Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Intressant hypotes ja. Men det verkar inte stämma.

Enligt Institutet för Framtidsstudier, så visar deras undersökning att S-väljare som gått över till SD också ändrat åsikter i ekonomiska frågor, och alltså blivit "höger" i frågor som inte har med invandring att göra.

https://www.expressen.se/tv/politik/socialdemokraterna-tappar-valjare-till-jimmie-akesson/

Det innebär dels att SD (och de aktörer som på olika sätt stöttat SD) har lyckats mobilisera så pass att många tidigare S-väljare inte röstar på SD bara pga invandringspolitiken, utan också pga SD:s syn i andra frågor.

Men också att Sossarna kommer framöver att ha en betydligt mindre bas att locka med när de försöker köra med klassisk Socialdemokratisk ekonomisk- och arbetarpolitik. Den arbetarrörelse och arbetarretorik kommer alltså inte att locka fler väljare, i synnerhet inte de som nu gått över till SD.

Alltså blir det väldigt svårt för Sossarna att återvinna väljare från SD, hur de än gör. För att de gamla S-väljarna har liksom anpassat/ändrat sina åsikter i övrigt så att SD passar dem bättre ändå.

Intressant att Övriga tappar ganska rejält. Mer än en hel procent!

Gissar att AfS, MED, FI och PP kollapsat helt.

SD kan mycket väl bli Sveriges största parti.

Det intressanta blir vad som händer efter det att det valresultatet är klart.

Nu snackar Bonnier och Schibstedt media om en S&M+ regering (alltså en 7-klöver regering) som då ska få styra Sverige under nästa mandatperiod. Allt för att hålla Sveriges då kanske största parti (SD) utanför makten.

Det blir liksom DÖ fast betydligt mer ärligt då RödGröna/Alliansen slipper låtsas vara i opposition med varann.

Intressant. Emellertid är jag inte helt säker på att dessa båda utsagor motsäger varandra. Uppfattningen hos fd S-väljare kan vara att det inte är så stor skillnad i ekonomisk politik mellan S och SD, utan att de anser skillnaden mycket större till M. Det behöver förstås inte vara så i verkligheten, men inom S har det nog funnits en grundmurad uppfattning att M står längre bort än de i verkligheten gör.

I alla händelser är det intressant och sannolikt är det S:s allt svagare ställning i opinionsundersökningarna som föranlett dessa närmast panikslagna diskussioner och förklaringsförsök. Det är samtidigt litet märkligt, med tanke på att SD i ett par år hamnat över 20% i vissa mätningar, medan S legat illa till. Kanske har man inom S tänkt bort detta och hoppats på det bästa, men nu sprider sig paniken.

En reflektion: I andrakammarvalet 1968 fick S drygt 50% av rösterna och egen majoritet. I år har det gått 50 år och S har minskat ungefär med 50%. Det är förstås litet elegant och siffermagiskt, men S är fortfarande (ännu i alla fall) det största partiet. Detta är framför allt ett underbetyg till den borgerliga oppositionen som inte en enda gång (även om det var nära 2010) lyckats att knuffa ner S till andra plats - inte ens i opinionsundersökningarna annat än vid något enstaka tillfälle. S minskning kan vara det viktigaste som hänt i svensk partipolitik efter den allmänna rösträttens införande. Men vi skall väl avvakta valresultatet först och inte dra för stora växlar på OU.

Fi har ställt till mycket oreda i kommunpolitiken i Stockholm och även om de gör betydligt sämre ifrån sig än 4,64% så är det stor risk de får ett mandat i Södermalm-Enskede som är deras "strong hold". Det krävs i så fall över 3% men de har 6,97% i dag. SD har 5,16% men borde öka till över 10%.

Nytt styre i Stockholms kommun är så gott som säkert.

Någon journalist bör i samband med det också fråga huruvida de är seriösa med förslaget då t ex SD förmodligen kan tänka sig att förhandla om saken. S+SD skulle trots allt ge mandat att genomföra begränsningarna.

Det svenska offentliga sjukvårdssystemet är så i grunden undermåligt att vi inom några år kommer att behöva en kraftigt utbyggd privat vård för att tillfredsställa behovet av både enklare och mer specialiserad art. Att som S driva vinstbegränsningar går helt stick i stäv med verkligheten.

Det vore underbart om det stämde! Men tyvärr! Från Wikipedia finner jag följande:

Statligt partistöd utbetalas till partier som är representerade eller som har varit representerade i riksdagen, eller som uppnått en röstandel av 2,5% i något av de två senaste riksdagsvalen.

Så m.a.o. kommer de få partistöd ytterligare åtminstone 4 år till. Men det är ändå rätt lite de får därifrån, av drygt 170 milj kr (år 2014-15) fick de bara drygt 330 000:- (Det mesta gick till S och M.)

Länk:
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Partistöd

Vidare får kommuner och landsting/regioner dela ut partistöd om de vill. Samtliga har valt att göra det. Detta är ungefär i samma storleksordning som riksdagens. Men exakt hur mycket just F! får har jag tyvärr ej funnit någon uppgift om. Vidare kan partier även få privata donationer. + förståss medlemsavgifter.

Jag gissar dock att många i F! tjänar en bra slant på engagemang i andra typer av föreningsliv. Det finns gott om bidrag att inkassera för föreningar som engagerar sig i "rätt" frågor, såsom värdegrundsarbete, feminism, alla lika värde, integration, antirasism osv.

