Bostadsbubbla i Sverige?

Känns orimligt att det är BRF, bildad av bostadsutvecklaren/byggbolag, som blir motparten när det gäller nyproduktion. Att lägga risken för detta på privata bostadrättsköpare istället för de professionella aktörerna, som inte kunnat leverera enligt plan?


Det ter sig bara värre och värre att köpa nyproduktion:

* oftast kraftigt för högt satt priser

* hög skuldsättning i föreningen

* orimligt satta månadsavgifter

* risk för skadestånd, annullerade köp, motpartens rättegångskostnader då köpare drar sig ur p g a förseningar i tillträdet

* erbjudanden om avgiftsfrihet och nedsatt priser som belastar föreningen

* risk för fuskbyggen

* skumma optioner gällande påbyggnader på taken etc

* förseningar gällande inflytt

OP rapporterar inga sålda lägenheter i Innovationen. Eftersom de ju tidigare meddelat att de sålt penthouselägenheten har de därmed tagit tillbaka en lägenhet. Troligtvis den jag skrev om igår. Journalister kanske borde ställa frågan till dem om vad anledningen var till att de tog tillbaka den...

Deras avtal är ju bindande...

"Oscar Properties OP -2,57% sålde 22 bostäder under det andra kvartalet (40) medan 26 bokades (7). Bolaget hade vid halvårsskiftet 1.114 bostäder i pågående produktion. Inga produktionsstarter skedde under det gångna kvartalet."

Utan att ens försöka påstå att jag har stenkoll på deras siffror, så känns det spontant lite svettigt med 1114 bostäder i produktion, om man säljer en 20-25 per kvartal, eller?

Nice find, måste uppmärksammas!

Notera att en hel del av dessa pågående byggen redan är sålda. Så det är betydligt färre än 1114 osålda bostäder.

Men med det sagt så lär det ta många år att sälja av det som kommer byggas inom en snar framtid. De kommer stå med många tomma lägenheter. Att de dessutom inte startat några nya byggen betyder ju att företaget är på väg att avvecklas.

JM verkar köra ända in i kaklet, till skillnad från många andra så fortsätter de att produktionsstarta många bostäder (samma siffror som 2014). Men vad ska de göra? Över 1500 tjänstemän och 1000 hantverkare anställda.

Men fortsätter det såhär blir det snart tufft:
Antal sålda bostäder Jan-Jun (koncernen):
2013: 1652
2014: 1485 (-10%)
2015: 1940 (+31%)
2016: 1958 (+1%)
2017: 1735 (-11%)
2018: 1099 (-37%)

Antal sålda bostäder Jan-Jun (Stockholm):
2013: 694
2014: 785 (+13%)
2015: 855 (+9%)
2016: 800 (-6%)
2017: 754 (-6%)
2018: 455 (-40%)

Antal anställda (Stockholm):
2013: 733
2014: 769
2015: 835
2016: 844
2017: 875
2018: 924

Fast eftersom "sälja på ritning" är en död affärsmodell så måste de företag som vill överleva börja producera först och sälja efter att det är färdigbyggt; eller åtminstone nästan färdigbyggt.

Borde inte varje företag som vill överleva i branschen bygga hyfsat mycket? De får ju helt enkelt chansa på att de kommer att kunna sälja när det närmar sig inflyttning. De kommer ju att kunna sälja i vilket fall. Frågan är bara vilket pris de kan ta ut?

Det är ju bara att påminna om vad den vettiga Miljöpartisten sade: "Om vi en byggsektor som inte klarar att bygga bostäder när man kan få ut 90000 per kvadratmeter då är jag väldigt orolig". Byggbolagen kommer att få sålt men kanske inte till topp priser utan till 2010 priser kanske. De klarade att överleva då så det löser sig nu också.

Hur gör de andra stora bolagen? PEAB eller NCC?

Hittat ännu en intressant sak i OPs rapport:

Bageriet hade 120 sålda bostäder efter kv.1. Nu har de fortfarande 120 sålda bostäder men det står att de sålde en under kv.2. De sålde 2 st kv.1 så det är inte så att de bara glömt ta bort en etta från mallen. Det är även så att den bostaden behövs för att det skall summera till 22 sålda under kvartalet.

