Hur mycket än alla tuffingar på Flashback vräker ur sig om att det var "korrekt" att öppna
eld så kvarstår faktum: De sköt skoningslöst ihjäl en totalt oskyldig människa.
Vilka svin.
Rättelse, de sköt ihjäl någon som de mycket riktigt bedömde med hög risk inom sekunder kunde skjuta ihjäl flertalet oskyldiga.
Pojken valde att ta med sig vad som såg ut som ett vapen ut bland folk. Han (eller hans föräldrar som gav honom vapnet) får skylla sig själva.
Så här kan vi ju hålla på att tjafsa. Ingen av oss kan ju avgöra om polisen gjorde rätt bedömning då vi inte vet hur mötet mellan polisen och Eric såg ut.
Men man måste på objektiva kriterier kunna bestämma det. Inte jämt komma dragandes med "hotfull situation". Allt kan vara hotfullt beroende på vem man är. Att solen går i moln upplever jag som hotfullt.
Men det finns kriterier för vad "hot" är , men vad som helst kan vara hotfullt.
Om tre små poliser uppfattar en downie som hotfull, vad ska de då inte uppfatta en verklig gangstertyp som. Ett atombombsanfall.
Och om de avvaktat, och det verkligen varit en dåre med skarpladdat vapen som utnyttjar tiden till att skjuta en oskyldig, är det fortfarande lika tvärsäkert rätt beslut att avvakta?
Enligt all info har poliserna följt regelboken vad gäller avvaktan: de har beordrat BO att lägga ner sitt vapen, och först efter vägran att göra detta har de skjutit skarpt. Inga adrenalintjurar som kört full retard från första sekund.
Skjutit?
Man har avrättat!
Denna händelse får mig att tänka på filmen Jägarna.
Är en REJÄL sågning av Svenska polisen som Dennis professor i rättsvetenskap bjuder på. Och han säger att det troligaste är att poliserna frias helt.. "Dennis , professor i rättsvetenskap har sedan 2009 arbetat tillsammans med polisen och tagit fram rapporter kring hur polisen sköter interna utredningar, och han är inte nöjd. Han menar att polisen håller varandra om ryggen och att utredningarna tar på tok för lång tid. När det gäller dödskjutningen av Erik Torell, som är den sjätte bara hittills i år, så sätter inte Dennis Töllborg stort hopp till att vi kommer få någon klarhet i vad som hände.
– Det här var en treåring i en 20-årings kropp, det är så jävla ledsamt att det inte är sant. Det mest sannolika är att det inte kommer väckas åtal, för att utredningen inte fungerar. De måste dokumentera så mycket som möjligt från början. Separera poliserna från varandra så de inte kan snacka ihop sig och utreda händelsen direkt, säger han. " https://www.expressen.se/nyheter/svidande-kritiken-mot-polisen-radda/
Dennis Töllborg är en rättshaverist och polishatare, vars hela karriär bygger på att kritisera polisen. Inte så mkt för saklighetskunskapen att bry sig om.
Dock anmärkningsvärt att en man, som bevisligen har fel i så mkt han säger, och dessutom uppvisar tydliga kunskapsbrister i polisiärt arbete kan tilldelas ett sådant ämbete.
Viktigast av allt är media och social medias tendens att kritisera minsta tecken på våld från polisen.
Är det någon som i efterhand undersöker i hur många av dessa fall polisen faktiskt agerat fel? Nej.
Minsta lilla tecken på våld? Amerikanska CNN har ju rapporterat om det här för sjutton. Sex personer har fått sätta livet till i år. Något är fel i huvudet på unga och snabbutbildade polisaspiranter. Höj ingångslönen till 35000.
Fascinerande tråd! Tittade på den igår som besatt utan att se dess slut.
Citat:
Ursprungligen postat av obyn
Pappan beskrev leksaksvapnet som en kortare automatkarbin där magasinet saknas. Då är frågan vad för typ av leksaksvapen som såldes när han Eric Torell var liten?
Redan på 80-talet (förmodligen tidigare) fanns det knallpulvervapen som såg helt realistiska ut. T.ex. westernvapen i pojkstorlek. Huruvida skapade på fri hand eller hade en riktig förlaga som eller 007-Walthern (komplett med avtagbar ljuddämpare) spelar ingen roll. Och huruvida Torells leksaksvapen var så litet att det kunde lyftas med ett lillfinger spelar inte heller någon roll.
