Hur tänker de på KTH med att underkänna runt 70% på tentor?

Och om vi tar din tes om att ”inte en käft” hade klarat tentorna från åttiotalet när du pluggade för 15 år sen, säg år 2000, då snackar vi knappt 40 års kontinuerlig sänkning av nivån från 80 till nu. Vet inte riktigt med vilken takt du har tänkt dig dock... men eftersom just ”inte en käft” hade klarat en tjugo år gammal tenta så borde det vara en enormt snabb takt som sänkningen sker med.

Förklara gärna för mig detta: De som pluggade på 80-talet, hade de då i ettan på uni sådana kurser som idag läses i fyran/femman? Eftersom man kan ju tänka sig att 40 års kontinuerlig sänkning av nivån (rejäl sänkning enligt dig) skulle kunna motsvaras av denna fyraåriga förskjutning av skalan. Och eftersom ett år på universitet motsvarar en takt på säkerligen 5-6 i snitt (minst) jmfrt med gymnasie/grundskola, så borde det innebära att dagens trean på uni, om man är generös, motsvaras av hela gymnasiet för 40 år sen. Tvåan i uni av kanske årskurs 5-9 i grundskola och årskurs ett på uni av årskurs 1-4. Och sen då hela grundskolan och gymnasiet ska läras innan förskolan.

Eller hur tänker du?

Där kom du med en bra poäng faktiskt. Högskolan är inte något American Pie äventyr utan en faktiskt seriös sak. Jag undrar om snitt åldern på underkända är bland de yngre eleverna.

Sorry, jag var otydlig (och möjligen förvirrad). Kvantiteten var inte större år 2000 och något större 1980, men svårigheten var avsevärt större. För 15 år sedan förväntades man kunna bevisa satser och lemman och för 40 år sedan skulle man bevisa resultat som man inte hade stött på förut. I båda fallen gäller givetvis även kravet att kunna lösa problem.

Man hade mer ordning, fler lektioner, färre elever, färre tekniska hjälpmedel och inga formelsamlingar. I genomsnitt måste extremt många nya studenter läras upp på nytt på högskolan, då de klarat proven i gymnasiet tack vare miniräknare och formelsamlingar. En student för 40 år sedan hade en djupare förståelse som innebar att man kunde fokusera mer på kluriga frågeställningar.

Personligen tycker jag det är bra att universiteten vågar ha höga krav, svenska universitet ska inte bli som dom i t.ex. USA där tentorna är anpassade så att majoriteten får högsta betyg.
Betyg inflation kommer leda till att A-F systemet avskaffas och ett Godkänd-Underkänd system används istället, vilket hade varit hemskt.

Jag håller med om att det är fördelaktigt med mer ordning, fler lektioner, färre elever osv. Men jag förstår inte riktigt vad du menar när det kommer till utbildningen i sig. Att man för femton år sen förväntades bevisa satser och lemman, menar du att det är i kontrast till hur det är idag, att man inte behöver det eller?

Det har varit matematiska bevis under hela min tid på Chalmers i alla fall. Kommer specifikt ihåg ett av de sista momenten i trean, det var tentamen och (såklart) skulle man bevisa en sats. Random utvald sats (du som gjort det vet att det inte går att memorera alla bevis i böckerna). Det som skulle bevisas var Banachs fixpunktssats, och du som gått den hårda vägen vet säkert att det kräver en del förståelse från många olika områden inom matematiken. Om du vill färska upp minnet kan länkar jag den snällt till dig här
https://sv.wikipedia.org/wiki/Banachs_fixpunktssats

Eller vad fick ni ge er på vid samma tidpunkt? Riemannhypotesen?

Det tror jag knappast. Det är snarare de äldre, som ofta är rotad med familj, som är omogna och förväntar sig att de har rätt att klara sin utbildning bara för att de kommer in. Det finns ju en psykisk anledning till varför man väntar med att börja läsa. Omogenhet.

Vi pratar dessvärre förbi varandra. Jag pratar om ettan och du om trean. En stor andel ryker under ettan och därmed blir det genomsnittliga kunnandet högre. Efter tvåan, när komplexen och Fourieren är avklarad återstår igen en grupp som avviker rejält från snittet när de började ettan.

Självklart konvergerar kunnandet mellan åren för högre årskurser, men vid skolstarten är spannet väsentligt större (där jag och en del andra bedömer att medelvärdet blir lägre över tid).

Haha.

Dyker ju upp trådar stup i kvarten här på Relationer/Utbildning forumet om killar runt 20-24 som ska påbörja sina studier på Universitet och hur de kan få ligg på bästa och lättaste sätt. Varit så i år här på forumet.

Ok, då förstår jag. I mitt ursprungliga inlägg skrev jag ju att jag kunna hålla med om att det på de två första tentorna kan vara så som du skriver (pga sämre förberedda studenter etc), när jag svarade en annan användare. Jag förklarade då att problemet med en stor andel underkända dock även kan hända på tentor högre upp i årskurserna, men att det då inte beror på just studenterna vid denna årskull och att de är lata/kassa/snöflingor utan att utbildningen faktiskt är svår. Fick då uppfattningen att du inte höll med mig eftersom du då svarade bokstavligen att jag hade fel, och att nivån blir kontinuerligt lägre.

Men, då verkar vi ju vara överens trots allt.

Haha. Rätt åt dom att inte klara tentorna. Plugga mer är det som gäller. Inte lattja runt och feeeesta. Ser gärna att folk kuggar så man kan sålla bort patrasket

Vi är överens.

En intressant aspekt gällande svårigheten (inte bara idag utan i alla tider) är att många anser att man har ”rätt” till en utbildning bara för att mamma sagt att man är speciell. Det SKA vara svårt att bli ingenjör och en stor del av värdet ligger i att inte alla klarar av studierna och där arbetsgivarna vet att den färdiga studenten inte ryggar tillbaka när något tar tid att förstå (jag har förstått att Handels i Stockholm fungerar på samma sätt, där man är duktiga på att fostra arbetsmyror). Jag fick nog lägga 80 timmar i veckan för att vara ”safe”, där jag är normalbegåvad.

Det är inte KTH som underkänner 70%
Det är 70% av som studerar där som gör bort sig.

Vem vill anställa sådana?

Typ, anställd ingenjör av de 70% som kanske efter massa omtentor till slut gick igenom.

-Nej den förstudien blev lite för jobbig så jag har struntat i vissa svårare delar.