Citat:
Ursprungligen postat av
Avblattning
Handlar mer om att bryta med modernismens filosofi, där "originalitet" (som ironiskt nog alltid ser likadan ut) premieras över tradition. Det trendiga inom dagens arkitektur är att ignorera vårt arv och historia, och att anse att det fulaste som finns är att "lära från mästarna" (det är patriarkalt! fascistiskt! reaktionärt!)
Det är ett djupgående problem i hela den västerländska kulturen. Just när det gäller arkitektur sällar de sig till gruppen Arkitekturupproret och liknande. Men det sträcker sig längre än så, se t ex Odd Nerdrums kitschrörelse som har kläm på den filosofiska dimensionen.
Jag ser det bara som positivt att AfS vågar bryta med den modernistiska lögnen. Sen finns det ju fina saker från den modernistiska perioden, men det brukar handla om saker som funkar trots modernism och inte tack vare. De största modernisterna hade själva ett väldigt kluvet förhållande till det där (se T.S. Eliot eller ännu hellre Vilhelm Ekelund).
Avskalad stil är inte i sig modernistiskt, så det är inte vad det handlar om här. Funktionalismen är snygg när den påminner om medeltidens funktionella stadsbebyggelse, på samma sätt som det bästa modernistiska måleriet blickade mot den tidiga renässansens avskalade stil. Men när den självförverkligar sig som just modernistisk är den bara kass - tänk Brasilia och Le Corbusiers jätteprojekt.
Nu närmar vi oss, jag tror som du att det inte handlar lika mycket om stil som ett uttryck för kultur och samhällets värderingar. Jag är helt med på att modernitetens dyrkan av innovation(novelty) har medfört ett nästintill utplånande av tradition, vilket är djupt tragiskt. Att lära av och bygga vidare på tidigare generationers kunskap är det som formar kulturer.
Jag gillar att jämföra arkitektur med mat, att tolka en rätt ur en kulinarisk tradition och ge den en respektfull variation såsom passar tillgängliga råvoror eller tillfälle, det är konst. Att servera "super bowl" med avocado, blåbär och chia är kulturell öken.
Men ska man politkerna lägga sig i?
Jag menar att det ligger i kulturens uttryck och att de brutna, triangulära former vi vant oss att se de senaste åren är en konsekvens av en rotlöshet och sensationssökande. Vi borde låta uttrycken för arkitektur likväl som andra konstformer växa ur vårt samhälle utan statlig styrning.
Liksom du säger menar jag att den trivsamma livsmiljön inte ligger i byggnaders delajer eller ens stil. Det handlar om gott detaljarbete, omsorgsfullt materialval, harmonisk komposition, i en stadsmiljö i mänsklig skala. Låt oss inte dölja dessa komplexa kriterier för god arkitektur bakom enkla stilbegrepp.