Citat:
Ja hyllningarna som ramlade in när det var dagsfärskt var riktigt konstiga och åtminstone en av dem verkade helt gränslös (ängeln i Lund).
Citat:
Jag undrar också hur man tänker här. Hur kan man skriva så? Om Os great academic legacy. Är det det som räknas? Det ända? Hans död och hans akademiska arv. Inget om familjen? Som så många på jobben visste om att de mådde dåligt? Och det med tanke på vad han har gjort och planerad (ensam eller tillsammans - om det var samförstånd, så minskar det inte hans skuld). Vilken miljö är detta??? Eller ser man O som tragiskt offer - eller ett offer av tragiska omständigheter? Mycket märkligt.
Har hela tiden tyckt att det har varit något sjukt med hur kollegorna uttryckt sig om honom. Han var inte ens professor än... Hur stor kan hans akademiska gärning ha varit? Det verkar ha funnits en viss kultur av förhärligande vilket får mig att undra om forskningsfältet kanske drar till sig en viss sorts ambitiösa men mediokra individer som gärna överdriver sin egen betydelse.
Citat:
Man, d.v.s de, skulle kunna uttrycka sig så om OH har sagt att hans fru var döende, något som Rockkungen hävdar ska ha skett. Har OH samtidigt uttryckt oro för att hon skulle göra sig själv och barnen något, kan de ha tolkat att just detta hände. Och att OH skrev under och därigenom tog på sig halva skulden. Allt för HB´s skull.
Endast en hypotes.
Endast en hypotes.
Det verkar ha varit ett himla kacklande om Hannas och barnens hälsa i alla fall vilket rimmar illa med en piskad man som lydigt lurats med i fruns psykotiska vanföreställningar.
Hu ja. Behövdes säkert en längre tids mental upparbetning för att kunna mörda sin hustru och barn. Det är som att "somna in" och "barmhärtighet" växer i skallen på många i tråden, i stället för det mer brutala "hitta rätt tillfälle", "inte bli avslöjad", "övertala" eller varför inte "överrumpla"?