Citat:
Ursprungligen postat av
sommarljum
Förutom mitt inlägg ovan t. .ex.:
Citat:
Den första patrullen på platsen har i uppgift att spärra av området och dess tillfartsvägar. Därefter börjar man leta efter spår.
– Hundar är väldigt användbara för att hitta fimpar, snus och sperma - allt som är mänskligt och kan innehålla dna.
Citat:
– Vi brukar oftast få utöka avspärrningarna eftersom de är för snäva. Sedan närmar vi oss kroppen försiktigt. Vi kommer överens om en väg in och ut och lägger upp aluminiumplankor som man kan trampa på.
Citat:
Åtgärderna är till för att teknikerna inte ska kontaminera fyndplatsen med material från andra miljöer, men även för att de inte ska möblera om spår som redan finns på platsen.
Citat:
Hur känslig är tekniken? Räcker det exempelvis med att ge någon en örfil för att lämna dna-spår?
– Jajamensan. Vi har haft ett antal fall där gärningsmannen tagit ett grepp om en axel eller dragit i en arm. Bara vi vet var vi ska leta så fungerar det väldigt ofta. Det krävs inte många celler för att få ut dna idag.
Nästa steg i arbetet på brottsplatsen är att ta mängder av fotografier på den döda kroppen och omgivningarna. Fotograferingen fortsätter sedan under varje steg av undersökningen. Teknikerna skickar numera även upp drönare för att filma platsen och dess tillfartsvägar.
Citat:
När platsen dokumenterats börjar själva undersökningen av kroppen. Teknikerna letar nu efter yttre spår.
– Man tittar efter spår som inte kommer från den döde själv. Det kan vara fibrer eller hårstrån som är blonda om offret har mörkt hår till exempel. Kan gärningsmannen själv vara skadad och ha droppat blod på kroppen? Om man står över en kropp och blöder så blir det en annan blodbild, runda droppar.
Citat:
– Sedan fortsätter undersökningen med allt som finns under kroppen och runt omkring. Vi kan till exempel kratta terrängen, använda metalldetektorer och hundar. Man undersöker platsen meter för meter så att man inte missat något. Ibland tittar man uppe i träden så att man inte slängt saker som fastnat i grenarna.
På Rättsmedicinalverket:
Citat:
– Vi tar gemensamt av kläderna och tar bilder. Låt säga att någon är knivhuggen. Då vill vi se att skadorna i kläderna korresponderar mot skadorna kroppen. Av skadorna i kläderna kan man dra slutsatser om kroppens position vid brottet.
Om kroppen ännu inte gått att identifiera tittar man efter ytterligare tatueringar eller ärr från operationer.
– Om det kniper riktigt så får en rättstandläkare titta på tänderna. Det är inte så att man tar dit släktingarna för att identifiera kroppen utan det är dna, tänder eller fingeravtryck som gäller.
Citat:
– En rättsentemolog kan exempelvis titta på flugor och larver och se hur länge kroppen legat ute baserat på vilken generation flugor det är. En fin sommardag har flugor redan lagt ägg efter en halvtimme. De hittar en död kropp väldigt fort.
