Vilket parti är mest för proletariatet?

Ja, givetvis. De har gett mig både frihet och trygghet. Tills den dagen då jag kan resa hem till gamla Sverige så är jag skyldig detta värdland min trohet.

Så till den grad att du skulle rösta på ett parti som inte ville släppa in dina släktingar i landet, och ge dig samma skydd som du har åtnjutit?

Ja. Det gäller att lyfta blicken. Samhället är större än dig.

Förvisso. Men din familj och dina nära och kära är också större än du. Men om du säger det så får jag tro på dig. Åtminstone nästan.

Om du hade haft en pastamaskin så hade du vetat att den är väldigt jobbig att handskas med och ibland orkar man inte göra sin egen pasta. Jag gör det ibland, du gör det dock aldrig som ens föreslår att man ska göra det varje gång man äter pasta. Flytta på dig nu annars får du min käpp på låret.

Här vill jag bryta in lite då inläggen verkar glida förbi varandra.

Frågan gäller vilket parti som ger mest för proletariatet. Det är riktigt att socialdemokrater och vänstern har en idé om att vara ett stöd för proletariatet. De vill (låtsas vilja) hjälpa alla världens fattiga. Så det verkar som de vore mest för proletariatet. Men i verkligheten skapar de kaos och motsättningar mellan olika grpper av utsatta. I verkligheten spelar de det globala kapitalet i händerna.

Dessutom är det skillnad på Sveriges proletärer och världens proletärer. Rubriken säger inte uttryckligen att det gäller Sveriges proletärer men man får förmoda att det är underförstått att frågan gäller vem som proletärerna skall rösta på i Sverige för att själva få fördel. Den typiska proletären i Sverige är inte folk som invandrat det senaste året. Frågan gäller inte vad de tycker.

Så. Trådens fråga gäller vem den typiska svenska proletären skall rösta på för att få sin representant invald. Det gäller att få maximal verklig nytta för sin egen grupp, inte en idé om nytta för alla grupper. Den svenska proletären är faktiskt relativt svensk och inte en nyinflyttat syrier. Jag håller därför med Varangian här fullt ut och tycker att du kommit lite snett in i frågan.

Nej, självklart inte för alla grupper, utan för proletärerna. Fast var går gränsen för den egna gruppen och lojaliteten, och vem har mandat att dra den gränsen? Om du ser till vilka som verkligen är proletariat (d.v.s. egendomslösa) i Sverige idag, så är det en jävligt stor andel som inte har svensk bakgrund. De behöver inte ha kommit hit just från Syrien eller just det senaste året, det var bara ett exempel jag tog. Men det finns inte med självklarhet någon "typisk" svensk proletär, på det sätt det gjorde för fyrtio-femtio år sedan, då vederbörande med självklarhet hette Lennart/Ingrid Svensson och jobbade i varvsindustrin/långvården.

Vad trådens fråga gäller vet nog TS bättre än både du och jag.

För övrigt var ju det gamla slagordet "proletärer i alla länder, förenen eder". Det vill säga: klasskampen står över nationsgränserna.

Det typiska, medel, eller medianen finns alltid. Gränsen dras av den genomsnittliga svenska proletären. De har självklart mandat att dra gränsen för sin grupp. Frågan är, hur skall hen rösta för att få maximal nytta för sig själv?

Det handlar inte om att förverkliga din idé om en global klasskamp. Det forna slagordet handlade om att bli starkare genom att förena sig. Men de föreningar som bildas i dag är pådyvlade uppifrån och handlar mer om att jämna ut eländet bland de sämre ställda världen över än att göra dem starka mot kapitalisterna. Ditt slagord är väldigt tomt. Du missbrukar det för att använda det till motsatsen av vad det var avsett för.

Vad gäller trådens fråga (direkt från TS): “samhällets så kallade skräpmänniskor som jobbar på Hemköp och dylikt”
Det låter som svenskar som jobbar.

Vad får dig att tro att de fattigaste i samhället får det bättre av att ett parti som är emot bidrag och liksom moderaterna anser att man ska jobba. Inget fel i det förstås men det funkar inte för alla.

Vilket proletariat?

Dagens arbetare lever bättre och har större materiellt överflöd än 1910-talets absoluta borgarelit.

Det finns folk som inte har råd med mediciner och sjukvård. Det finns barn som inte kan hänga med kamrater på olika saker då deras föräldrar inte har råd med kostnaderna. Folk förlorar hälsa och hamnar utanför pga fattigdom. Att deras prylar ändå värderas högre än 1910-talets borgarelits prylar är inte till någon hjälp. Det är bara ett sätt att bagatellisera och blunda för samhällets baksidor.

Din argumentation är som att en stor grupp människor sitter vid ett dignande buffébord samtidigt som du påpekar att det minsann finns några som är allergiska mot räkor och att det därför är orättvist att dessa enstaka individer inte kan hänga med på räkfrossan och att vi därför alla ska äta gröt.

Jag har mycket svårt att tro att det finns människor som inte har råd till mediciner och sjukvård eftersom högkostnadsskydden kickar in väldigt fort. Om man är arbetare har man råd med kostnaden upp till högkostnadsskyddet och har man inte det så är man inte arbetare. Då är man bidragstagare och knappast en del av det så kallade proletariatet.

Faktum är att dagens arbetare generellt är rikare än vad den värste gåsleverpatron var för hundra år sedan.

Därför frågar jag igen - vilket proletariat?