Nordkorea - bisarrt, fascinerande, sjukt

Ok, jag förstår.

Tack!

Självklart visar den tyska förbundskanslern fallna tyskar från andra världskriget respekt. Sedan ingår det ju också att beklaga krigsbrotten Tyskland begick.

I templet ligger 14 av de värsta krigsförbrytarna. Dömde i Tokyo efter kriget.

Det finns öven kopplingar till think tsnks på höger sidan.

Ingen tysk politiker hyllar Hitler

Jag har besökt Tysklands många krigsmonument och "Denkmals".

Alltifrån Marine Denkmal i Laboe, utanför Kiel till Hofgarten i München.

Jag garanterar Dig att Tyska politiker och Ministrar besöker dessa.

Över Hitler finns ju självklart inga minnesmonument, allt är utraderat vad Swastikor - HQ:s mm. anbelangar.

Till och med bunkern i Berlin är begravd under en idag oansenlig P-plats.

Det ser dock lite annorlunda ut i andra länder några exempel:

Spanien - Francos grav ligger kvar i sin glans och besöks frekvent. Statyer fanns kvar ända till 2008.

Italien - Mussolinis grav besöks frekvent, under evenemangsformer som nästan är festivalliknande.
Andra minnesplatser kring Mussolini besöks frekvent. (Ponza & Latina)

Egypten - Mubaraks statyer togs bort so sent som under "Arabiska våren".

Bolivia - Che Guevara står kvar och hyllas frekvent.

Kina - Mao och andra finns mängder av hyllningsplatser och monument - tavlor av.

Nordkorea - behöver vi inte nämna.

Hela östblocket (framförallt Ryssland - Ungern - gamla Jugoslavien), vimlar av gamla statyer - monument - utställningar även om de värsta är borta sedan mitten och slutet 90-talet.

SK halsominister har sagt att 14e kommer att bli en dag att minnas comfort woman. Japans militar anvande sig av bordeller, och flickorna kallades comfort woman. Det blev dagligen valdtagna ofta hade Japanerna grupp sex med en flicka. Ett moment kommer att avtackas och ceromin sands pa TV.

SK president har oxa sagt att han vill starta ett forsknings insitutet att titta narmare pa fragan

https://english.kyodonews.net/news/2018/08/72c08ae1c524-s-korea-to-unveil-monument-for-comfort-women-next-tues.html

En artikel om Hashima island. Som Japan fick med UNESCO vardsarvlista.
Pa on arbetade Koreanska och Kinesiska fangar under 2VK. Japan lovade UNESCO att man skulle minnas dessa fangar, men I verkligheten gor Japan inte det.

Artikeln skriver att SK och Kina narmar sig varandra. Japan blir allt mer mer hoger politiskt och isolerat. Aven 70 ar efter kriget vagrar Japan erkanna sina skulder under 2VK.

https://countercurrents.org/2018/08/08/hashima-brutal-history-and-the-most-haunted-island-on-earth/

För närvarande handlar tråden om något helt annat än Nordkorea. Vi har kommit in på ett stickspår om Japan, dess ansvar och relationerna till staterna i närområdet. Låt oss reda ut ett par saker här. De skrivs inte för att på något sätt ursäkta Japans beteende, utan enbart för att öka förståelsen för varför de agerar som de gör. Jag tillhör själv de som är kritisk till hur Japan agerar, men jag försöker alltid placera in det i ett perspektiv som en japan kan förstå och ta till sig. När Japan öppnades upp fick de mycket kritik som hedningar. De anpassade sig till detta utan att egentligen ändra sin inställning. Med andra ord, kritik som utgår från en västerländsk värderingsmodell accepteras och man bugar vänligt och visar tacksamhet för att västerlänningen försöker visa dem den rätta vägen, men bakom kulisserna ändras egentligen ingenting. Orsaken är att väst inte vet hur man skall formulera, koncentrera och förmedla sin kritik.

Yasukuni jinja (靖国神社)

En Shinto helgedom i centrala Tokyo. Skapad för att hedra dem som föll under uppror och strider i samband med övergången från shogunat till stapplande demokrati under skiftet Tokugawa /Meiji. Utifrån den positionen har den fått rollen som soldaterna och militärens speciella helgedom. Den shintoistiska krigsguden Hachiman har ett stort antal helgedomar byggda åt sig runt om i Japan, men Yasukuni faller inte inom den kategorin. Istället är det offren, förlorarna, som vördas där. Det är ingen begravningsplats utan det är deras själar som skall erhålla frid där. Om något kan det liknas vid den "okände soldatens" grav i väst. Men det är riktigt att ihai (位牌) ett slags minnessticka med den avlidnes buddistiska dödsnamn (synkretism, synkretism, synkretism) även förvaras där. Bland dessa även de som dömdes för brott mot mänskligheten av Tokyotribunalen.

