Citat:
Ursprungligen postat av
cherryfive
Följande är baserat på Filters artikel.
I mars sågs Engström som en av flera intressanta personer. Den 22 april konstateras i ledningsgruppen att "Han har ju varit däruppe (David Bagares g) med handväskan också."
Här blir det hela obegripligt, man tror alltså att Yvonne N:s iakktagelse är identiskt med Engström.
Ändå kallas han bara till förhör som vittne tre dagar senare. Man kan ju undra hur många springande män ledningsgruppen föreställer sig att det kan finnas sisådär 50 meter från trappans krön nån minut efter mordet.
Man har ett huvudvittne, Jeppsson, som är konsekvent och håller fast vid sitt vittnesmål, men han
ses som en knepig figur och man börjar bla fundera över om han sexuellt är normalt funtat. Den andra knepiga figuren som ställer till det för utredningen är då Engström och man har samma funderingar kring honom.
Vad man då gör är att man kopplar ihop Engströms och Jeppsons förmodade sexuella preferenser och föreställer sig ett planerat romantiskt möte mellan dessa som skulle kunna kunna förklara ett och annat.
Holmér hade en nära och kontinuerlig kontakt med DN:s reporter Ann-Marie Åsheden under 1986 och i juni säger han till henne:
"Sen har vi då Engström i Skandiahuset. Hans uppgifter stämmer inte om vad han gjorde på kvällen. Han säger att han varit inne på Skandia hela kvällen. En vittnesuppgift säger att han kommit in vid 21-tiden. Till råga på allt elände verkar det som han känner Jeppsson. Och Jeppsson är tydligen en knepig figur sexuellt, han ger undanglidande svar när man pratar runt om han träffat tjejer. Han blev klart störd. Så de där vana utredarna sa att det är nåt knepigt med den där killen. Och samma sak gäller Engström. Han är eventuellt tvåkönad. Nu ska vi tala med honom."
I have no words.
Dessutom - och det är en viktig punkt i deras bevisföring.
”SE kan inte ha varit på mordplatsen och observerat LJ, eftersom ingen har sett honom”.
Hur ligger det då till med detta?
Då får man titta på de förhållanden som rådde på mordplatsen ca 45 sekunder efter mordet.
Vi har en hysteriskt skrikande och hoppande LP, vi har två ungdomar som i allt tumult försöker ge första hjälpen. Vi har taxichaufförer som försöker få kontakt med räddningstjänsten och ytterligare några mer eller mindre berusade personer.
Då står SE där strax bredvid kroppen och tvekar.
Försöker kanske på sitt lågmälda sätt få ut lite information från den hysteriske damen.
”Åt vilket håll, hur var han klädd?. ”Blå täckjacka” svarar damen.
SE är alltså inte i detta läge involverad i själva upplivningsförsöken.
Han befinner sig där som den ende stående personen och tittar in mot Tunnelgatan, och gör i detta läge sin ifrågasatta observation av vittnet LJ.
Helt rätt i tid och en bra beskrivning av vad han kan ha sett och borde sett.
Vad kan man mer önska sig?
Under dessa kaotiska förhållanden vore det väl nästan märkligare om någon annan person på plats lagt SE på minnet.