Fagersta: Nella Olander mördad under viadukt 2018-07-27

Intressant frågeställning. Eller kanske mera en fråga hur GM hanterar det rent psykiskt.
Jag har personligen läst ganska många förundersökningar genom åren och många gånger funderat över hur en skyldig person står pall psykiskt för det.
Nu skall det ju direkt sägas att det är väldigt många som inte gör det...
GM klarar av att hålla masken många gånger och nästan alltid med hjälp av droger/alkohol tills dess att man inser att man åker dit. Mest kända fallet i nutid är väl Ulricehamn där GM helt enkelt tog livet av sig...
En vanlig situation är dock total förnekelse. Av skam/rädsla och driften av att få rätt så finns de oerhört många som trots graverande bevisning ändå ihärdigt förnekar allt.
Bland de två mer kända i nutid är styckningsmordet i Boden och Tova mordet.
Det är personligheter som liksom inte känner skam när bevisning ligger rakt framför näsan där deras förklaringar/förnekanden näst intill blir genanta för dem själva.
En stor del av de skyldiga är dock ändå de som på alla möjliga sätt beskyller offret,samhället,anhöriga,världen dvs i stort vad eller vem som helst utom dem själva. Uppriktigt tror jag faktiskt att några av dem faktiskt lyckas intala sig själva tills dess att förnekelsen blir en sanning.
Ett långt inlägg på en kort fråga men svaret är att förbluffande många klarar av att utåt sett fungera som vanligt dvs precis som tidigare. Vad som rör sig i deras huvuden är nog väsentligt svårare att förstå och det är väl det som skiljer dem från övriga samhället.

Mvh/ Beck