Här uppstår ett tydligt problem. I judeo-kristen idétradition har vi arvsynden, någon motsvarighet till det existerar inte inom Shinto (eller buddismen för den delen). Kort sagt, de lägger inga moraliska värderingar på hur en avliden framlevt sitt liv. Att placera dessa krigsförbrytare bland andra fallna i kriget sågs helt enkelt inte som något märkvärdigt. Här borde man kanske stannat upp och funderat lite på hur omvärlden kommer att uppfatta ett sådant beteende, men när det gäller de egna traditionerna har man väldigt svårt att göra det. Man gör helt enkelt såsom man alltid gjort.

Ianfu (慰安婦) "tröstekvinnor"

En eufemism för fältluder. Mer specifikt tvångsrekryterade koreanska kvinnor. Faktum är att det även fanns en del japanskor, men de var frivilliga. Eftersom stridigheter aldrig uppstod på de japanska huvudöarna, behövde de heller aldrig mobiliseras. Korea annekterades 1910 och hade enkelt uttryckt fungerat som en 48:e prefektur i flera årtionden. De koreanska kvinnorna erbjöds därför möjlighet att anmäla sig som frivilliga ianfu till den japanska militären. De blev mäkta förvånade när de inte fick samma respons som hemma i Japan. Därmed tvingades de in i verksamheten.

Det här var länge en "ful hemlighet", koreanskorna själva ville inte prata om det, men när de blev gamla nog och dessutom änkor (så de inte behövde riskera skilsmässa) började de berätta sina historier. Inom styrande kretsar i Japan var det här naturligtvis känt, men ansågs tabu eftersom det skulle bringa skam över gamla soldaters familjer. Det smarta hade naturligtvis varit att försöka nå någon form av diskret kompensation och individuellt framförda ursäkter på ett tidigare stadie. Istället valde man den idiotiska vägen att först förneka det hela, i ett missriktat försök att bevara de gamla soldaternas heder. Men många av dessa trädde fram och berättade gråtande att de koreanska kvinnornas berättelser var sanna och att det hade tyngt deras samveten i decennier. Japan kunde inte gärna längre spela ovetande.

Tyvärr har man intagit något slags policy om "minimal respons" istället för att agera aktivt och ta fullt ansvar. Det där är något av en japansk sjuka, genom att inte erkänna problemet så existerar det inte heller. Rökning på offentlig plats är ett bra exempel. Det råder därför påtaglig diskrepans mellan folkliga åsikter och officiellt agerande. För ett decennium sedan var kejsaren på statsbesök i Sydkorea och gick då utanför sitt officiella manuskript då han talade om sin koreanska bakgrund (det fanns gott om koreanska prinsessor och hustrur i japanska hovet mellan 500- och 800-talet, något som traditionalister och nationalister helst förtiger) och hur olycklig han var över hur illa Japan behandlat Korea. Men han tog aldrig ordet shazai i sin mun. Hade han gjort det är det inte osannolikt att han tvingats abdikera.

Shazai (謝罪) ursäkt

Här ligger ett av de djupaste problemen. Västtyskland på sin tid, tog tydligt avstånd från sitt nazistiska förflutna och framförde officiella ursäkter för de ohyggligheter som utförts i nazisternas namn. Till skillnad från sina bröder och systrar i DDR. Speciellt Kina och Korea, men till viss del även länder som Vietnam, Thailand, Burma (Myanmar), Laos, Indonesien och Filipinerna, vill ha samma slags ursäkt från Japan. I Europa och USA har man inte riktigt brytt sig, pressen på Japan har därför inte varit stark. Korea och Kina spelar idag en större ekonomisk roll för Japan och därmed ökar också trycket i den politiska pressen på landet.

Snarare än Tyskland föredrar Japan att jämföra sin roll under andra världskriget med den roll Italien spelade. Efter krigsslutet rehabiliterades Italien snabbt. I de amerikanska ockupationsstyrkorna fanns det gott om soldater med italiensk bakgrund. Lite vin, grappa, pizza, parmeggano och spagetti hjälpte till att snabbt rehabilitera italienarnas ställning. Ingen anklagade dem för brott mot mänskligheten. De var lätt fördummade lantisar som låtit sig luras av Mussolini och Hitlers karisma. Scuzzi.

Japan hade vare sig fascistiskt eller nazistiskt förflutet. Det var blomstrande ny-militarism, en renässans för samurajens väg. De blundade för sådant som massakern i Nanking och framhöll istället den infrastruktur de hjälpte till att skapa (på Taiwan står de fortfarande högt i kurs). Vägar och broar, hamnar och järnvägsspår. Sådant som de ockuperade länderna än idag har glädje av. De befriade asiaterna från den vita mannens kolonialism. Grymheterna var undantag begångna av dumma bondesöner som inte visste bättre. Alla har vi haft korkade bönder i släkten. Ungefär så har deras resonemang gått. Något behov att be om ursäkt existerar därför inte, tycker de.

