__________________
Senast redigerad av Paris24 2018-08-24 kl. 12:41.
Senast redigerad av Paris24 2018-08-24 kl. 12:41.
Citat:
Ah, det gamla, goda "Men titta på mig, jag växte minsann upp med/utan X och se så perfekt jag blev!"-argumentet! 
Det kan jag också dra!
Jag växte upp i liten by där äldre ungar såg efter yngre, pojkar och flickor lekte ofta ihop och ibland separat. Vi var ett stort gäng i olika åldrar som gjorde allt ihop, vilda klättra i träd-lekar som klä på dockor-lekar, bygga flotte i hemlighet till föräldrarnas fasa när vi inte kunde ta oss i land igen själva och den började rasa ihop till lekstugan med mamma, pappa, barn. Vi testade allt som fanns att testa helt oberoende av kön, men ganska ofta var det initierat av vuxna och att få pulkan dragen uppför Den Stora Backen och sen inte våga åka ner, det fanns inte på kartan. Du sattes i pulkan, ev hulkandes, med en vuxen bakom och HUJ! vad det gick nerför backen sen! Likaså doppade man huvudet för första gången i en vuxens famn, håll för näsan så dyker vi! Oj, det lönar sig kanske att våga testa? lärde man sig då. Det kan ju sluta med att man har jätteroligt!
Jag minns flera lektioner från vuxna om hur man uppför sig. Inte sparka andra på smalbenet t.ex. Sura vuxna som öppnade ett fönster och gormade om att man skulle vara TYST eller gå därifrån, vilket var läskigt men samtidigt spännande och sen kunde man smyga på dem och utmana ödet lite lagom genom att föra lite oväsen. Samtal om att dela med sig och inte ta en hel näve godis när det bjöds utan bara en, och sen vänta på att bli bjuden på mer. Äta hos andra och inte våga säga att man inte tyckte om sån mat - och så upptäcka att det gjorde man tydligen ändå när man var tillräckligt hungrig.
Min barndom var också totalt lycklig. Jag önskar alla en likadan, faktiskt. Hade dessutom ytterst fantasifulla föräldrar som gärna hittade på bus av olika slag och visade att det är viktigt att ha roligt i livet med och utan andra.
Jag hör till den utdöende sorten som vågar ha tankar och åsikter utan att ha en länksamling på en A4-sida som stöd för dem. Det går faktiskt, testa någon gång du också!
Och du: Säg inte till mig att sluta tycka när du befinner dig på ett diskussionsforum. Klarar du inte av att bli emotsagd får du skriva dagbok istället.
Det kan jag också dra!Jag växte upp i liten by där äldre ungar såg efter yngre, pojkar och flickor lekte ofta ihop och ibland separat. Vi var ett stort gäng i olika åldrar som gjorde allt ihop, vilda klättra i träd-lekar som klä på dockor-lekar, bygga flotte i hemlighet till föräldrarnas fasa när vi inte kunde ta oss i land igen själva och den började rasa ihop till lekstugan med mamma, pappa, barn. Vi testade allt som fanns att testa helt oberoende av kön, men ganska ofta var det initierat av vuxna och att få pulkan dragen uppför Den Stora Backen och sen inte våga åka ner, det fanns inte på kartan. Du sattes i pulkan, ev hulkandes, med en vuxen bakom och HUJ! vad det gick nerför backen sen! Likaså doppade man huvudet för första gången i en vuxens famn, håll för näsan så dyker vi! Oj, det lönar sig kanske att våga testa? lärde man sig då. Det kan ju sluta med att man har jätteroligt!
Jag minns flera lektioner från vuxna om hur man uppför sig. Inte sparka andra på smalbenet t.ex. Sura vuxna som öppnade ett fönster och gormade om att man skulle vara TYST eller gå därifrån, vilket var läskigt men samtidigt spännande och sen kunde man smyga på dem och utmana ödet lite lagom genom att föra lite oväsen. Samtal om att dela med sig och inte ta en hel näve godis när det bjöds utan bara en, och sen vänta på att bli bjuden på mer. Äta hos andra och inte våga säga att man inte tyckte om sån mat - och så upptäcka att det gjorde man tydligen ändå när man var tillräckligt hungrig.
Min barndom var också totalt lycklig. Jag önskar alla en likadan, faktiskt. Hade dessutom ytterst fantasifulla föräldrar som gärna hittade på bus av olika slag och visade att det är viktigt att ha roligt i livet med och utan andra.
Jag hör till den utdöende sorten som vågar ha tankar och åsikter utan att ha en länksamling på en A4-sida som stöd för dem. Det går faktiskt, testa någon gång du också!
Och du: Säg inte till mig att sluta tycka när du befinner dig på ett diskussionsforum. Klarar du inte av att bli emotsagd får du skriva dagbok istället.
Och du är säkert ev av dem som är övertygad om att du inte blev skadad av det sättet dina föräldrar valde att uppfostra dig dvs. genom TVÅNG.
Du ser inte att du ÄR skadad på det sättet att du tycks TRO att tvång är något normalt och sunt när det gäller exempelvis att lära små barn att simma..
Eller åka pulka. Andra föräldrar som är lite mognare/ mer civiliserade/kompetentare kan lära sina ungar att simma UTAN att tvinga dem in i det kalla vattnet. Men det har du kanske aldrig tänkt på?
Du har säkert också blivit tvångsmatad "för ditt egna bästa". Och nu jobbar du inom militären - av en ren slump ;-)
Citat:
Jag har igenom tråden gett flera exempel på gedigna empiriska studier. Men du verkar inte vilja ta till dig informationen. Läs dem först, om du tycker att de inte håller måttet får du gärna förklara varför. Tyvärr så är jag van vid att all empirisk forskning som finns på området bara ignoreras eftersom den går emot den rådande ideologin/religionen.
Det här är ingen fråga om tro, det är en fråga om vetenskap och den empiriska (dvs riktiga) vetenskapen pekar entydigt åt ett håll.
Det här är ingen fråga om tro, det är en fråga om vetenskap och den empiriska (dvs riktiga) vetenskapen pekar entydigt åt ett håll.
Fast det låter faktiskt religiöst. Förr var det prästen som predikade att det inte är någon idé att försöka ändra på Tingens Ordning för allt var förutbestämt ändå och det var snudd på syndigt att ens tänka tanken. Skomakare, bliv vid din läst! Idag är det tydligen Vetenskapen som inte ger utrymme för runda människor i fyrkantiga hål.
Enligt dig, alltså. För jag ser ju hur du plockar russin ur en kaka som i själva verket är gigantisk (forskning om beteende, antropologi, sociologi, psykologi, biologi, etologi etc) och har hur många smaker som helst, t.o.m. olika russin än de du gillar, och du vinner ibland på att ytterst få orkar vara lika anala som du och ha en länk tillhands för snart sagt vartenda ord du yttrar (utom när du tappar humöret och brister ut i förolämpningar, förstås), på ett forum där hälften inte har en aning om vad källkritik innebär.
Jag tycker, fortfarande, att det klokaste förhållningssättet till nature vs nurture är att absolut inte vara tvärsäker på någonting eftersom vi fortfarande bara skrapar på ytan. Det gäller Fridolin, och det gäller även dig. Slutsatserna ändrar sig nästan dagligen när nya iakttagelser av både djur och människor rapporteras. Är någon tvärsäker - som jag uppfattar att du verkar vara - så anser jag att det finns anledning att ifrågasätta budskapet för det handlar nästan alltid om en agenda och ett mål som ska uppnås och inte om att tänka fritt.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera