Nordkorea - bisarrt, fascinerande, sjukt

Ondska? Du är ju fan helt slut. Vem räddade oss ifrån Nazi Tyskland? Vem räddade halva världen ifrån kommunism? Vem räddade Asien från sjövilda japaner? Vem pumpar in mest pengar i FN och samtliga humanitära organisationer? Vem bekämpar pirater på alla världshaven? Vem är alltid först att bistå vid naturkatastrofer globalt? Dra du en gammal kofta över huvudet och bara somna in

Nu spårar förvisso diskussionen iväg bort från trådens ämne. Men det här med USA och stöd åt diktaturer kan behöva stramas upp en smula. För det första, staters stöd av andra länder bygger på egenintresse, inget annat. Det finns inga ideologiska agendor, endast ideologisk retorik.

Jag är fullt benägen att hålla med om att USA gärna säger en sak och sedan gör något helt annat. Men det kan behöva framhållas ett par viktiga exempel på länder där deras insatser gjort en enorm skillnad i den historiska utvecklingen, och bägge är kopplade till andra världskriget.

Personligen är jag av åsikten att det var Sovjetunionen, snarare än USA/GBR som nedkämpade Hitler. Förvisso bidrog västmakterna genom att Hitler tvingades till ett tvåfrontskrig, men det var Sovjetunionen som bar bördan av det riktigt tunga krigsarbetet. Men fundera på vad som hänt ifall USA/GBR dragit sig ur när Röda Armén intog Berlin? Stalin hade fortsatt rakt mot Elbe. Tyskland hade inte delats i öst och väst, utan blivit ett sovjetiskt protektorat. Hur roligt hade det varit som skandinav att vara omgiven av Sovjetunionen på två sidor, och vad säger att han inte fortsatt upp över Danmark och Norge? Isfria Atlanthamnar är åtrådda tillgångar i Ryssland.

Det andra exemplet är naturligtvis Japan. Landet hade begränsad erfarenhet av demokrati, kvinnorna hade exempelvis inte erhållit rösträtt och den rösträtt som fanns var fortfarande relaterad till markägande och inkomstnivåer (om än rejält sänkt). USA införde en ny demokratisk grundlag som stått sig sedan dess. Japans demokrati har förvisso sina brister, men den har hållit i snart 70 år. Inga statskupper, ingen återgång till auktoritär militarism.

Dessa två framgångssagor har sedan säkerligen färgat av sig på USAs syn på vad de kan åstadkomma, särskilt i fall de bekräftas som i Panama eller Grenada. Men huvudsakligen har det varit misslyckanden oavsett om vi talar Iran, Chile, Vietnam eller Irak. Det erkänner amerikanerna själva. Vi glömmer lätt i vår energiska vilja att kritisera USA att den inhemska oppositionen till dessa äventyr ofta är starkare än vår egen kritik. Det är inte exakt en monolit som agerar i de här sammanhangen, och vi känner till deras misstag, grymheter, felsteg och allt annat tack vare deras egen press. Det är den som drar fram sanningen i dagsljuset.

Vi kan nog inte påstå detsamma om Sovjetunionens agerande i Afghanistan/Tjeckoslovakien/Ungern, eller Kinas i Vietnam/Laos/Tibet. Eller det som för tillfället sker med uigurer, det sitter närmare en miljon inlåsta i olika läger i Xinjian provinsen. Informationen inifrån Kina är på sin höjd en rännil jämfört med den störtflod som amerikansk press presterar vid amerikanska oegentligheter. Jag har hört vissa sinologer, även om de flesta är pinsamt tysta, som är övertygade om att Kinas statsledning, i det tysta medan världen fokuserar på Trumps twittrande, håller på med etniska utrensningar. Kina skall åter bli en hegemonisk Han-dynasti. Om detta har täckning är svårt att ta ställning till, just eftersom informationsflödet är så begränsat.

