Det var någon i tråden som nämnde att största väljargruppen för AfS är män, 35 till 54 år. Låter rimligt. Det lär finnas en hel del män i de åldrarna som vuxit upp med ensamstående mödrar och utan manlig förebild, vilket givit en psykologisk återverkning på självförtroendet och gjort att man har svårt att veta riktigt vem man är och vart man är på väg. Det här gäller förstås även de yngre generationerna. Jordan Peterson nämner ofta hur många unga män som tackar honom efter att ha inspirerats till att ta tag i sina liv, efter att ha hört hans budskap ("Stand up straight"; "Clean your room").
Den här svagheten har exploaterats av makthavare i västvärlden i decennier. Man har lyckats bygga på ett sammanbindande sociologiskt lager av skuld ovanpå den psykologiska osäkerheten, vilket har förstärkt och normaliserat vekhet och undfallenhet. Vi har fått höra att vi ska skämmas för att vi har det bra när andra i världen varit "mindre lyckligt lottade". Man har tryckt på hur hemska vi var under andra världskriget. Man har talat illa om vita män och man har matat oss med hur svåra och oturliga liv man har i exempelvis mellanöstern, samt hur diskriminerade utlänningar är här i Sverige. Av oss, förstås. Inget vi gjort tycks ha varit tillräckligt för att blidka eliten. Främst bland alla länder på integrationsåtgärder (jo, faktiskt!)? So what, Svenne är ändå rasist innerst inne! Världsbäst i jämställdhet? Nåja, bli inte kaxig nu Svensson! (Svenska män våldtar också, osv.) Ledande i miljömedvetenhet? Strunt samma, just VI måste göra ännu mycket mer, annars går planeten under!
Det är sådant här som möjliggjort elitens lekstuga med massinvandring, genuscertifieringar och alla andra tokigheter man infört på senare år. Man har inte odlat en stark, positiv bild av det svenska folket, däremot gärna av sig själva och av systemet; bilden av Sverige har varit viktigare än bilden av svensken. Att han har skrattats ut av en del andra grupper, här och annorstädes, har man varit helt likgiltig inför. Man har inte bidragit med det ledarskap och den optimism som många män skulle behöva ha, av det skäl jag nämnde i början. Om det inte finns en personlig förebild i form av en nära anhörig, så behövs det personer som på avstånd kan inympa lite jävlar anamma. Istället har man underblåst dåligt självförtroende hos svenska män, vilket sedan lätt övergår i pessimism och uppgivenhet.
Det var därför som Trump fick ett sådant genomslag (fenomenet jag diskuterar har ju förekommit över hela västvärlden). Här hade vi någon som lyssnade på vanligt folk och som gick sin egen väg, helt utan självförebråelse och skuldmedvetenhet. Han visade vägen. Makten må tro att de kan styra oss som de vill genom att vifta finger och fördöma. Men det biter inte längre. Av vad jag sett och hört från Kasselstrand & Co. så är de goda arvtagare till Trump. Självsäkra och positiva utan att bli självgoda och arroganta (okej, här är de kanske bättre än Trump
). De tycks vara precis vad många svenska män behöver för att kunna se sig själva i spegeln och tänka, "nu tar jag tag i mitt liv och min omgivning och jag tänker stå för mina åsikter om vad jag ser som ett bra liv och ett gott samhälle". Om det tänket kan sprida sig står vi inför en formlig revolution. Om svenskarnas skuldmedvetande upplöses så har makthavarnas främsta vapen gått förlorat.
