Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

Det är bara tron som är blind, inte tvivlet. Tvivel gör att man vill veta mer. Blind tro gör att man nöjer sig och det dödar all nyfikenhet. Tummens existens räckte för Newton. Han behövde inte veta mer om hur den tillkommit. Det räcker inte för mig. Jag vill veta mer om tummen. Att säga att gud gjorde tummen lär mig inget om något alls.

Hur tar jag emot Gud om jag inte tror?

Trams. Hittepå. Skitsnack. Galenskap är då du tror att dina egna hallucinationer/se gud är på riktigt. Religion är då du tror att andras hallucinationer är på riktigt ;-)

Den som tror ska finna frid i själen. Evigt liv till den som är god. Gud ger dig lugn om den är äkta

Men vem är nu gud 😎

"Det är sant att människan inte har känselreceptorer i själva hjärnan. Därför kan man skära i hjärnvävnad på en vaken person, utan att han eller hon märker något. Det finns dock talrika känselreceptorer i hjärnhinnor och i kraniet, så bedövning är nödvändig för att man skall kunna komma in till hjärnan [operation]."
Källa: Illustrerad vetenskap

Angående medvetandet (jaget, personliga identiteten) så är dess uppkomst fortfarande ett stort mysterium inom vetenskapen, men man jobbar med det och kanske en dag kan vi veta, ur ett rent biologiskt och naturligt perspektiv. Istället för att vara lat och säga "gud gjorde det!".

Mig veterligen har ingen kommit tillbaka efter döden och haft möjlighet att redogöra för "beviset".
Men du kanske har träffat någon?

Klart det är ett stort mysterium inom vetenskapen, som endast kan detektera det fysiska...

Spelar ingen roll hur mycket de jobbar, de kommer få jobba förgäves...

Finns en massa reinkarnations-fall (individer med minnen från tidigare liv) som bl.a. professor Ian Stevenson gjort framgångsrika studier kring.

Nä, det gör det inte. Det finns enstaka fall som ger reinkarnations-"teorin" möjlighet för att kunne utvecklas till en arbetshypotes.

Desutom har reinkarnation inget värde som 'guds'-bevis.

Kunkap slår religioner med hästlängder se du.

Det verkar rimligt att det finns en gemensam nämnare bakom allt liv, vilket jag som ateist inte vet. Men i brist på en total förståelse tänker jag inte tro på något väsen som det står i gamla böcker om att man kan få syndernas förlåtelse från. Varför skulle det behövas? Vad är det för lära som inte låter folk ta fullt ansvar för sina handlingar? Att (som enligt TS) samma väsen måste vara meningen med livet har jag svårt att acceptera. Religion = fanatism

Det är en 50/50 gissning att en sån gemensam nämnare finns.