Det här är jag.

Jag tror att du tänker för mycket. Vilket inte behöver vara något negativt, tvärtom tror jag att det är en positiv egenskap.
När du skrev i början av tråden var det ett stort problem för dig att du aldrig varit med en tjej. Nu är du om jag förstått det rätt väldigt aktiv. Ändå mår du dåligt för att det tagit slut med tjej. Om man vill ha relationer så kommer du förr eller senare även vara med om brustna förhållandet. Det hänger ihop.
Försök istället ta ut det positiva DU har fått av dina relationer och dina erfarenheter.

Jag känner liknande som du. Jag har dock aldrig känt ett riktigt behov av relationer. Ändå har jag större delen av mitt vuxna liv varit i långvariga förhållanden. Jag gillar inte det man jag vågar inte bryta dem.

Jag kontaktade vårdcentralen för att få tid hos psykolog. Efter någon månad tröttnade jag på att vänta. Min pappa fixade fluoxetin åt mig som jag tar dagligen. Sen jag började med det i vintras har mitt liv varit helt underbart. Sociala situationer på jobbet som jag annars alltid haft problem med ser jag fram emot. Jag fixade även så att jag för en gång skull får njuta som ungkarl. Flyttade för några år sen ut på landet relativt nära en(min) stad så att jag själv kan bestämma när jag ska vara social.

Jag säger inte att dessa tabletter är svaret på hela min utveckling. Jag kan dock med säkerhet säga att utan dem hade jag inte kommit så långt som jag gjort idag.

Jaaa förfan! Gå till psykologen då ska du se ;D du har väldigt svårt med sociala sammanhang drsr jag slutsatsen. De har verktyg för detta. Olika träningsmetoder etc...

Och i värsta fall. Vetu, om du behöver få hela skiten om en kvinna ur världen. Dra till Holland, ha sex med en prostituterad och så har du iaf gjort det. Så kanske du iaf inte har det som ett stort hinder i vardagen.

Åhhhh jag vet precis vad du går igenom. Lyssna, du är deprimerad. När man är det så är man "i panik". Bland de saker man oftast gör ibdessa lägen är att man utankatt tänka på det, ser ned på sig själv. När saker går fel eller inte som man vill upplever man att grunden i felet måste komma ifrån ens egna misslyckanden eller egenskaper.

Nu är det inte så att det aldrig är så. Du vet mycket väl att man själv kan vara anledningen till att man misslyckas. T.ex. du inte tittar på när du spelar ett spel t.ex. då var det ju för att du inte tittade.

Men! Vad du gör här, är att förklara andra människors val, till dina misslyckanden. Gör aldrig det. Människor gör de konstigaste valen ibland. Även ibland utan att ens säga varför. Lita på dig själv och sök andra människor som förstår dig för den du är.

Du är inte unik, du måste förstå det. Du är så lik många andra människor. Att du ibland upplever dig inte ens som en del av andra. Som att det är ett inneboende fel hos dig. Är en indikation på att personen inte förstod DIG. Inte att du misslyckades att bli hörd eller sedd.

Nu är det viktigt att du faktiskt inte sedimenterar dig i denna livsåskådning. Förstå att du mår dåligt. För att du mår dåligt så ser du världen som grådaskig och felaktig. Sök hjälp hos en psykolog och börja arbeta med att komma ur depressionen. Det går! Det är lite svårt men det går!

