Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Ojdå, jag trodde det var över två val. Det var värst vad man glömmer.

NyD är litet speciellt; från ingenstans till 6,7%. Sedan höll det förstås inte, men som snabbmarsch till Riksdagen är det oöverträffat.

'
Och man undrar vilka panik konstellationer som ett stort SD kan provocera fram?
V-MP-S-C-L?

Som jag tidigare har nämnt i tråden så tror jag att Nya M kommer att tvingas till ett samarbete med SD. Och tvånget kommer inifrån. Den konservativa delen av Nya M's väljarbas kommer inte att acceptera Kristerssons beröringsskräck.

Frågorna är bara, hur mycket Nya M måste förlora i mätningarna innan de konservativa säger ifrån, samt om samarbetet med SD genomförs med eller utan Kristersson?

Allt det där minns jag, förutom "klamydiabrevet". Vad handlade det om?

Lek med att tanken att Yougov är facit på valet 2018.

S+MP+V fick i valet 2014 ca 43,6% av rösterna och sammanlagt 158 mandat.
Alliansen (M+KD+L+C) fick ca 39,3% av rösterna och sammanlagt 142 mandat.
SD fick ca 12,9% av rösterna och 49 mandat

Yougov spår att MP och KD åker ur Riksdagen. Mandatfördelningen efter det att man justerat för deras utträde kommer då bli ungefär följande (saknas dock ett fördelningsmandat). :

S+V får tillsammans ca 31,3% av rösterna = 123 mandat
Alliansen (M+L+C) får ca 28,7% av rösterna = 113 mandat
SD får 28,5% av rösterna = 112 mandat

Med såna här siffror på valdagen så lär Jimmie Åkesson bli statsminister. Man kan inte kalla det för något annat än en revolt från väljarkårens sida. Två partier som gör anspråk på att vilja leda landet backar tillsammans med 15% (från tidigare låga nivåer). Därutöver så åker ett regeringsparti och ett oppositionsparti ut ur Riksdagen. Nästan alla dessa väljare går över till SD, som får ytterligare 63 mandat och snart är de också det enskilt största blocket.

Jag tror varken S eller M kommer våga göra anspråk på regeringsmakten efter ett sådant förödmjukande nederlag i valet. En förbannad väljarkår dömer ju helt och hållet ut deras regeringsduglighet. Något som förmodligen medför att två tilltänkta statsministerkandidater, Löfvén och Kristersson avgår redan på valnatten. Ingen partiledare överlever en sådan djup förtroendekris.

Det viktigaste blir att SD-samarbetet kommer att kunna demonstrera framgångar för väljarna redan under den första mandatperioden.
Uteblir framgångarna så kommer media att slita SD i stycken. Men lyckas man, då kommer vi att få se ett SD som styr under flera år.

The world is changed. I feel it in the water. I feel it in the earth. I smell it in the air.

Svenskarna är som ett stim sniglar och nu håller stimmet på att byta riktning. Det går inte att ändra.

Igår talade jag med en man, vars väninna röstade på Fi 2014. I år blir det SD! Hon arbetar på en migrationsdomstol och har efter de senaste årens anstormning blivit förfärad. Hon har berättat att hon för sig själv och sin man har tecknat alla privata försäkringar som går, ty när de 500 000 anhöriga som väntas de kommande åren fått PUT så kan vi svenskar slutgiltigt säga adjö till välfärden.

Mannen berättade att han själv inte var någon självklar SD-väljare, men att kvinnans berättelse och resonemang gav honom kalla kårar. Hon säger att Sverige endast har en demokratisk chans att rädda landet och den är i september i år och det är att SD blir tillräckligt stora så att deras invandringspolitik går igenom. Krasch blir det nog ändå, men den blir mildare. Ungefär så sa han.

Folk känner det i luften. Man bara önskar att det svenska uppvaknandet hade skett några månader tidigare (för att inte säga decennier). Opinionen för SD kommer bara öka under sommaren. Det är bara att titta den plötsliga nervositeten bland en del partiföreträdare och namnkunniga inom media m.fl. Rent opinionsmässigt - i de vanliga instituten - har ju SD knappt rört sig sedan massinvasionen 2015. Det måste finnas informella, hemliga opinionsundersökningar som dessa har tillgång till. Och dessa undersökningar visar rörelser som inte framgår hos de större opinionsundersökningarna.