För det första så har alla nämligen en idé om vad handeldvapen är. Man behöver inte gräva länge i handeldvapenhistorien för att hitta prototyper, färdigutvecklade vapen som aldrig fick någon större användning eller miniatyrversioner. Och även fullstora vapen är inte så stora. En AK-47 är minus stocken bara 645 mm lång. Sedan så finns det vapen som alltid har varit små. T.ex. Derringern och andra tantpistoler man kan ha i handväskan. Sist men inte minst finns det massa olika hemmabyggen och kraftiga modifikationer.
För det andra så är det kroppspråket som främst avgör hur något uppfattas som ett vapen. Inte föremålet i sig. Det finns ingen enskild individ som har kunskap om alla vapen som finns samt att kriminella har målat vapen så att de ser ut som verktyg och leksaker, som ju tidigare sagts i tråden. Helt osökt kommer jag in på en artikel i Star Treks officiella tidning om vapnen i Voyager. Frågan är hur målat trä kan framstå som vapen. Och det är helt enkelt för att skådespelarna behandlar rekvisitan med tillbörlig respekt. (Vi kan anta att även scenarbetarna var strängeligen förbjudna att använda sig av dem som ryggkliare.) Och om Torell inte levde helt avskärmad från alla former av kulturyttringar med handeldvapen så kan vi anta att även han blev hjärntvättad till att veta hur man för ett vapen.
Givetvis så betyder det inte att ett fyllo eller annan bängskalle som sitter på en parkbänk och håller i ett vapen som det vore en halvrutten banan är ofarlig.
Orange plastpluppar hit och dit har inget med saken att göra. De finns till för att om någon som ser massa småknattar leka krig så skall de fatta att det är lugnt.
Jag skulle säga att Torell levde på lånad tid och det som dödade honom var den ursäktande attityden gentemot utvecklingsstörda, i synnerhet downisar. Att han rymmer från föräldrarna är illa nog. Men om han hade rymt från kollot på natten och antingen dött för att han snubblat mot en sten eller hittades 30 år senare i ett gruvhål 70 km bort så hade kolloledarna fått sitta med pitten i handen. Jag tvivlar på att föräldrarna ens övervägde att smyga in GPS-sändare i skorna på honom.
Och hela det där att han "bara var en 3-åring" är en grov förolämpning mot alla 3-åringar någonsin. Nej, hans förmåga att kommunicera var inte ens i närheten av den genomsnittlige 3-åringen. Och om en 3-åring får för sig att hoppa som en galning i en hoppborg eller försöka sätta hastighetsrekord i sådan där sparkcykel så är skadan de kan åsamka andra. Och jag skulle vilja se den 3-åring som klarar av att klättra över det där staketet på Rörstrandsgatan och trilla ned för stupet. Eller varför inte förolycka sig i något av de där vägarbetena i gamla Eugeniaområdet.
Här är ett exempel på hur man blandar bort korten i Shaken! [not störd]historien om Glada Hudik-teatern av Petter Karlsson & Johanna Syrén (2009) s. 66-67:
ELLER TA NATTEN DÅ BOSSE orsakade polispådrag, eftersom någon sett en mystisk man smyga in i en gymnastiksal med något avlångt i handen, förmodligen innehållande ett gevär. Det mystiska, tyckte den som ringde polisen, var att lysrören aldrig tändes i idrottshallen. Ändå kunde man höra hur någon rumstrerade om där inne. En lönnmördare, rentav en terrorist? Anmälaren visste inte säkert. Men det dröjde inte länge förrän polisstyrkan var på plats, med dragna pistoler.
De fattade posto bakom en knut. Smög sedan in i omklädningsrummet. Lyssnade till ljudet av springande steg och dova smällar. Hittade slutligen en strömbrytare som fick hela gymnastiksalen att bada i ljus och avslöja ... en genomsvettig Bosse Östlin som ensam sprang runt på volvet med en innebandyklubba i högsta hugg.
"Men är det bara du, Bosse? Vad i helskotta gör du här ensam i mörkret?"
