Citat:
Ursprungligen postat av
CountMyshkin
Alltså, nej, funderar igen. Det är något som inte stämmer...
Hur skulle H kunna gå med, sååån, djup depression länge utan att någon reagerat? Vi pratar inte om att bara ta livet av sig. Ett registrerat läkarbesök sommaren 2017 hos onkologen. Sålde flickmöbler i augusti. Hade ett hem som såg som någon,gissar H, inrett med omtanke. Arbetade som vanligt fram till jul. Begärt ledigt första veckan vid skolstart. Julpyntat hemmet med adventsstjärnor. ”Gillade” sin lokala blomsterhandlare i november på Facebook. Jag förutsätter att H var hemma på halvtid och alla fem lärarna måste ha stött samman med henne tämligen ofta. De skulle agerat om något inte var som det skulle. H hade TVÅ Facebook-konton och verkar inte varit mera hemlighetsfull av sig än att bara den ena, med drygt 50 ”vänner”, var offentlig. Kollegor som arbetat med henne säger att hon hade lätt för att skratta. kollegan som beskrev henne måste ha pratat om H när hon var runt 40 år.
Att H varit den drivande till flickornas hemundervisning är en helt annan femma. Mycket möjligt till och med. (Jag tror inte att den eller flickornas sjukdomar har något med tragedin att göra.) Kanske tolkade H Agnes förpubertala trötthet som ME. Logiskt resonemang av en orolig kycklingmamma om läkarna, blodprover etc, inte hittade något fel. En mamma som oroar sig för sina barn tar med öppna armar emot en trolig förklaring. Agnes kanske också verkligen hade ME? Sedanmaj 2017 kände H igen symptomen för Moa, övertolkade så klart, och ville vara snabb att få hemundervisning till henne. A blev piggare, gick på skolavslutningen, skulle tillbaka till skolan 2018. Jag tror att det var därför H tagit semester första veckan. Felet är nog att H var en väääldigt orolig mamma. Barnen kom på första, andra och tredje plats. På jumbo kom O och blev anklagad för att tänka mest på sin egen karriär. Han kompenserade, skötte talan i skolan, mot läkare, skjutsade Moa till pianolektionerna och åkte till Tyskland med Agnes. Allt för att få en nöjd fru som levde för mycket för sina barn men inte visar förståelse för makens arbetssituation. En sån maka/make blir jobbig att leva med. Ingen av dem förstår den andre. Jag tror de gick varandra på nerverna och att de absolut inte längre planerade någonting alls ihop och definitivt inte mord.
O fick sitt syre på jobbet. Där berättar han om sin djupt deprimerade fru (fast egentligen var hon bara avvisande och tjatig), om hennes obotliga cancer (rykte att Lundafolket hört) och om sina sjuka döttrar och om alla uppoffringar han gör för dem. På jobbet kunde han hålla näsan ovanför vattenytan har han sagt. Varför utelämnar man sina familj på det sättet? Vem har påstått att H varit drivande? Vem har påstått att föräldrarna planerat dådet tillsammans eller vad? Varför reagerade ingen om de säger sig ha hört eller förstått det ena eller andra? Deprimerad, drivande, planerande? Som jag ser det så kan inte en sån information komma från H eller hennes personliga vänner eller familj. I så fall så skulle de reagerat.
Det är något som inte stämmer.
Jag har också delvis funderat i dessa banor. Att man övertolkade symptomen, var mer orolig än det behövdes (det brukar oftast kvinnor vara). Att H efter att ha dragit många år det mesta på hemmabanan, krävde mer av O. Och att O ställde upp de senaste år. Men att något brast under jullovet. Som du skriver A skulle tillbaka till skolan, O på sin konferens, men H motsatta sig. En eskalation.
Men den typ av eskalation hade resulterad i en skilsmässa, tror jag.
Men O såg ingen framtid (och kanske H inte heller), jag tror han har länge gått runt med en obehandlad depression (och eventuellt H också). Satt båda föräldrarna hemma och i sin depression föreställda sig de värsta framtidsscenarier angående sina döttrars hälsa? Svårt att tro att ingen hittade en annan utväg. Det var ändå mindre än ett år att M ska ha varit sjuk. När man tänker hur många föräldrar kämpar i decennier för sin barn som har absolut ingen chans att blir frisk.