Jag trivs bättre sen jag lämnade sveriges gränser. Otroligt svårt med kontakter i sverige om man inte är med på socialkonstruktionen eller den benhårda konformismen. Utomlands existerar det knappast.
Kännde igen mig med att sitta runt elden, det är vad vi gör hela dagarna.Berättar historier och lyssnar till kokosnötterna falla, det påminner mig alltid av någon anledning om folk där hemma som av olika anledningar sagt åt en att 'det är bara att bita ihop' Skrattar gott åt det, nästa morgon tränar vi capuera på stranden och reser vidare. Här reser man billigt och obekvämt, ja rent livsfarligt med 20 pers i en toyota mini van givetvis utan det i sverige så obligatoriska bilbältet, stötdämparna slår en i häcken och chaffuören tuggar khat eller är full. Helst på en riktigt brant klippväg någonstans i bergen. Har man tur kan man alltid muta polisen om man blir stoppad. Man möter tydligen honom med en sedel redan i handskaket om man är van. Någonstans där funderar jag hur många timmar tv programmering som ingår i kostcirkeln numera därhemma.
Åter till bushen blir det att släcka gräsbränder nån tomte har satt igång eller så badar man i nån sjö. Här är man hjälte bara man varit utanför byn och fått lite damm på sig. (Lååångt från sverige)

Jag är själv en sån som "tänker för mycket".
Anledningen till att jag använde citationstecken där är för att jag tror att det blir fel att säga att man tänker för mycket, jag tror inte att man kan tänka för mycket. Däremot tror jag att man kan tänka fel för mycket. Alltså att man inte ägnar sig åt konstruktivt tänkande, utan destruktivt. Att man tänker sig in i negativa spiraler som inte leder en någon annanstans än neråt. Så har det åtminstone varit för min egen del, vilket jag förstod först för inte alls särskilt länge sedan. Idag gör jag ett aktivt val, varje dag, att vara positiv istället för negativ. Vissa dagar går det bättre och vissa sämre. Och i de sämre stunderna övar jag på att inte slå på mig själv för att jag "har misslyckats".

Gör jag inte det här aktiva valet varje dag så har jag förstått att jag sakta men säkert faller tillbaka in i negativa och destruktiva tankar, mer eller mindre omedvetet. Ett par gånger har känslan varit riktigt skrämmande när jag plötsligt har insett att jag låtit mig vada runt i mörkret under en tid. Det har känts som att vakna upp ur en mardröm och plötsligt kunna se och tänka klart igen. Efter många år av att ha jobbat med mig själv så har jag äntligen, på riktigt, förstått att jag inte behöver vara där nere i mörkret. Efter åratal med självmordstankar, apati, ångest och depression har jag förstått att jag inte behöver må dåligt. Att jag kan välja bort det. Men det har krävts mycket övning och självrannsakan för att komma till den insikten. Och än är jag inte färdigt med att tillämpa det i praktiken. Inte på långa vägar, men jag har kommit en bra bit på vägen och det är vad som är viktigt.

Jag ser det som att efter åratal av negativt tänk måste jag nu lära min hjärna hur man väljer att se på saker och på livet från den positiva sidan. Jag har också sår från barndomen och destruktiva mönster som uppkommit i försök att läka dem. Men jag har en övertygelse om att man kan lära in nya mönster. Att man kan forma om både sina beteende- och tankemönster. Ett första steg är ju dock att hitta var det går snett någonstans, så man vet vad det är som behöver förändras.

Kanske kommer det att bli ett livslångt arbete för min del, men jag kan se att det utan tvekan är värt det. Ofta är det så att det kan kännas som att man tar två steg framåt och sedan plötsligt tio steg bakåt. Det är inget konstigt och det betyder inte att man har misslyckats och att det man försöker göra är omöjligt. Det är ett tillfälligt nederlag och man kan fortsätta framåt igen, om man väljer att fortsätta försöka.

Trots att det just nu är ganska mycket som är mindre bra i mitt liv, så känns det ändå fantastiskt att leva. Varför?
Jo, för att jag väljer att känna så. Jag väljer att fokusera på de saker som är bra och väljer att inte ta de mindre bra på allt för stort allvar. Trots att vissa dagar känns tuffa, så har jag genom övning fått den här inställningen att lägga sig där i grunden. Mina mål och drömmar hjälper också till en hel del och ger mig energi att fortsätta tuffa på framåt de dagar som det känns motigt.

