta sådana som mig som tänker dra med familjen för landsförräderi?
Sådana som mig utbildade sådana som dig i strid. Sådana som mig har varit jägarsoldater på utlandsmission. Sådana som mig har varit underrättelse. Sådana som mig har varit markstrid. Sådana som mig har utbildat i närstrid. Sådana som mig har utbildat i MOUT(SIB).
Som ett kort axplock som jag kan förlänga med erfarenhet hos personer i min närhet som tänker göra likadant som mig.
Så, lycka till... Vill du skjuta oss mer än vad vi vill överleva tror du?
Tror du att du är den enda med skjutvapen bara för att du har på dig gröna kläder?

Även de utan militär erfarenhet vill antagligen leva mer än du vill döda dem. Om du tror att alla som drar gör det av feghet så lär du nog bli överaskad över hur kapabel även en vanlig svensson med kniv är.
Du är inte den största fisken i havet bara för att du känner dig som det med en AK i handen.

Sannolikt lär du omvärdera din ståndpunkt när du blir äldre och får ansvar över en familj.

Röd fiende? Dagens Putins Ryssland är inte kommunistisk. Varför bryr sig om kriget mot Ryssland, låt politiskt korrekta prideälskare försvarsmakten göra sitt jobb. Sitt hemma och dricka kaffe och vänta ut kriget. Lär inte inte ta mer än en vecka.

Fetade mening är så rakt på spiken som man kan komma. Det är fruktansvärt naivt att tro att svenskar skulle kunna fly en masse till andra länder och förvänta sig att bli välkomnade där och få knäckebröd med Kalles Kaviar, Pripps Blå och Gevalia Mellanrost serverat på flyktingförläggningen.

I det avseendet hade svenskarna egentligen inte varit ett dugg bättre än de araber och annat pack som nu översvämmar delar av Europa.

I vilka länder i Europa och världen hade egentligen folket hurrat av glädje om ett antal tusen flyende svenskar knackat på dörren och frågat om det fanns en ledig säng? De flesta länder har nog av sina egna problem.

Det skrämmer mig nästan att se hur pass utbredd defaitismen tycks vara bland folk här på fb. Om denna inställning är representativ för befolkningen i stort så är det verkligen illa. Vi svenskar har fått vårt eget land, som våra förfäder betalat för med sitt blod. Och det måste vi försvara. Utan det så har vi ingenting. Några enstaka kommer alltid att kunna "fly" och etablera sig någon annanstans, men den stora majoriteten kommer inte att klara det.

Ni defaitister får hemskt gärna ta en liten giftcocktail tillsammans med era nära och kära så vi andra slipper er. Hellre 100 000 man med råg i ryggen som är beredda att stå upp för sitt land än 1 000 000 veklingar. Bara som ett exempel.

Nej. Jag tror att den rysk ockupation hade varit sunt för det här landet.

Om jag nu skulle strida så får vi sätta in lite perspektiv:

*Jag är medveten om att min försvarsmakt är grovt underfinansierad till förmån för invandring och genusskolor.

*Jag är medveten om att min försvarsmakt är genomsyrad av HBTQ doktriner, halva utbildningen går på att lära oss att respektera varandra safe-space, och att män är en social konstruktion som för övrigt borde ha flätor med rosa tofsar.

*Jag är medveten om att en övergripande andel av mina kamrater är rotlösa och helt resignerade till nationen, och saknar samhörighet till folket. De övriga, inklusive mig själv, har länge fått lära oss att vi saknar kultur och historia, att det svenska är rena barbariet och att jag som vit heterosexuell man är roten till den ryska invasionen och alla andra problem som kan uppstå.

Slutsatsen blir att jag starkt tvivlar på mina kamraters lojalitet och stridsmoral, samtidigt som jag själv börjar tvivla på vilken sak jag ligger vid frontlinjen för.

*Jag är medveten om att min regering och journalistkår gör allt för att underminera min demokratiska röst, samtidigt som de utsätter mig för fara genom att polarisera mina åsikter inför samhället, familj och vänner.

*Jag är medveten om att min tappra hårdnackade regering skulle inför ett koncentrerat ryskt anfall... eller nej vänta.... det skulle nog räcka med att bara ett ryskt stridsflyg som flög över riksdagen för att få Fridolin att springa ut med händerna på huvudet och lägga sig ner på mage vid vägkanten för att böna och be Putin att respektera hans mänskliga rättigheter.

Vad skulle jag göra: Troligtvis ta mitt vapen, ammunition, och all proviant som jag lyckas stjäla för att sedan bege mig till Finland och gå med i ledet där. Inte en chans att jag slåss för Sverige, men jag gör det gärna för Norge och Finland. Jag hoppas någon från försvarsmakten läser detta och tar sig en funderare kring varför. Jag menar det verkligen.

Felpost.