Jovisst, men nu är jag inte bara kritisk mot USA utan även mot vårt eget agerande, vi i väst. Vill också säga att jag inte är någon neokommunist som en del påstår och att jag inte på något sätt försvarar Sovjets övergrepp. Man ser dock i fallet Afghanistan att det inte ledde till en islamisering av samhället utan snarare tvärtom. Samma i t.ex. Somalia. Vi vet vad som har hänt vid amerikanska och västliga interventioner i MÖ och i andra muslimska länder där takfiri-religioner har vuxit sig starka för att man har använt sådana rörelser för sina egna syften i form av proxykrigare. Man får också komma ihåg att vi har en finansiell mycket stark nation som sprider takfiri-läror runt om i världen till lättmanipulerade människor, nämligen Saudi. Därför ser vi oroligheter på platser som i Myanmar och extremism i Pakistan/Afghanistan. USA ser geopolitiska vinster i detta och stödjer därför Saudi och ska man tro på vad ryssarna säger så har det varit det huvudsakliga skälet till oroligheterna i Tjetjenien och andra muslimska f.d. Sovjetrepubliker att man genom wahhabistiska irrläror uppmuntrade till extremism och terrorism. Jag är benägen att åtminstone delvis hålla med dem. När det gäller Kina så är det främst Muslimska brödraskapet genom Turkiet och Qatar som driver på extremismen bland uigurer och även det påhejat av USA som ser en möjlig splittring av det kinesiska samhället genom detta. Och samma här, jag försvarar inte Kinas agerande men det finns en annan berättelse varför det just nu är oroligt i den regionen.


För att återvända till Nordkorea så har nog det största hindret för en fredlig lösning varit att krafter i USA som inte alls är intresserade av någon fred på Koreahalvön som i sämsta fall enl. dem skulle leda till ett tillbakadragande av USA:s trupper och att man förlorar fotfästet där. Den verkliga skälet har varit att man är där för att begränsa Kinas utbredning och inflytande i regionen. Det var ganska uppenbart hos Obama-administrationen att man såg det på det viset. Man trodde aldrig att NK skulle nå fram dit man är idag med sina kärnvapen utan man var övertygad om att landet skulle kollapsa av sig självt.

Ja, vi får väl tacka Japan och Tyskland för att de var dumma nog att förklara krig mot USA som dessförinnan stått utanför WW II.

Och det där visar väl med ganska exakt klarhet att när inte den ena sidan håller sig framme och blandar sig i leken så dyker den andra sidan upp och försöker ta kommandot eller åtminstone kontrollera situationen. Att nationer kan lämnas ifred och sköta sig själva avgränsas till situationer när de stora inte känner sig hotade eller anser sig riskera tillgång på för dem viktiga naturresurser. Som jag framhöll, det finns inga ideologiska intressen, enbart egenintresse.

Exakt, så är det.

Se där, ett bra exempel på att man kan vara överens om något även när man har olika åsikter.

De flesta Koreaner haller med din analys 45. USAs utrikes politik andrades nar FDR dog och Truman blev president.
For FDR var det viktigt att ha en allians med Kina. Japan argumentade att de krigade against den vita Rasen (Ryssland, England, Holland...). FDR vice president 40-44 var Henry A. Wallance, en mycket popular person som besokte Ost Asien. Wallace var mycket mer popular an Truman men pa Democratic Party Convention kuppade ledarna fram Truman, de tyckte Wallance var for mycket vanster.
Wallace: aside from our common language and common literary tradition, we have no more in common with Imperialistic England than with Communist Russia

USA under FDR hade planer pa att Koreanska och Kinesiska trupper skulle ta over makten fran Japan i Korea. Och att Kina och inte USA skulle vara ockupationsmakten i Japan efter kriget.

Som skrivits tidigare Korea had en fungerance exil regering. Nar Japan kapitulerade i Korea lamnade de over makten till exil regeringen, men USA vagrade att acceptera exil regeringen.

Nar var Kina hegemonisk Han-dynasti? Den sista Han dynastin var Ming (1368-1644). Och de hade manga muslimer i ledande personer, som amiralen "treasure fleets" som akte till Indien och Ost Afrika.