"Tränar innebandy, så klart. Det är mycket skojigare när ljuset är släckt!"
Idag är de bästa polare, polismännen och den utvecklingsstörde innebandyliraren. Det är samma fenomen som i elvaåringarnas klassrum. Det som ofta inleds med rädsla, okunskap och förvirrning förbyts med tiden i förståelse och tolerans
-ja, till och med vänskap
OMGIVNINGEN BRUKAR SÄGA: "Nu har Bosse fått in P1." Då är han icke kontaktbar. Då vandrar hans tankar på egna gåtfulla stigar. Kanske funderar han på vilken dvd han ska hyra härnäst. Eller vad den nya utmaningen skulle vara för en innebandyspelare: spela ensam i skogen mitt i natten, måhända?
Skitsnack. En leksaksreplika av ett vapen har alltid en röd, gul eller orange markering. Uppenbart skjutkåta snutar som kom till platsen. Bra jobbat kling & klang.
Så om jag som tjuv (vilket jag är *blink*) ..målar en orange markering runt mynningen så kommer jag inte bli skjuten? ....eller ännu bättre målar hela geväret i pastellfärger.
Eller om jag som mongolid rånar en bank så kommer jag inte heller att bli skjuten?
Bäst jag aktar mig, för kan det vara så enkelt att de sköt honom just bara för att han var mongolid. Vilket de med rasistkort hade påstått om han hade varit svart.
Och får jag välja har jag hellre en skjutglad polis än ingen alls.
Den som är kaxig kan ju gå in i vilken eventuell pang duell som helst med en fjärilshåv, kanske det bästa ändå.
Och om de avvaktat, och det verkligen varit en dåre med skarpladdat vapen som utnyttjar tiden till att skjuta en oskyldig, är det fortfarande lika tvärsäkert rätt beslut att avvakta?
Enligt all info har poliserna följt regelboken vad gäller avvaktan: de har beordrat BO att lägga ner sitt vapen, och först efter vägran att göra detta har de skjutit skarpt. Inga adrenalintjurar som kört full retard från första sekund.
Om inte en enda av tre stycken poliser ser att det är ett down-syndrom så är det nåt fel. Det första en normalbegåvad person med polisbricka skulle tänka är ju naturligtvis hur logiskt det är att en person med downs har ett riktigt vapen som är skarpladdat. Sen om man i sina egna fantasivärldar tror att det finns ens 0.00000001 chans att ett mongo har fått tag i ett riktigt vapen, med ammunition och lyckats ladda det så skjuter man väl förfan i benet?
Det är adrenalintjurar som kört full retard från femte sekund.
Men man måste på objektiva kriterier kunna bestämma det. Inte jämt komma dragandes med "hotfull situation". Allt kan vara hotfullt beroende på vem man är. Att solen går i moln upplever jag som hotfullt.
Men det finns kriterier för vad "hot" är , men vad som helst kan vara hotfullt.
Om tre små poliser uppfattar en downie som hotfull, vad ska de då inte uppfatta en verklig gangstertyp som. Ett atombombsanfall.
Det har ju helt att göra med vad downisen eller gangstern GÖR och inte vad dom är. Sen är det ju också en fråga om man öht har möjlighet att uppfatta VEM man har framför då ett vapen åker fram.
Men man måste på objektiva kriterier kunna bestämma det. Inte jämt komma dragandes med "hotfull situation". Allt kan vara hotfullt beroende på vem man är. Att solen går i moln upplever jag som hotfullt.
Men det finns kriterier för vad "hot" är , men vad som helst kan vara hotfullt.
Om tre små poliser uppfattar en downie som hotfull, vad ska de då inte uppfatta en verklig gangstertyp som. Ett atombombsanfall.
Självklart men då måste man veta exakt vad som hände. Vad såg poliserna? Hur agerade Eric osv. Den faktan har vi inte.
Spelar ingen roll om du ser ut som en "gangster" eller ej riktar du ett vapen mot polisen och inte släpper det på anmodan så kommer du bli skjuten. Så enkelt är det och det gäller alla länder i världen.
__________________
Senast redigerad av labambas 2018-08-04 kl. 13:44.