Deras största problem är nog snarast att de är tokstollar. T.o.m. msm tycks givit upp hoppet om dem nu. Vidare förefaller de haft stora interna problem med att samarbeta. Förenklat: alla känner sig kränkta av varandra hela tiden, några blir t.o.m. kränkta av att någon annan känner sig kränkt... Att deras enda kända namn, Gudrun Schyman, är 70 år gammal och nog inte orkar mycket längre gör förståss inte saken bättre. De hon försökt skola in som ersättare har ju alla rätt kvickt gjort bort sig totalt.

Nedanstående är vad jag tror S tänker:

S taktik har sannolikt varit att presentera en politik i i-&i-politiken och brott/straff/polis som inte skiljer sig så mycket från den M (och SD) har. På så vis hoppas de "spela jämnt" med dem och "neutralisera" frågan. Därefter hoppas de att fokus flyttas till andra frågor där de kan besegra dem.

Just i välfärdsfrågorna brukar S ha ett stort förtroende i, varför det är dit de önskar föra debatten. Men nu ligger ju inte SD så långt höger om S inom just välfärden. Men just vinster i välfärden är ett undantag som SD är för (om än med viss tvekan). S hoppas att M skall hugga på ett angrepp på deras paradgren, det fria företagandet.

Lyckas detta slipper S diskutera i den för dem jobbiga GAL-TAN-skalans frågor där de internt är splittrade. Men även M är splittrade i detta. Så även M har de nog inget emot om valets fokus flyttas. Lyckas detta blir det ett "klassiskt val" mellan höger och vänster i ekonomiska frågor, företagande och arbetsrätt som både S och M internt är eniga inom och också skulle tjäna på.

Men för SD, som fått sina väljare främst från S och M, kan den ekonomiska politiken skapa splittring, varpå de kan förlora på en sådan valrörelse. De som kommit från S kanske finner SD för långt åt höger, medan de som kommit från M kanske finner SD för långt åt vänster?

Så m.a.o. tror jag S och M vill ha en valrörelse om den ekonomiska politiken i den "klassiska höger-vänster-skalan". Medan SD vill ha en valrörelse som går i GAL-TAN-skalans frågor. Då kan de vinna stort. Medan S och M är internt splittrade och förlorar en sådan valrörelse. Det ska bli spännande att se vad småpartierna väljer för typ av valrörelse. Jag tror de väljer den "klassiska". Men frågan är om inte V, MP, C och KD skulle kunna vinna på en valrörelse i GAL-TAN-skalans frågor? (Och vad L vill vette' fan...)

Men det avgörande blir ändå vilken skala väljarna finner viktigast. Den politiker som talar utifrån en annan skala än väljarna riskerar att göra bort sig totalt. En valrörelse som handar om GAL-TAN-frågor kommer gestalta sig mycket annorlunda än de vi är vana vid hitintills.

Det finns forskning som tyder på att (SD) väljarna inte är det minsta splittrade när det gäller den ekonomiska politiken. Det är (M):s syn på ekonomi och skatter som gäller oavsett om väljaren kommer från (S) eller tidigare varit (M) väljare. När man byter från (S) till (SD) byter man även ståndpunkt inom den ekonomiska politiken.

Hittar tyvärr inte källan just nu men tänker leta igen. Tror det var SOM institutet som gjort undersökningen.

Tror det är så enkelt som att (S) glömde bort varför de ger barnbidrag till den rikare medelklassen. Alla måste känna att de får något för skattepengarna. Det finns tidigare studier som visar att (S) väljare från arbetande medelklass tror att de tjänar mindre än genomsnittet (även om de inte gör det) och därför tjänar på omfördelningen; medans folk med en mer korrekt bild tenderar att rösta borgerligt. Det som hänt under mandatperioden tror jag är att fler som tvingar betala statlig skatt, eller hamnar nära, börjat inse att (S) ser dem som höginkomsttagare som skall mjölkas på pengar. Dessutom kan ju ingen ha missat att det importerats en ny underklass som skall försörjas med skattepengar.

Då är inte omfördelning längre lika roligt och sänkta skatter och minskat offantlig sektor verkar trevligt Det skall hursomhelst inte finnas någon splittring alls inom (SD) när det gäller skatter, ekonomi, och välfärdsstaten. Det är samma linje som (M) som gäller.

Var ska du hämta alla miljarder som behövs för att mätta den privata sjukvårdens hunger efter vinster. Skatterna får inte höjas enligt samma gäng som vill ha mer av privat vård.

Som tur är är inte vinster i välfärden en valavgörande fråga. Många tycker det är oetiskt att privata aktörer i enskilda fall kan tjäna miljarder men samtidigt tycker alla om bra och effektiv vård. Är det bästa vården privat vill man naturligtvis ha den.

V kommer ingen vart med sitt inga vinster i välfärden. S är benägna att blint hänga på om de kan inkassera röster i valet. Sd inser problemet med övervinster men vet inte hur de ska hantera det. De borgerliga har inga som helst problem med vinster oavsett storlek. Sd borde vara valvinnare eftersom vi behöver privat vård men vi vill inte göda riskkapitalister.

Invandringen överskuggar alla andra valfrågor eftersom de flesta förstår att invandring är ett ekonomisk svart håll som aldrig kan mättas och att det därmed påverkar allt annat.

V vinner på frågan om vinster i välfärden men har redan tagit hem den vinsten så det blir plus minus noll fram till valdagen.

Frågan av stort intresse nu är vad Demoskop visar och om de hinner före SCB som i grunden är lite efter i opinionsutvecklingen. Båda visar trenden men ingen rätt nivå.