Sedan är det ju detta med SAP som är så intressant. Alla har ju väntat på att partiet skall sätta igång sitt vallokomotiv och vända det här. Att rörelsen sluter upp och börjar jobba. Men det finns ingen rörelse längre - den är kidnappad av identitetspolitiker, könskrigare och andra postmodernister. Jag kan tänka mig att hela "arbetarklassen" och LO är tveksamma till om de ens vill ha med SAP att göra på längre sikt. Snart är ju hälften av alla LO-medlemmar sverigedemokrater. Den "riktiga" socialdemokratin med LO och Metall är föga intresserad av identitetsfrågor, intersektionalitet och massinvandring och varför skall de då stödja ett parti som prioriterar detta framför politik som gynnar de egna medlemmarna? Flykten från S sker nu i stora sjok - man kan föreställa sig hur diskussionerna går på arbetsplatserna när nu skämsfaktorn tycks ha försvunnit och proppen gått ur. SD är det nya S och det vet allt fler.

Kan SD öka 4-5% på en månad hos såväl Sifo som Sentio, så kan opinionen öka lika mycket eller mer de kommande tre månaderna.

Yougov Jun 2018:

M: 17.3
L: 4.3
C: 7.1
KD: 3.1
S: 22.0
V:9.3
MP:3.8
SD: 28.5

Om man slår ihop procentsiffrorna för alla partier som skulle komma in i riksdagen enligt Yougov får man:

17.3+4.3+7.1 + 22.0+9.3 + 28.5 = 88.5

Räknar man om de kvarvarande partiernas procentsiffror till riksdagsmandat får man:

M: 349*17.3/88.5 = 68
L: 349*4.3/88.5 = 17
C: 349*7.1/88.5 = 28

S: 349*22/88.5 = 87
V: 349*9.3/88.5 = 37

SD: 349*28.5/88.5 = 112

Hur får man ihop en regering som har någon sorts stöd av minst 175 (av 349)
mandat av partier som inte idiotförklarat varandra på senare tid?

Det som är intressant är att den något oheliga alliansen M+SD (där det ju
tidvis har flörtats en del) faktiskt skulle kunna bilda en majoritetsregering
med sina 68+112=180 mandat.

Tack för den!
Nu har jag suttit och räknat en massa i onödan!
Men jag tror vi har avrundat lite olika.
Det bör bli 349 mandat sammanlagt.

Och om de skulle göra anspråk på regeringsmakten, så kommer allt annat än S+M att bli en minoritetsregering som kommer få svårt att få igenom sina propositioner. Och blir det en blocköverskridande majoritetsregering (S+M+mm) så blir det svekdebatt. I båda fallen lurar extraval i faggorna.

Med ett SD runt 30% blir det svårt att inte involvera SD i regeringsarbetet (antingen som del av regeringen eller som stödparti). Skulle de ändå försöka, så måste de åtminstone driva SD:s migrationspolitik för att kunna sitta kvar någon längre tid. Momentum är på SD:s sida och partiets ökning beror på att folk vill se en rejäl åtstramning; all annan politik kommer växa SD ännu mer. Sedan är det frågan om inte kriminalpolitiken kommer att segla upp jämsides med invandringen i popularitet. Dvs det måste fattas konkreta beslut som sedan genomförs (hårdare straff, ingen straffrabatt, utvisning av hårdkriminella osv); annars kommer det också gynna SD.

SD ligger verkligen i vinnarhålet.

Mycket möjligt, men det har vi egentligen ingen aning om. Det kan lika gärna vara så att (C) har tappat 3% till (M), och att (M) i sin tur har tappat 3% till (SD). På rak hand kan jag bara komma på SCB som analyserar väljarströmar från och till specifika partier.

Frågan är vilka ministerposter M kommer kräva för att ingå i en Sd-M regering? De lär ju vara intresserade av tunga poster som utrikesminister, finansminister och näringsminister. Tror Sd kan va beredda att släppa dessa om de får statsministerposten. Dessutom passar flera av de andra ministerposterna Sd lite bättre som migrationsminister, kulturminister, försvarsminister, landsbygdsminister och socialminister.