Minsta lilla tecken på våld? Amerikanska CNN har ju rapporterat om det här för sjutton. Sex personer har fått sätta livet till i år. Något är fel i huvudet på unga och snabbutbildade polisaspiranter. Höj ingångslönen till 35000.
Nej.
Nånting är fel i huvudet på folk som tar med sig vapen ut bland folk och agerar offer när de blivit behandlade som de dödliga hot de gjort sig själva till.
Detta tas till nya höjder i I huvudet på en normalstörd av Pär Johansson & Petter Karlsson (2012) s. 39 - 44:
MATCHEN TOG SLUT i samma ögonblick som polisen rusade in med dragna vapen och skyddsvästar i den nedsläckta gymnastiksalen.
Men fram till dess...
Herregud, vilken skön drabbning. Vilka dragningar, vilka finter, vilka mål!
Hur Bosse Östlin först kom på idén vet nog inte ens han själv. Han är precis som vi andra en människa med känslor, drömmar, behov och visioner. Men hans tankar tar högst egna vägar. Bosse är född med en hjärnskada. Han har svårt för vissa saker och lättare för andra. Det är därför han kallas utvecklingsstörd. Men precis som med många av hans kollegor i Glada Hudik-teatern är det ett begrepp som haltar. Kanske borde det istället heta utvecklngsbar? Och är vi andra kanske "invecklingsstörda"? Själva ska vi ju nödvändigtvis krångla till allting så förbaskat.
Bosse och hans kamrater döljer sig aldrig bakom en massa koder, blickar och kroppspråk. Istället visar de en ärlighet och respekt, utan några värderingar. Att få jobba med sådana människor borde vara allas dröm. Att få umgås tillsammas med dem ger oss invecklingsstörda möjlighet att vecklas ut.
Bosse Östlins IQ-kvot är inte hög. Han har ingen aning om vad bruttonationalprodukt är. Eller vad huvudstaden i England heter. Eller vem som är statsminister i Sverige. Däremot kan han allt om Brynäs ishockeylag och Disneys filmer. Där är han kung, och snälla låt det få vara så!
Det finns en klassisk historia där han intervjuas av Expressen och får frågan vem som är världens främste skådespelare. Han funderar en lång stund. Är ett tag inne på Hulken, Jerry Williams eller rentav kollega Toralf Nilsson, han som spelar Elvis i vår musikal. Men säger sedan med den sakkunskap som bara Bosse Östlin har:
"Hela världens bästa skådespelare? Jo, nu vet jag precis. Det är Snövit och de sju dvärgarna."
Och så med en slutkläm som är typisk för Bosses sätt att resonera:
"Speciellt han som nyser!"
***
Det är min vän Bosse Östlin i ett nötskal. Mannen som vet allt och inget. Livsnjutaren som plötsligt kan bli stående framför ett matbord och funderar över det fantastiska att i det just denna dag, i just detta ögonblick, bjuds på hans favoriträtt pizza:
"Men hallå, vad är detta, får man tomat också!?"
Som plötsligt kan gå fram till vem som helst, det skulle kunna vara både kungen och tanten i närbutiken, och säga:
"Idag är jag lite ledsen. Det skulle kännas mycket bättre om jag fick en kram."
Och dessutom få den.
Naivitet i armkrok med en outsäglig klokhet. Galenskap hand i hand med genialitet. För vem mer än Bosse Östlin skulle komma på den fantastiska, nyskapande idén att spela innebandy i en gymnastiksal, alldeles ensam, med ljuset släckt? Helknasigt, kan tyckas. Men säg så här:
Du är spelsugen så det nästan värker i kroppen. Du är dessutom less på städjobbet du fått på badhuset. Hemma i lägenheten står den stiliga plastklubban med sitt böjda blad och lockar och pockar på uppmärksamhet. Så vad gör du? Rycker resignerat på axlarna och tar ännu ett tag med svabben?
Inte Bosse. När han flyttade till eget boende i Hudiksvall blev balkongen hans nya arena. Där spelade han innebandy med flickvännen Yvonne Ung. Utrymmet var bara två kvadratmeter stort, ändå hade de alltid skitkul. Vevade vilt med klubborna. Låtsades att det var Brynäs mot HV71 och att en blomlåda var ena målet och en solstol det andra. Vem som vann var inte så viktigt.
