Citat:
Det är ingen "en gångs fix". Det det är är ett semipermeabelt tak med fasta maximum- och miniminivåer som skapar en kausal relation mellan inkomster och köpkraft. Bostadsbubblan har kunnat blåsas upp eftersom människor, de senaste 30 åren, gradvis har kopplat bort köpesumman från sina inkomster. Man har slutat bry sig om hur många års slavarbete man faktiskt binder upp i sin bostad. Man har lyckats få folk att faktiskt tycka att det inte spelar någon roll hur mycket man betalar för sitt livs största investering. Hatten av! Många har vunnit på detta, konsumtionen har hållits uppe, bankerna har tjänat mycket pengar, byggföretagen har haft fulla segel och allmänheten har förväxlat tillgång med kapital och känt sig rika. Det första amorteringskravet tog därför sikte på lånens relation till priset. Man ville mjukstarta. Det gav bara en viss effekt. Det senaste amorteringskravet är en helt annan best. Nu kommer folk tvingas reflektera över hur mycket de faktiskt betalar i relation till vad de tjänar. Inom psykologin kallas det priming (om du spelar klassisk musik i en hiss känner folk sig nobla och köper dyrare saker). Nu kommer fundamenta göra comeback (riktiga fundamenta, inte rörliga). Priserna kommer nu att korrigeras och hamna närmre sitt historiska reala genomsnitt (löpande korrigerat för förändrade inkomster, skatter, räntor och andra semifundamenta). Sedan kommer de att följa den kurva de alltid följt långsiktigt: inkomsterna. Visst är det smått fantastiskt att man ska behöva argumentera för det uppenbara i ett sådant här forum. Att folk måste ha pengar för att kunna köpa något? Jovisst, snart blir det return to normal ...