Ett tips är att försöka hitta en balans mellan tänkande och görande. Att bara göra utan att tänka är aldrig bra, och likadant är det med det motsatta. Ett annat tips är att försöka se på saker utanför boxen. Att sluta ta sig själv och sitt liv på så gravallvarligt stort allvar. Vad spelar saker egentligen för roll om 1000 år? Förmodligen inte särskilt mycket. Det kommer inte spela någon roll om man gjorde fel den där gången. Att man hade det där jobbet eller att man såg ut som man gjorde. Och så vidare. Kom ihåg att leva för dig själv. Du kan göra nästan vad du vill med ditt liv. Så försök låta fantasin flöda fritt och försökt tänk utanför ramarna. Och försök att inte låta en negativ inställning komma och skita över precis allt bra och roligt som du kommer på. Om negativiteten kommer och förstör det roliga så försök göra dig medveten om den och försök betrakta den utifrån. Fundera över om den står för hela sanningen eller om det också finns andra sätt du skulle kunna känna på.
Fundera över varför den negativa inställningen eventuellt känns mer rätt och den positiva känns fel. Såna saker kan vara jättebra att fundera över, MEN det är viktigt att inte gräva ner sig i tankarna. Att hålla tänket konstruktivt och utan för mycket värdering är jätteviktigt. Annars sitter man snart där och tycker att man själv är usel och misslyckad.

Sedan tror jag mycket på att man kan om man vill. Att det blir som man gör och att man gör som man tänker. Och att det viktigaste är att ha kul och göra det man vill och mår bra av. Tuta och kör bara. Hela livet är en utmaning, för alla. Det låter jävligt klyschigt, men ens inställning är helt avgörande för hur tuff ens resa blir. Och jag tror att det skulle vara en bra grej om fler blev medvetna om hur mycket man själv faktiskt kan påverka sin egna inställning. Många väljer istället att se sig som offer för sin egna hjärna och intalar sig att de inte kan skapa förändring hos sig själva. Jag däremot tror att hjärnan i hög grad är formbar. En tanke som provocerar många. Men jag tänker hellre så än det motsatta, eftersom det tankesättet både får mig att må och bli bättre. Så uppenbarligen måste det åtminstone ligga en viss del av sanning i det. Och de saker som man inte kan förändra kan man lära sig att hantera.

Nu blev det helt galet mycket här. Men jag hoppas att jag har skrivit något litet som kanske har fått fäste hos dig och som du kan dra nytta av. Kämpa på och kom alltid ihåg; Ta inte dig själv och livet på för stort allvar. Det är en lek där ingen egentligen riktigt vet vad de pysslar med och du kan göra precis vad du vill(så länge du inte skadar någon annan)!

Träffat en ny tjej frpån Tinder nu, får se vart det kan leda. Typ åttonde personen jag träffar via Tinder i år. Svårt att connecta med någon. Mitt liv känns alltjämt ganska meningslöst men man vet aldrig. Såg Coldplay i Friends arena, det var kul, alla ballonger! Och köpte ett par snygga Chelsea boots idag för typ 3k. Kan man inte ha ett meningsfullt liv kan man åtmindstone ha snygga skor! Köpte en Blue Yeti också. Om jag fick önska mig något så skulle det vara att ha en manlig vän som man kan prata om allt med.

Jag kan relatera till TS men du-jag har levt olika liv.

Det behöver nödvändigtvis inte vara något som är fel med dig. För det första är Sverige ett mycket sjukt land och den som inte inser det och blir "störd" på något sätt är inte värd att bli vän med eller försöka bli som. Du skrev att det gick bra för dig i högskolan. Kanske är de flesta i din omgivning så korkade att du har svårt för att engagera dig i deras korta tankegångar. De är säkert lika ointresserade av dina tankegångar, och i deras fall hjälper det inte ens att gå till psykolog för att bli "normala".

Det kan bli svårt att söka kontakt i dagstidningen eftersom alla med fungerande hjärna har sagt upp sin prenumeration på DDR-media. Sverige är en tilltagande diktatur och sunt folk döljer sina jag i det offentliga för att inte bli pöbelns hackkycklingar. Det leder till att utlandsflytt kan göra dig mycket gott. Flytta till ett ickesocialistiskt land där folk är avslappnade och är sig själva. Tyvärr är det otroligt svårt att flytta till USA, men du kan prova att ringa Australiens ambassad i Stockholm och fråga hur du ska göra för att flytta dit. Jag höll själv på att bli galen av att bo i sossesverige och flyttade därifrån för länge sedan. Om du är sosse så ska du bo kvar i Sverige. Sjukdomen måste begränsas.

