Citat:
Ursprungligen postat av
Osynlige.Mannen
Det var mycket sannolikhet, borde, kanske, troligare, synbarligen och risk du funderar över. Jag måste rannsaka mig själv. Varför använder jag bilbälte när jag kör? Jag har ju inte krockat sedan jag började köra i början av 1980-talet. Det tyder på att sannolikheten är låg att det skall hända. Och varför har jag både brandvarnare och brandsläckare i huset? Risken att det börjar brinna är låg. Dessutom finns ju brandkåren som tar hand om sådant. Och var är det för mening med att betala dyra pengar för en villaförsäkring som troligen aldrig behöver utnyttjas? Och det här med att låsa ytterdörren och att ha larm - jag borde så sakteliga kanske anamma perspektivet att det är troligare att en inbrottstjuv väljer ett annat hus där det synbarligen finns mer stöldbegärlig egendom. Risken att drabbas av inbrott är låg.
Skadeskattningar bör väl göras med hänsyn till ens övriga ekonomiska förmåga samt till hur ens tillvaro skulle se ut om det absolut värsta scenariot inträffade. För de som inte har full koll hjälper samhället till med det som anses livsnödvändigt, som har statistiken för sig och som gynnar samhällsgemenskapen och dess frid o fröjd och blomstring. Försäkringsbolagen lobbar väl somligt, finns en del pengar där.
Man lägger vissa trösklar. Sen är villkoren lite olika beroende på var man bor och om man har säkerhetsdörr eller bilstölder är frekventa eller om man har brandfarliga material på olämpligt ytor, bor på nedre botten och hur mycket självrisk man vill betala. Och sen om skadan skett om man varit oaktsam, stängt fönster, låst sjutillhållaren, rengjort, bytt batteri i varnaren.
Men en av anledningarna till att man har försäkringar är ju att det är praktiskt omöjligt för de flesta att sitta hemma hela dagarna med en släckare och en studsare över knäet. Samhället och banken vill också helst att man går till das Arbeit. I stället erbjuds man polis och brandkår. Men om då brandvarnaren man fått av sin förening får spel, grannen ringer larmtjänst och brandkåren rycker ut, så ser man vanligen helst att de inte bräddfyller lgh med vatten. Och hugger ner ädelträden på gården. Om det inte brinner. Åtminstone i mina kvarter. Och dränker Kung Gösta, som är katten min. Och barnens kanin. Och dennes fästingar. Även om de senare väl inte förs upp i skaderegleringen.
Det finns en ”dialektik” mellan riksliking och anpassning, universellt och partikulärt, standard och improvisation som jag tror alla måste leva med, i synnerhet poliser. Dessa stackars poliser fick ödets Svarte Petter sett från deras poliskarriärers synvinkel. Det är en form av ”normalitet”, för det ligger i deras uppdrags natur att det ”kortet” väntade på ngn därute. Den normala anomalin. Som inte passar in i reglementet. Blixten slog ner. Force majeure. Så sett.
Jag tror polisen förvisso är helt medveten om att man kontinuerligt måste försöka anpassa sig till en situation medan den utvecklar sig. Det är vad de gör hela dagarna, så fort de går ut bland folk, rimligtvis. Är man fler och utvilade och rutinerade så underlättar det.
Man kan inte köra alla brädor i samma såg. Man lämpar. Man tänker om.