Luffare (Sammanfogad tråd)

Ja ordet luffare är inte jättegammalt. Jämför med "gårdfari" som använts åtminstone sedan 1600-talet:


https://svenska.se/saob/?id=G_1351-0212.P8u6&pz=7

Snarare dekadens och låg klass, som ordet avses i dagligt bruk.

Ett känt språkligt fenomen är när företeelser går ur tiden, blir omoderna, minskar i frekvens eller blir ovanliga av någon orsak, precis som har hänt med de gamla ursprungliga "luffarna" - så att det betecknande och praktiska ordet blir mer eller eller mindre ledigt - kan det ju hända att en gammal betydelse börjar glida.

Om detta kan ju var och en tycka än hit än dit, Knäckebröhultarna tycker si och Blattnickseleborna tycker så. Det är först när en majoritet av befolkningen i en stad, region eller hela landet tycker att ordet "Luffare" ska betyda "skruvmejsel" - som detta slår igenom och blir verklighet.

Ett bra exempel på detta är ordet "patetisk, patetiskt" som ursprungligen betydde "högstämd, gripande, lidelsefull" etc, men sedan blott några år används i stället för ung: "löjlig, löjligt". Numer tycks denna betydelse vara allmänt accepterad bland såväl låg som hög.

Fast här är det ganska avgränsat och det sentida »användandet« vill jag karakterisera som ren slang, stockholmsslang företrädesvis. Precis som jag skrev i det du invände mot.

Handlar det inte om att man översätter det engelska Hobo?

Det ursprungliga luffare kommer från luffa, vilket betyder att driva omkring. Det kan möjligen spåras till tyska laufen.

Jag avsåg OP som förundrades av ungdomarnas användning av ordet. Jag antog att de tagit ordet från amerikanska filmer och serier. Där hörs det lite då och då och avser människor som ser ruffiga ut.

Möjligen har man börjat säga i luffare i Sverige eftersom det inte är pk att kalla folk tattare idag...

Där ser man vad tiden ställer till med.
För mig är en luffare en person som inte velat inordna sig i samhället som en mesig Svensson utan har valt ett fritt liv utanför samhällets ramar och lever ett slags alternativt liv utan 7-4 arbetet och jakten på statusprylar.

Luffare betyder inte att man är skitig, misslyckad eller alkohol/drogberoende utan mer att man vågat säga nej till ekorrhjulet som de flesta andra slavar i.

Ett annat ord för personlighets typen jag menar är "Vagabond" dvs en fri person som tar tillfälliga uppdrag som resande och inte har en fast adress. Försörjer sig själv utan bidrag och lever ett fritt obundet liv.

Jag uppattar inte att luffare säger särskilt mycket. Ungefär som att kalla någon för "tomte". Det är inte särskilt laddade ord.

Tror att du är något på spåret när det gäller förhållandet luffare och tomte, men att det inte skulle vara laddat beror på vad du menar med laddat. I princip finns det väl en del i både [det nya] luffare och tomte som täcks av det tidigare populära lallare.

Det handlar dock om nedsättande benämningar och sådana har ju alltid en viss laddning.

Ett ords laddning är avhängigt hur det mottages. En persons sociala status fluktuerar och är i viss mån subjektiv. Av den anledningen brukar inte folk bli särskilt förolämpade av dessa skällsord, som ju dessutom framstår som ganska oskyldiga.

När jag växte upp var de två orden, luffare och pissluffare väldigt vanliga att säga när man var arg på någon och vanliga att få höra när någon var arg på en, ofta inlett med ett "din jävla" men någon gång under tidens ivägtickande verkar de ha försvunnit.

När försvann de? Varför försvann de? Var det vid ett speciellt tillfälle, eller har de fasats ut? Används de fortfarande lokalt på något ställe?