Nu, mitt på dagen kan inte Yvonne spela. Dessutom kanske inte grannarna direkt skulle applådera åt att det ständigt skjuts, tacklas och tjoas på en balkong intill. Men precis som så många av sina kompisar är Bosse duktig på att inte krångla till det. Han hittar lösningar på allt. Har man ingen spelkompis får man väl spela själv? Det är inte svårare än så. Bosse har dessutom sedan länge förärats en egen nyckel till en gympasal i Hudiksvall. Där finns inga grannar som kan bli störda. Och egen klubba och boll har han ju redan.
Så Bosse knatar iväg från simhallen och kliver inom några minuter in i en sal där solen tittar in över ribbstolarna.
Det är tyst som i en grav. Men inte speciellt länge. Snart har Bosse Östlin bytt om till gympaskor, fattat klubban, dragit för gardinerna, släckt ljuset och satt fart över golvet. Den vita plastbollen syns knappt i mörkret. Det är som att jaga ett spöke, som ständigt flyr undan, liksom gömemr sig. Ibland får han till en fin träff och då smaskar det så gott mellan väggarna.
Vem behöver motståndare av kött och blod, när mörkret finns? Det är lika listigt som Frölunda forwards, lika svårforcerat som HV71:s backlinje. Upprymd av hur knepigt men också spännande det är att spela innebandy när man knappt ser bollen, börjar han fantisera om Den Stora Matchen (det är dessutom mycket lättare att föreställa sig en sådan sak, när man ändå knappt ser handen framför sig) och försöker överlista en osynlig målvakt med en fräck enhandsdragning. Lite som Foppa gjorde i den där OS-finalen en gång.
Sedan brakar helvetet lös.
***
Efteråt kan man förstås fundera en smula på hur Hudiksvallspolisen egentligen tänkte. Okej, det är knappast normalt att en vuxen man mitt på dagen kliver in i en tom gymnastiksal i vår lilla fredliga småstad med något gevärsliknande föremål i handen och drar för gardinerna. Men terrorister?!
Ja, det var i alla fall vad polisen räknade med att få möta. En fraktion av någon lokal vit makt-rörelse, kanske? I färd med att träna kommandoövningar i klätterrepen? Eller några förhoppningsfulla Hells Angel-prospects som testade de senaste rönen inom karatebranschen?
Först hade de fått besök på polisstationen av en upprörd bilist som rusat in och berättat att han just passerat en beväpnad man på gatan. Sedan hade de blixtsnabbt kastat på sig de skottsäkra västarna och stod nu darrande, spända och förväntansfulla - eller vad poliser på utryckning nu brukar gripas av för känslor - och såg en mystisk figur röra sig i mörkret, muttrande och skrattande för sig själv. I ena handen bar han något smalt och avlångt.
Till deras heder ska dock sägas att de aldrig förlorade nerverna. Inte Bosse heller. När ljusknappen hittats stod de där öga mot öga, attackstyrkan och den genomsvettige "bandyterroristen". Tittade underligt på varandra. Mätte varandra med blickarna. Sänkte sina garder. Och började skratta.
När jag frågade Bosse vem de hittade i dunklet så svarade han med ett skratt: "Dom hittade mig, jag spelade innebandy i mörkret."
Vad som sedan hände förtäljer inte riktigt historien. Bosses version slutade där. Och någon rapport från vakthavande polis hamnade mig veterligt aldrig i lokaltidningen. Kanske skrevs den aldrig.
Förmodligen slutade mötet i gympasalen med att poliserna fick en kram. Det känns ju ofta bättre då.
***
En normalstörd som spelar innebandy ensam i mörker skulle klassas som en galning. Men hur galet är det egentligen? Vem avgör var gränserna går? Och vem drar längsta strået till sist? Vem har haft det roligast när vi slutligen sammanfattar vår stund på jorden?
Ja, vem bestämmer vad som är normen för det som är normalt? Var August Strindberg normal? Steve Jobs? Zlatan Ibrahimovic? Är det kanske så att den som bryter mot det normala som till slut kommer att anses som ett geni? Bosse Östlin är det utan tvekan i mina ögon. Bara han skulle komma på något så underbart som att spela innebandy i en nedsläckt gympasal.
