Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

Återigen tack för ett bra tips, flera för mig nya och bra band varvat med nysläpp de senaste veckorna.

Nya med Immortal, "Northern Chaos Gods", var en käftsmäll jag inte riktigt hade räknat med. Diggar Abbath som fan, men det här var bättre än Abbaths soloskiva och som i min bok helt klart aspirerar till att bli årets black/extreme metal skiva.

Jag har aldrig riktigt fattat grejen med Immortal. Det känns som så väldigt skåpmatsaktig Black Metal och nya plattan var inget undantag. Jag tycker inte att det är dålig BM alls, och det är säkert ett skitbra band för nybörjare inom genren men jag känner ingen särskild dragning till dem eller Abbath alls.

Angående Immortal så är det ju ett av de banden inom genren mannupptäckte allra först, tillsammans med övriga norska band såsom (ni vet vilka).
Pure holocaust är faktiskt snudd på ett mästerverk och debuten Diabolical fullmoon mysticism har ett mörker och en känsla som bandet inte ens snuddat vid sedan mitten av 90-talet. Ända sedan Demonaz blev ”sjuk” och lämnade så har tönten, fjanten, Benny Hill karaktären Abbath varit frontfigur och jag har hatat bandet som fan senaste typ 20 åren!
Nya plattan känns faktiskt ganska ok. Jag är lättad att Abbath-debaklet är ute ur bilden. Demonaz försöker åtminstone få in lite seriositet igen och musiken har i alla fall något slags djup igen. Men ställd mot scenens giganter så är Immortal såklart fortfarande chanslösa. Sen försöker de ju inte och har ju aldrig direkt gjort anspråk på att vara Norges Antaeus heller. Det får man ju ta.
Men ändå, ordningen är på något sätt återställd i Immortal lägret, och det känns bra.

Nu spelas:
Jordablod - Upon my cremation pyre.

En fantastisk platta som inte falnat en millimeter i kvalitet sen jag hörde den första gången. Nya låtar snart?

Gaerea låter hur fint som helst! Funeral Mist och Marduk har man också på listan att debutlyssna på. Vilken jävla grej.

Sen får vi inte glömma hur jävla bra Exuvia är. Fan vet om den inte kliver in på topp 20 album som någonsin släppts. Vilken comeback alltså från Blood Vaults som för den delen inte är dålig men ändå.

Vilka skivor håller ni egentligen som de bästa någonsin? Jag är lite sugen på att börja knåpa ihop en lista.

Herregud jag började inte lyssna på Bestia Arcana förrän idag. Satan alltså! Vilket jävla skövel! Absolut total ödeläggelse av allt. Låt världen brinna och detta är vad jag vill höra när jag tittar på.

Jag gjorde en topplista under NBBMN, och kommer att göra en nu i höst också. Topp tio då var:

1. Burzum - Filosofem
2. Desaster - Tyrants of the Netherworld
3. Weakling - Dead as Dreams
4. Samael - Ceremony of Opposites
5. Baise ma Hache - Le Grand Suicide
6. Caverne - Aux Frontières Du Monde
7. Peste Noire - Folkfuck Folie
8. Mayhem - Live in Leipzig
9. Bathory - Bathory
10. Battle Dagorath - Cursed Storm of Ages (min avatar f.ö.)

Bra plattor även om nog bara Filosofem platsar på min lista. Men Folkfuck Folie? Enligt mig den med marginal sämsta av alla skivor med PN och jag trodde det var den allmänna uppfattningen...

Det är för fan brutalt ångestladdat att plita ner en lista på bästa albumen någonsin. Mycket att ta hänsyn till och mycket att väga in. De flesta mästerverk är ju sönderlyssnade och då är det lätt att man istället väljer en nyare och ”fräschare” platta. Får skriva ner det i tråden på fyllan framigenom, blir nog för svårt annars.
Sen krävs det nog fler än tio plattor....snarare tjugo eller så.

Exuvia är som sagt så äckelbra. Känns nästan postapokalyptisk i sin atmosfär och känsla. 99 % av människosläktet är döda och de som är kvar följer schamaner.

Men nu liras Chaos moon - Eschaton mémoire.
Inte illa pinkat alls faktiskt.

Jävlar va bra Funeral mists hektatomb är, so far bra mycket bättre än marduks viktoria (inte för att den va dålig) men denna krossar den skivan utan tvekan, märks att mortuus med fria händer gör ett bättre jobb i sitt solo band är marduk imponerande att lyssna. Sen blir det Immortals nya verkar som att den är minst lika bra trots ingen abbath och det kommer som en stor överraskning..

Just det Crafts nya är hitills min favorit skiva i år nästan, makalöst bra hur kunde jag glömma den <3

Hektatomb rätt svagt jämfört med Salvation och Maranatha-plattorna. Det var som en klenare version av dom.

Den var inte heller såpass mycket att hänga i granen. Speciellt när gitarren försvinner under två partier mitt i albumet och att dom verkar inte ha haft orket att spela om skitet.

Fast istället för att bara klaga så kan jag bidra med 2018s rekommendationer ifrån min sida.

Absurd - Das neue Blutgericht
TotalSelfhatred - Solitude
Urfaust - The Constellatory Practice
Golgothan Remains - Perverse Offerings to the Void
Grafvitnir - Keys to the mysteries beyond (ifrån december 2017, men det är ändå Leif ifrån Fyrdung som kör gitarr)
Verheerer - Maltrér
Kryptamok - Profaani
Schrat - Alptraumgänger
Ad Hominem - Napalm for all

Ett par ni kan kolla upp.

Det är er det är fel på, inte Immortal eller Abbath Ni två kanske är purister när det kommer till BM, personligen tycker jag att genren har blivit bättre med tiden allteftersom musiken har utvecklat sig. Visst, de tidiga alsterna har säkert sin charm för romantikerna som har fastnat i någon slags black metalisk underground nostalgi, men generellt har genren blivit bättre när musikerna har lärt sig att hantera sina instrument samt att produktionen inte låter som musiken skulle vara inspelad i en illa dold mikrovågsugn långt bort i urskogen, typ Darkthrone. Är man väldigt upptagen med image förstår jag varför man skulle ha problem med Abbaths framtoning, personligen gillar jag hans attityd samt att han avdramatiserar BM på ett bra sätt. Finns ingen anledning att ta sig själv på så stort allvar som t.ex. Gaahl verkade göra ett tag.

Dagens tips: Aquilus - "Griseus". Helt klart en speciell skiva. Bilden som poppar upp i mitt huvud är att detta skulle kunna vara det inofficiella soundtracket till typ en film som "En vampyrs bekännelse" eller nåt. Det är symfoniskt och progressivt med inslag av både black- och death metal, med tydliga Opeth influenser på sina håll. De ibland helt symfoniska inslagen, som bitvis skalas av till enbart piano, har karaktären av filmmusik, snudd på klassisk musik och man kommer även att höra några folkmusiksklingande takter i dur på den här plattan. Jag förundras över hur en person kan stå bakom allting på den här skivan; arrangemang, instrumentering, låtskrivande, produktion, sång etc. Ett mästerverk helt enkelt i min bok. Pampigt och mäktigt och en musikalisk resan in i det fascinerande mörkret.

https://www.youtube.com/watch?v=ywIh-YKuRu4