Man kan tycka att en bostad hit eller dit inte spelar någon roll och det gör det ju naturligtvis inte. Jag tror dock att dessa små petitesser visar på ett stort behov av att mörka situationen. Det är det intressanta. Dessutom var det ju så att penthouselägenheten dök upp hos den mäklare OP använder för ej sålda objekt under kv.2. Kan det vara så att de sålt lägenhet 07.1703 för 6,7 MSEK och fått lägenhet 07.2201 för 30 MSEK+ i retur (penthouselägenheten)?

Poängen med mitt exempel var att det inte finns pengar nog i omlopp (Räntan finns inte i praktiken) det är själva problemet med dagens system. Då det finns för lite kapital för att kunna gå jämt upp i en ekonomisk balansräkning kommer alltid ekonomin att hamna på minus och således kommer en del av befolkningen att hamna på minus. Inte för att dessa inte vill eller är lata utan för att det är omöjligt att det hela går jämt upp. Där har vi problemet i dagens system.

Det skulle kunna gå att försöka jämka upp allt, genom att se exempelvis fastigheter som en tillgång, detta har vi ju har försökt i samhället under lång tid. Men då det inte är något som står sig över tid är det ett problem (blir ju rent spekulativt).

Nej, det är inte helt och hållet skitsamma. Vilken betydelse det har ska jag dock avhålla mig från att slå fast i nuläget. Klart är i vart fall att domstolen i det fall som nu varit föremål för diskussion tillämpat hävningsreglerna i BRL jämte parternas ömsesidiga förpliktelser enligt avtalet. Man är i princip fri att avtala om vad som helst. Innehållet i avtalet kan därmed inte sägas vara utan betydelse för tolkningen av oklarheter i samband med upplåtelse. Låt oss för ögonblicket då tänka oss att en bostadsköpare avtalar om att man godtar att upplåtelsen kan ske inom en viss tidsrymd. Enligt lagen anges att "den beräknade tidpunkten för upplåtelsen" är av betydelse för rätten att häva avtalet.

Frågan är då, vad händer om man genom avtal möjliggör att den beräknade tidpunkten kan vara vidare än ett visst datum, till exempel under en tidsrymd som sträcker sig över flera månader?

Ex. "Parterna är ense om att den beräknade tidpunkten för upplåtelse är mellan Q1 2018 och Q3 2018".

Notera att lagen anger "beräknade tidpunkten", inte "tidpunkten". Kan det förstås som att det finns ett visst utrymme för att genom avtal komma överens om att den tidpunkten kan vara något löst hängande? Det verkar vara OP något naiva inställning i vart fall. Visst ordet tidpunkt innebär förvisso tid som inte tänks ha någon utsträckning, till exempel ögonblick, (bestämt) klockslag eller datum. Men hur förhåller sig det till frågan om avtalsfriheten att faktiskt utsträcka tidpunkten?

Jag lutar åt att det är en long-shot, men vågar inte svära på att det inte skulle vara möjligt. Man får trots allt ingå dåliga avtal. Det vore dock enligt min mening oförenligt med lydelsen i BRL om man via avtal kan urvattna begreppet tidpunkt till en tid som är utsträckt, för att på så vis begränsa rätten till hävning.

Som svar på din fråga. Det kan finnas tillfällen där inte någon av aktörerna har lån. Det stämmer. Du har rätt i det. Min poäng är dock, som jag gärna ser att du förstår, är att det alltid finns lån knutet till pengarna i sig. Det är vad jag försökte klargöra i mitt exempel. Förstår du hur jag menar eller pratar vi inte samma språk?? Min poäng ÄR systemfelet. Din poäng är att man kan handla utan att vara del i systemfelet.? Jag gissar att man kan som bankarbetare inte vill se till helheten då det blir för jobbigt att gå till jobbet. Använder man pengar i en transaktion är/blir man en del av problemet.
Sedan är det lite vi kan göra åt saken, men att blunda för det hjälpen ingen. Skulle du istället använda ex, bitcoin vid transaktionen kringgår man systemfelet.

Precis och det var det mitt inlägg handlade om, jag bemötte det felaktiga påståendet att skulder måste skapas då man spar i aktier. Om du vill skriva inlägg som handlar om andra saker så har inte det med mitt inlägg att göra.