I Japans parlament finns det ett flertal maktdynastier som kan peka på en genealogi tillbaka till daimyo klanerna. Där sitter parlamentariker på säkra stolar i både andra, tredje och några fall fjärde generationen. Deras farfar eller farfars far var kommendanter i fält. Har med stor sannolikhet gjort sig skyldiga till både grymheter och fältbordeller. För dem att offentligt be om ursäkt för dessa felsteg är att dra ned skam över släkten (klanen). Ur deras synvinkel får relationerna till Kina och Korea hellre försämras än att klanen (med sin mäktiga historia) offentligt måste skämmas.

Så ser verkligheten ut ur det japanska perspektivet. Skall man således uppnå de offentliga erkännande och ursäkter som eftersträvas gäller det att söka vägar där man eliminerar de starka motståndsfickor som existerar. Men kunskapsnivåerna om de japanska förhållandena är för låg. Istället för sanktioner mot Japan bör man således använda precisionsinstrument som slår mot industrier och arbetstillfällen i valkretsarna där de dynastiska daimyosläkterna sitter. Det kräver kartläggning, långsiktighet, tålamod och finess. Och det borde ha påbörjats för 40 år sedan.

Ett stickspar, men SK president Moon Jue in, ar kanske den viktigaste spelaren som fick till Trump Fatso den 3e samtalen. Samtidigt ar hans livsode en story over Korea.

Hans foraldrar var flyktingar fran NK, han foddes i slutet av Korea kriget i ett flyktinglager. Familjen var fattig, det verkar som hans mor var den som tjanade pengar.
Som universitet student blev han radikal och protesterade mot Yusin forfattningen, 70 tal. Forfattningen gjorde Park till predident. Det var Parks dotter som var SK president innan Moon, I Kina var det stor nyhet hur folk gick ut och protesterade mot fru Park.
Moon fick sitta nagra manader i fangelse for sina protester mot Herr Park.

Efter fangelset blev han soldat (varnplikt) och var vittne till yx morden i DMZ. Amerikanska soldater hade fatt i uppdrag att rensa traden i DMZ. NK blev sa arga att de med yxor dodade Amerikanska soldater. Hemskt. NK pa den tiden gjorde dessa hemska saker.
President Ford sa att traden skulle bort, och USA tog bort dom medan bombplan flog i luften.

Efter varnplikten forsatta Moon sina studier och blev en advokat for arbetarna. SK naringsliv domineras av endast nagra fa familjer. Park familjen har nara kontakter med dessa familjer. En bra artikel fran newsweek. Jag gillar foton pa USA soldat 75.

south-korean-president-north-korea-kim-trump-moon-north-koreas-nuclear-1008030

I arbetsfragor ar Moon vanster, dock har fatt kritik for att han inte godkanner gay aktenskap. Och sin restriktiva syn pa flyktingar.

Stort tack för bra inlägg. Jag lärde mig, att barnbarnen idag sitter i parlamentet.

Själv kommer jag ihåg TV från min barndom där Japans kejsera var en blom vän ( flower).

Ps jag har ofta funderat hur USA hade blivit om Henry Wallace istället för Truman hade blivit president. Gallup i 1944 sa 65;% gillade Wallace som vice president, 2 % gillade Truman. Wallace var vice president mellan 1940 och 44 och mycket populär. Men ledningen av Demokraterna gillade inte Wallace och vi fick Truman.

En av Wallace mäst kända tal är “the century of comman man”.
Man and woman can never be really free until they have plenty to eat and time and ability to read and think amd talk things over”

Han skrev vidare att USA har inget gemensamt med England colony eller Sovjet.

Pps ett mycket stickspår.

På tal om Japans inblandning, en dagsfärsk artikel om hur allting började.
Man kan ju fråga sig hur Korea skulle ha sett ut idag om inte Churchill under Yaltamötet bad Stalin om hjälp att bekämpa japanerna?

The Soviet-Japanese War: the brief conflict that created North
https://www.nknews.org/2018/08/the-soviet-japanese-war-the-brief-conflict-that-created-north-korea/?c=1533783965950&utm_content=buffer4b4e2&utm_mediu m=social&utm_source=twitter.com&utm_campaign=buffe r

Innan Jalta hade vi Kairo, USA, England och Kina.
Sovjet hade inte förklarat krig mot Japan. Sovjet och Tibet angrep Kina.
I Kairo mötet försökte Kina att diskutera Korea, men inget blev det av det.
Vice presidenten Wallace besökte Kina och Mao under 44. Det fanns Amerikanska styrkor innom Mao:
Som alla vet blev Wallace ersatt av Truman, 44.

Och USA politik ändrades. Och vi fick Jalta.

Tidigare under kriget hade usa varit anti kolonisation.

Ps USA miltärer inom Mao fick lida under McCarhy kommunist jagt under 50 talet.

Jag var precis inne på samma tanke, att vi hamnat på "Rangerbangården", och kommit in på alltför många stickspår.

Dock fick vi på grund av det, detta eminenta inlägg från Dig, vilket gav oss andra insikt och fördjupning, av kvalificerat slag. Detta är säkerligen till gagn för fortsättningen av tråden!

Stort tack!