2002 röstade jag på dåvarande folkpartiet pga av deras krav om godkänt språktest för att kunna erhålla svenskt medborgarskap.
Jag blev bittert besviken när jag efter valet insåg att det bara var rent röstfiske och att folkpartiets inte hade någon avsikt att genomföra sitt 'krav'.
2006 röstade jag på SD. När jag under valupptakten diskuterade mina politiska åsikter på bl.a. aftonbladets kommentarsfält blev jag stämplad som både nazist och facist. Attackerna och anmälningarna blev till slut så massiva att jag tillslut blev bannad på livstid från aftonbladets kommentarfält. Godhetsknarkarna stämplade mig som fullblodsnazist, men konstaterade samtidigt nöjt att min röst var helt bortkastad då Sverige's befolkning aldrig skulle acceptera ett nazistiskt parti i Riksdagen.
2010 röstade jag återigen på SD. Allsköns 7K-troll skanderade återigen att en röst på SD var bortkastad. Enligt pansargeneral Arnstad var SD ett facistisk-nazistiskt parti direkt sprungen ur 30-talets Tyskland och att brunskjortorna var åter på marsch.
Ackompanjerad av forsade tårar från godhetsknarkarna tog sig SD lik förbannat in i Riksdagen 2010.
Jag var nöjd.
2014 gick min röst än en gång till SD. Under denna och föregående mandatperiod hade jag kunnat börjat ana vissa obehagliga beteende från SD's ledning: Karlssons kontakter med EXPO, utfrysningen av SDU,… Detta allt medan Åkesson likt en åsikts-kontortionist gradvis urvattnade SD's politik i hopp om att kunna behaga 7K och därmed förhoppningsvis släppas in i värmen.
2018 kommer jag därför rösta på AfS. Den främsta anledningen till detta är den ihållande déjà vu känsla jag får.
Jag hör med stigande förvåning hur SD anklagar AfS för precis samma saker som 7K anklagade SD för. Jag drar slutsatsen att SD tycks sakna all form av självinsikt.
Jag ifrågasätter dessutom vilka motiv som ligger bakom dessa ursinniga attacker.
Hur kan ytterligare ett invandringskritiskt parti vara ett hot mot Sverige?
Jag kan förstå att AfS riskerar att ta röster från SD. Jag själv är ett exempel på detta. Men jag kan inte förstå hur detta skulle kunna vara till skada för Sverige. Visst SD kan drabbas, men absolut inte Sverige
Den enda rimliga slutsatsen måste således vara att SD, likt de andra 7k partierna, sätter partiets väl, och förlängningen sin egen privatekonomi, framför Sveriges väl.
Denna slutsats stärker min tro på att AfS är det enda plausibla alternativet för mig.
Vidare, min häpnad finner inga gränser när jag numera blir attackerad av nyfrälsta SD-sympatisörer från fd 7k som återigen finner det lämpligt att kalla mig nazist och i förbifarten förnumstigt påpekar att min röst är bortkastad. Märkligt nog tycks ironin passera dessa troglodyter obemärkt.
Slutsatsen man kan dra av detta är att dessa troglodyter är hegemonins kolportörer. Likt själlösa fiskar följer de det största stimmet utan att skänka riktningen en tanke.
Genom historien har dessa sykofanter
vittnat mot 'häxor',
slängt böcker på bokbål,
spionerat på sina grannar,…
allt för att behaga den styrande nomenklaturen.
I brist på bättre alternativ önskar jag dock SD framgång. Jag tror dock att AfS är ett absolut krav för att vi inte mycket snart skall ha ett SD som åsiktsmässigt omöjligen går att särskilja från L, S eller C.
Jag blev bittert besviken när jag efter valet insåg att det bara var rent röstfiske och att folkpartiets inte hade någon avsikt att genomföra sitt 'krav'.
2006 röstade jag på SD. När jag under valupptakten diskuterade mina politiska åsikter på bl.a. aftonbladets kommentarsfält blev jag stämplad som både nazist och facist. Attackerna och anmälningarna blev till slut så massiva att jag tillslut blev bannad på livstid från aftonbladets kommentarfält. Godhetsknarkarna stämplade mig som fullblodsnazist, men konstaterade samtidigt nöjt att min röst var helt bortkastad då Sverige's befolkning aldrig skulle acceptera ett nazistiskt parti i Riksdagen.
2010 röstade jag återigen på SD. Allsköns 7K-troll skanderade återigen att en röst på SD var bortkastad. Enligt pansargeneral Arnstad var SD ett facistisk-nazistiskt parti direkt sprungen ur 30-talets Tyskland och att brunskjortorna var åter på marsch.
Ackompanjerad av forsade tårar från godhetsknarkarna tog sig SD lik förbannat in i Riksdagen 2010.
Jag var nöjd.
2014 gick min röst än en gång till SD. Under denna och föregående mandatperiod hade jag kunnat börjat ana vissa obehagliga beteende från SD's ledning: Karlssons kontakter med EXPO, utfrysningen av SDU,… Detta allt medan Åkesson likt en åsikts-kontortionist gradvis urvattnade SD's politik i hopp om att kunna behaga 7K och därmed förhoppningsvis släppas in i värmen.
2018 kommer jag därför rösta på AfS. Den främsta anledningen till detta är den ihållande déjà vu känsla jag får.
Jag hör med stigande förvåning hur SD anklagar AfS för precis samma saker som 7K anklagade SD för. Jag drar slutsatsen att SD tycks sakna all form av självinsikt.
Jag ifrågasätter dessutom vilka motiv som ligger bakom dessa ursinniga attacker.
Hur kan ytterligare ett invandringskritiskt parti vara ett hot mot Sverige?
Jag kan förstå att AfS riskerar att ta röster från SD. Jag själv är ett exempel på detta. Men jag kan inte förstå hur detta skulle kunna vara till skada för Sverige. Visst SD kan drabbas, men absolut inte Sverige
Den enda rimliga slutsatsen måste således vara att SD, likt de andra 7k partierna, sätter partiets väl, och förlängningen sin egen privatekonomi, framför Sveriges väl.
Denna slutsats stärker min tro på att AfS är det enda plausibla alternativet för mig.
Vidare, min häpnad finner inga gränser när jag numera blir attackerad av nyfrälsta SD-sympatisörer från fd 7k som återigen finner det lämpligt att kalla mig nazist och i förbifarten förnumstigt påpekar att min röst är bortkastad. Märkligt nog tycks ironin passera dessa troglodyter obemärkt.
Slutsatsen man kan dra av detta är att dessa troglodyter är hegemonins kolportörer. Likt själlösa fiskar följer de det största stimmet utan att skänka riktningen en tanke.
Genom historien har dessa sykofanter
vittnat mot 'häxor',
slängt böcker på bokbål,
spionerat på sina grannar,…
allt för att behaga den styrande nomenklaturen.
I brist på bättre alternativ önskar jag dock SD framgång. Jag tror dock att AfS är ett absolut krav för att vi inte mycket snart skall ha ett SD som åsiktsmässigt omöjligen går att särskilja från L, S eller C.
__________________
Senast redigerad av vanartad 2018-08-16 kl. 14:32.
Senast redigerad av vanartad 2018-08-16 kl. 14:32.