Citat:
Ursprungligen postat av
Lugalzagesi
Jag har aldrig riktigt fattat grejen med Immortal. Det känns som så väldigt skåpmatsaktig Black Metal och nya plattan var inget undantag. Jag tycker inte att det är dålig BM alls, och det är säkert ett skitbra band för nybörjare inom genren men jag känner ingen särskild dragning till dem eller Abbath alls.
Citat:
Ursprungligen postat av
Glanton
Angående Immortal så är det ju ett av de banden inom genren mannupptäckte allra först, tillsammans med övriga norska band såsom (ni vet vilka).
Pure holocaust är faktiskt snudd på ett mästerverk och debuten Diabolical fullmoon mysticism har ett mörker och en känsla som bandet inte ens snuddat vid sedan mitten av 90-talet. Ända sedan Demonaz blev ”sjuk” och lämnade så har tönten, fjanten, Benny Hill karaktären Abbath varit frontfigur och jag har hatat bandet som fan senaste typ 20 åren!
Nya plattan känns faktiskt ganska ok. Jag är lättad att Abbath-debaklet är ute ur bilden. Demonaz försöker åtminstone få in lite seriositet igen och musiken har i alla fall något slags djup igen. Men ställd mot scenens giganter så är Immortal såklart fortfarande chanslösa. Sen försöker de ju inte och har ju aldrig direkt gjort anspråk på att vara Norges Antaeus heller. Det får man ju ta.
Men ändå, ordningen är på något sätt återställd i Immortal lägret, och det känns bra.
Nu spelas:
Jordablod - Upon my cremation pyre.
En fantastisk platta som inte falnat en millimeter i kvalitet sen jag hörde den första gången. Nya låtar snart?
Det är er det är fel på, inte Immortal eller Abbath

Ni två kanske är purister när det kommer till BM, personligen tycker jag att genren har blivit bättre med tiden allteftersom musiken har utvecklat sig. Visst, de tidiga alsterna har säkert sin charm för romantikerna som har fastnat i någon slags black metalisk underground nostalgi, men generellt har genren blivit bättre när musikerna har lärt sig att hantera sina instrument samt att produktionen inte låter som musiken skulle vara inspelad i en illa dold mikrovågsugn långt bort i urskogen, typ Darkthrone. Är man väldigt upptagen med image förstår jag varför man skulle ha problem med Abbaths framtoning, personligen gillar jag hans attityd samt att han avdramatiserar BM på ett bra sätt. Finns ingen anledning att ta sig själv på så stort allvar som t.ex. Gaahl verkade göra ett tag.
Dagens tips: Aquilus - "Griseus". Helt klart en speciell skiva. Bilden som poppar upp i mitt huvud är att detta skulle kunna vara det inofficiella soundtracket till typ en film som
"En vampyrs bekännelse" eller nåt. Det är symfoniskt och progressivt med inslag av både black- och death metal, med tydliga Opeth influenser på sina håll. De ibland helt symfoniska inslagen, som bitvis skalas av till enbart piano, har karaktären av filmmusik, snudd på klassisk musik och man kommer även att höra några folkmusiksklingande takter i dur på den här plattan. Jag förundras över hur en person kan stå bakom allting på den här skivan; arrangemang, instrumentering, låtskrivande, produktion, sång etc. Ett mästerverk helt enkelt i min bok. Pampigt och mäktigt och en musikalisk resan in i det fascinerande mörkret.
https://www.youtube.com/watch?v=ywIh-YKuRu4