Citat:
Du sammanblandar trol. åklagarens roll som utredningsansvarig med rollen som talesperson för ”anklagarsidan” under offentlig rättegång. Det behöver inte vara, och är inte, samma sak.
Det förefaller otroligt att någon annan person än polis/åklagare är bäst skickade att också avgöra vad som talar för en persons oskuld under arbetets gång, och ha möjlighet att undersöka detta. Uppgiften under utredningens gång må vara att ”pina” den misstänkte, men knappast att sätta dit denne. Det vore i det större förmodligen inte heller kostnadseffektivt. Polis och åklagare vill få fast den skyldige, inte överbevisa ngn vem som helst om att denne inte kan bevisa sin oskuld och därför måste vara skurken.
Försvarsadvokaten bevakar den åtalades inteessen och rättigheter, men till åtal och rättegång ska det helst först gå om det är den skyldige som man hittat. Så att börja bekymra sig om vad som talar för klientens oskuld är i det skedet lite orättvist sent. Man åtalar såna som nekar till brott (mord talar vi om då), men man mordåtalar inte såna som är oskyldiga, om man kan hjälpa det. Att den åtalade formellt är oskyldig om denne frias är en annan sak.
Det är i praktiken och i normalfallet först när ”rättvisan” är övertygad om att en person är skyldig till mord som rättegången börjar. Vad som talar ”för och emot” den åtalade, dvs huruvida denne har begått ett mord eller inte har begått ett mord, måste avgöras långt långt tidigare.
Man är ju inte ”lite” skyldig till mord utan ”antingen eller”. Särskilt som anstiftan och medhjälp har samma påföljd som själva avdagatagandet.
