Citat:
Ursprungligen postat av
LionQueen88
Men nu är vi inte lås och nycklar utan människor.
Därför har mitt värde inte sjunkit av att ligga runt utan snarare ökat.
Stackars LionQueen...
Att behöva gå ett helt liv utan att förstå universella sanningar om de kommer i form av metaforer måste vara ett torftigt liv.
Men vi provar såhär då; har du sett Den Blå Lagunen?
Minns du vad den handlade om?
Okej, tänk dig nu ett annat scenario:
En flicka föds på en bordell i Manilla. När hon är 8 år säljs hennes oskuld till en 57-årig indonesisk muslimsk man.
När hon är tolv köps hon loss av en kinesisk bordell och säljs mellan 50 och 100 gånger om dagen. När hon är 17 är hon så trött, sjuk och sliten att ingen längre vill ligga med henne och hon kastas ut på gatan. Hon knarkar i 8 år och hittar sig själv i en gränd, i en papplåda på hennes 25-årsdag. Hon firar den med resterna i en limtub, som hon sniffar i sig och en mackhalva som kastades för en vecka sen i en soptunna...
Här kan vi börja jämförelsen:
Emmeline, (Brooke Shields karaktär i den blå lagunen) fyller 25 år samma morgon. Hon vaknar av att tjänsteflickan drar undan draperierna som täcker det stora panoramafönstret och avslöjar en strålande dag. Efter att hon för något år sen kommit hem från ön, har hon lagt all tid på att studera och denna morgon ska hon få en överraskning. Hon vet dock inte vad det är, så medan hon sträcker på sig i de svala egyptiska bomullslakanen, dukas en te och croissantfrukost fram.
Christopher Atkins / Richard, som också studerat, fast utomlands är nu färdig doktor med fast tjänst på världens bästa sjukhus ska göra ett val:
Ska han välja Emmaline till sin förlovade, eller den smutsiga horan i pappkartongen?