Men om du sätter in kontaktannons så presentera dig ärligt, som en högpresterande men tillbakadragen individ som har svårt för att skapa kontakt med normalbegåvade. Verifiera att den som du börjar umgås med är av samma sort, inte bara någon som vill åt dina pengar och sedan dumpa dig. En högpresterande kvinna har inga problem med att betala för sig själv. Om hon har det så dumpa henne. Gå inte på snyftförklaringar.

Jag tycker jävligt synd om dig och jag vet att det finns många som du i Sverige. Sverige är ett rent helvete. Tänk på det nästa gång du mår dåligt. Förlita dig inte på att Sverige eller svenskar ska kunna få dig att må bättre. Du måste ta dina egna intressen på allvar. Fördjupa dig och ha skoj. Bara då ses du som en som är värd att ta kontakt med. Och då har du också något att prata om, istället för bara dig själv.

Sverige suger kuk. Sossekuk.

Hur träffar man en tjej irl om man inte ses via en dejtingsida? Det är något som jag inte riktigt har knäckt. Eller träffar och träffar. Grejen är att jag träffar rätt mycket folk via hobbies jag numera har. Men om man träffar någon tjej man tycker är intressant hur gör man för att inte bara bli (ytlig) kompis/bekantskap.

Ska tilläggas att jag sedan jag skrev mitt första inlägg här haft träffat typ drygt 50 personer via dejtingsidor, haft ett lite längre och några kortare förhållanden, och haft sex med en handfull personer. På något vis tror jag att jag (i alla fall ibland) kan vara ganska charmig och attraktiv när jag vet att jag träffar någon via en dejtingsida.

En gång har jag fått till en typ "dejt" med en tjej jag träffade på en kompis fest. Men det är allt. Som sagt, träffar rätt många personer via hobbies, men hur får man det till något mer. Gör jag något fel eller är jag bara oattraktiv?

Kan tillägga att jag numera är dryg 35 år.

Gammal tråd men..
Det är något som inte stämmer, märklig historia.
Har du inte ens försökt att få en partner och du har redan så långt gångna mörka tankar?
Återkom när du har försökt med allt. Sen kan du börja sörja på riktigt.
Obs. Jag utgick från det allra första inlägget. Orkar inte läsa allt.

Ut o res med dig!!!
Få lite erfarenhet och träffa roliga människor!! Det kanske är början på en ny rolig period i ditt liv??

Så jag gjorde jag hade inte heller så mycket erfarenheter med det motsatta könet och sen reste jag och hade riktigt roligt!!!

Köp en håkan hellström hatt och lite schyssta kläder sen försöker du snacka med folk, det viktiga är att du slår dig in i rätt sällskap!

Hallå! Tänkta bara säga hej. Lever fortfarande och kämpar med att typ hitta någon mening i livet. Det är lite upp och ner. Har ändå lärt mig en del sen jag startade den här tråden, men funderar på vad man ska göra av livet egentligen. Att bli av med oskulden löser ju inget speciellt iaf kan jag säga. Om någon bor i Stockholm och vill snacka om livet så hör av dig. Vore kul att ha en manlig kompis, typ det sista som jag inte har lyckats med.

Hej Glupafallet! Jag har läst hela din tråd och blivit mäkta imponerad över hur du lyckades förändra din vardag så drastiskt och skaffa hobbys, vänner och relationer. Så jävla starkt jobbat! Tråkigt att höra att du fortfarande inte mår bra. Jag är tyvärr ingen man, men jag bor nära Stockholm och snackar gärna om livet. Saknar ibland någon att prata med och tycker att du verkar vettig och intressant.

Ha en fin helg!