Nar utforde Han Kineser etniska utresningar?

Men Uigurer utfor terror. Jag kommer ihag terroristen i Stockholm, jag var upprord. Men min fru tyckte inte det var en nyhet. Hon ansag att Uigurer genomfor mycket mer illdad.

Kriget Vietnam och Kina, manga anser att det var borjan pa slutet. Sovjet hade lovat att ge militart bistand till Vietnam, men nar kriget borjade gjorde Sovjet inget. Manga av 3e varldens ledare sag Sovjet som en svag nation och borjade narma sig Kina.
Nagra ar senare angrep Sovjet Afganistan. Ytterligare forlust for Sovjet. Ibland traffar jag aldre Kinesiska militarer och nar de blir fylla pratar vissa av dem att Kina gav mycket stod till USA under Afganistan kriget under 80 talet.

Vi skall inte glomma bort att Tibet anfoll Kina 1930. Och att urgier med stod av Sovjet anfoll Kina under 2VK.

På vilket sätt var handlingarna "negativa", förutsebart eller ej? Ditt argument är lika bristfälligt som när du skrev att Israel inte borde backat kristna miliser i Libanon. USA backade den regim man ansåg vara minst dålig, befriade Sydkorea från kommunistisk invasion på 50-talet och idag är det ett av världens mest framgångsrika länder. USA skyddar Sydkorea militärt än idag och är med rätta älskad där.

Varför förnekar du att Kim III och hans far har rest runt med falskt pass?

Förra gången det var uppe försvann du från tråden under en längre tid.
Då kändes det antagligen pinsamt för dig eftersom du strax innan det uppdagades betraktade användning av falska pass som ett svårt brott som måste bestraffas.

North Korea and the Brazil passports: Why were they used by the Kims?
https://www.bbc.com/news/world-asia-43242596

Tror du att de i artikeln avbildade passen är förfalskningar utförda av BBC?

Jovisst förstår'ru så ingrep USA i Korea av helt och hållet altruistiska motiv. Du har fortfarande inte kommenterat det faktum att SK var en militärdiktatur med USA:s välsignelse:

The Mixed Legacy of a South Korean Dictator

Polling data suggests South Koreans approve of Park Chung-hee himself, but disapprove of the system he used to rule.

Former South Korean president and dictator Park Chung-hee’s legacy casts a long shadow over the country’s modern history. A former lieutenant in the Japanese Kwantung Army, Park witnessed firsthand the state-directed developmental program implemented in the puppet state of Manchukuo (modern day northeast China). This, as Hironori Sasada speculates, was instrumental in teaching Park how a developmental state might be constructed — in South Korea. Indeed, between 1962 and his death in 1979, Park would go on to do just that, along with other developmental dictators like Chiang Kai-shek and Lee Kuan Yew.

Park, as dictators go, was anything but benevolent. Developmental states, overbearing by nature, severely oppress — often ruthlessly — civil society. The Yushin System, implemented in 1972 and lasting until Chun Doo-hwan’s military coup, effectively granted Park full dictatorial powers through the dissolution of the National Assembly and the suspension of the Constitution. (Park had governed semi-democratically before then.) The slew of emergency decrees that followed permitted a severe crackdown on society: protesters, activists, and dissidents were often jailed and tortured; many died in captivity or during confrontations with riot police or the military.

Och det motsägelsefulla i hur sydkoreaner ser på den tiden. I jämförelse med Nordkorea alltså:

Given the repressive and sometimes violent nature of Park’s developmental regime, one might reasonably think that Park’s legacy is largely a negative one. Indeed, as Chalmers Johnson, a pioneer of developmental state literature, once wrote, “Had Park, in the early 1970s, retired to Taegu and assumed the role of senior statesman supervising his carefully chosen successors… he would be hailed today as the greatest Korean Leader of modern times — and would probably still be alive.”

While Park’s legacy remains divisive, he is being remembered in an increasingly positive light. Or so recent polling data would suggest.

https://thediplomat.com/2015/09/the-mixed-legacy-of-a-south-korean-dictator/