Citat:
Ursprungligen postat av
Kedox
Att sossarna aldrig lär uppleva 60-talets glansdagar igen är väl ingen nyhet men jag har lite spörsmål som gnager i mitt huvud.
Jag vet att alla människor inte är hardcore fans av Jimmie Åkesson och SD och därav kommer lägga sin röst på annat håll vilket jag i ren demokratisk anda respekterar. Men anser att om man inte känner att det är rätt finns alternativ, och där framstår sossarna som de sämsta.
Sossarna har ändrats betydligt under de senaste 20 åren och har nu på senaste visat att de är oförmögna att hålla upp landet utan att det blir kaos och problem(visst MP har väl fått skeppet att sjunka snabbare men de är inte fullt ansvariga för allt idioteri). Felsatsningar, naiv integration, en mycket svag regering och en okarismatisk fegpropp till partiledare som framstår som extremt velig och väldigt svag.
Jag är till exempel inget större fan av Centern men förstår att de drar röster. Annie är efter Jimmie utan tvekan den partiledare med mest utstrålning, är rak i sina argument och framstår som stark. Hon väljer att måla upp en mer hoppfull bild av framtiden än SD:s något dystopiska bild. Löfvén har INGET av detdär.
Kan inte ens se hur den mest hardcore socialist kan försvara sossarna i dagens läge. Slenteriansossarna som ALLTID röstat S och så även skulle även om de kom ut som en barnvåldtäktskult är de enda jag fattar mig på kommer att rösta på dem. Men ändå lär de kamma 20+% i valet, förbryllande.
Min fråga- Är inte här för att sprida skit över erat val. Är genuint nyfiken på vad som motiverar dig till att rösta på S anno 2018 med tanke på hur de senaste åren har sett ut? Vad är drivkraften för att specifikt välja S i förhållande till alternativen?
Jag betraktar mig som konservativ katolik (av det mer sociala slaget), och det parti som jag i regel höll mig till även om sällan var formellt ansluten p.g.a. mitt jobb var krisdemokraterna. Min grundinställning är alltså ungefär:
"Det behövs en statsmakt. Den skall försöka se till att det är ordning och reda och att så många som möjligt har det hyfsat bra. Allvarliga problem skal tas om hand." Ledare som springer och gömmer sig när det hettar till gillar jag inte.
Sedan ett par val röstar jag socialdemokratiskt. Det var ett stort steg, även jag aldrig delat den beröringsskräck för socialdemokrater som de flesta borgliga politiker har. Varför gick jag (åtminstone tillfälligt) över till socialdemokraterna? Det finns två huvudargument ett possitivt och ett negativt. Jag börjar med det positiva:
1) Socialdemokraterna präglas av pragmatism och är alltid bereda att ta ansvar även om det innebär att man måste ta svärta beslut. Exempelvis är det den nuvarande socialdemkratiskaregeringen som tog ansvaret och bröt med den ohållbara flyktingpolitiken, och började återställa det militära försvaret. Sedan kan man diskutera om åtgärderna var tillräckliga - visst - men socialdemokraterna var de enda som agerade. På ett liknande sätt har man reagerat mot haveriet inom skolpolitiken, men här har man nog varit mindre framgångsrik. Hursomhelt, så framstår (s) ljust här jämfört med alliansen som gömmer sig när obehagliga beslut måste fattas.
Det negativa argumentet då?
2) Vad skulle man annars rösta på? Tråkigt argument förvisso, men
alliansen går
fetbort, då man trotts att man egentligen är den logiska regeringen under nuvarande parlamentariska situationen vägrar ta regeringsansvar. Dessutom är det till stor del alliansen som orsakat Sveriges problem inom invandring, försvarsförmåga, och utbildning m.m. Visserligen säger särskilt moderaterna en del kloka saker om såväl försvar som invandnring nu, men jag dömmer dem efter vad de gjorde i regeringsställning - inte efter vad de säger.
SD går
fetbort, då man aldrig på allvar försökt utnyttja sin parlamentariska nyckepossitiyn utan nöjer sig med att passivt stödja alliansen. Dessutom sätter de mest en massa tomtar som riksdagsmän.
MP går
fetfetbort främst p.g.a. försvars och invadringpolitiken. Detta parti har skadat Sverige mycket, och det är fantastiskt egentligen att Löfven ändå lyckats med så mycket när han sitter i koalition med de gröna.
Vänsterpartiet är inget allternativ för mig p.g.a. sin historia, men agerar ju faktiskt mer rakryggat än andra oppositionspartier.
AfS har jag funderat på, men tycker att det är märkligt att de prioriterar platt skatt - vi har faktiskt viktigare problem att ta itu med.
ja så tänker jag... Ingen ryggmärgssosse precis....