Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Vid studier av psykopater med höga poäng så framkommer detta markant. Offren är som en irriterande fluga på sin höjd och beskrivs kallt och mekaniskt - offren är av sekundär art medan det är ett jävla malande om dem själva.
PM gör samma sak, han återkommer ideligen till sitt eget svårmod i rättegången och är som en kulspruta när han får prata om sig själv och sina enorma framgångar med advokaten.
Psykopaten är grandios, narcissistisk och empatistörd.
Alla människor ses som objekt utan urskiljning och det gäller även i relationer. Går man på psykopatens superlativ om att "älska" sin partner är man totalt grundlurad. Han eller hon älskar enbart sig själv och relationer handlar om ägandeskap. Därav kan det verka som en psykopat bryr sig om sin familj när denne försvarar familj. Det handlar dock om revir. Psykopatens syn på omvärlden är att han/hon är förmer än alla andra och inte ett dugg annat. Psykopaten har inte en låg självkänsla.
Nedstämdhet är via att denna grämer sig för att ha åkt fast eller misslyckats på nån front vilket visar sig via extrem självömkan.
För att sen få med sig omgivningen är det melodramatiska utlägg, det är överdrifter och lögner för att beskylla motpart.
Psykopaten manipulerar och är en patologisk lögnare. Eftersom denna inte har minsta skrupler kan den dra till med vilken rövarhistoria som helst och söker alltid vinstvinning.
Psykopaten är även lättkränkt och reagerar som en reptil.
DÄR har du psykopaten i ett nötskal och det är en stor fet offerkofta som dras på när fullblodsegoisten tycker synd om sig själv.
Det här var en jävligt bra och totalträffande beskrivning av hur en psykopat fungerar. Rakt på sak, helt utan krusiduller, omskrivningar och "fina" ord.
Din beskrivning borde klistras in som förord till faktaböcker om psykopati. Då räcker det att läsa den, sen kan man stänga boken hehe.
Exakt, offren är något sekundärt, som någon ovidkommande "sak" och psykopaten blir ju nästan förnärmad när det talas om alla skador och lidande som uppstått för offret.
Psykopaten vill ju bara prata om sig själv, vilken supermänniska denne är och hur synd det är om denne som "hamnat" i denna situation.
Tänker på Johanna Möller och Peter Madsen i rätten. Så olika men så lika ändå, i beteendet.
Båda vana att totalmanipulera omgivningen med lögner, mera lögner, överdrifter - framhäva sig själva, sin förträfflighet och kasta skit på andra. Och så kommer dessa "dumma, elaka" åklagare med sina respektlösa frågor. Hajar de inte vem jag är, liksom? Hur kan det vara möjligt med någon som inte tror på vad jag säger? Har ju alltid funkat förr. Tänkte nog båda dessa psykopater och blev väldigt uppkäftiga mot åklagarna, psykopaterna vet ju allting bäst och idiotåklagaren ska fan inte ifrågasätta något.
Självömkan visade sig med gigantiska förstoringsglas hos både Madsen och Möller.
Offren liksom, varför babblar alla om dem? Är ju MIG det är synd om nu, tänkte nog M&M.
M&M tycktes båda hamna i något tillstånd som kan liknas vid en "nästanpsykos", enligt dem båda. Så hemskt kändes det av det som "drabbade" dem. Madsen "ensam och deprimerad" efter "olyckan" med Kim, funderade på att ta sitt liv (

) och stackars Möller var som i en dimma, mindes knappt något alls. Stackars dem! Deras nästanpsykoser verkade sedan ge upphov till en massa, helt olika förklaringar och scenarion. Var det inte en aggressiv lucka i ubåten, en aggressiv son eller kanske ubåtsförgiftning eller en drogförgiftad afghan eller två. Shit happens, hajar inte rätten det?
Madsen blev "sig själv" när han i rätten fick hålla föredrag om sin karriär. Då blev han mannen utan stoppknapp igen - när han fick prata om sin förträfflighet.
Möller beskrev sig nöjt som en superwoman, spindeln i nätet, supermamman som gjorde allt för sina barn, t.o.m bakade bullar. Hon som bara tänkt på alla andra, som bara tänkt på sin familjs bästa (

).
Och så står M&M där i rätten och får svara på dumma frågor från åklagaren och så allt detta babbel om offrens lidande. Så oväntat och tröttsamt för dem båda.
Förmodligen kan Madsen stämma in i det Möller hävde ur sig i rätten, när det pratades om mammans lidande:
"Varför frågar ingen hur
jag mår"? Och "alla tänker bara på sig, ingen tänker på
mig".
En tårdrypande självömkan där alla ska förstå hur psykopaten/mördaren lider istället för att tjafsa om offrets lidande. Offret är bara ett problem de råkat ut för. Gäller nog dem båda - M&M.

= M&M:s självömkande låtsastårar. Blir nästan äkta tårar när de tänker på sig själva och hur jävla synd det är om dem.