Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Jaså du säger det. Du förstår väl att det är polisen som ska skydda din dotter eller son och inte ett gäng lågpannade rasbiologer som tror på gatans parlament. Så vad har AfS för polispolitik? Hur ser deras lag och ordning ut? Hur många fler poliser ska det vara?

Det var sannerligen inte mycket till "exponering"! Din Expressen-länk handlar ju inte om AfS, utan om böneutropet i allmänhet! DN-artikeln handlar om en enskild f.d. SD-politiker, som blivit politisk vilde i riksdagen. Det är du, som är tönten här!

Det lär inte behövas fler polisen med AfS politik och de som finns ska jaga bovar, inte dem som vill yttra sig på sociala medier.

Så du tror inte att Kasselstrand odlade skägg för att Åkesson gjorde det? Kom igen nu, ut ur AfS-bubblan och inse att hela partiet är en liten kopieringsmaskin.

Dina farhågor är välgrundade. Systemet är som en järnhäl. Det står och stampar på aktörer som inte fogar sig ända tills de gör det. Likväl får man väl se Trump och AfS som aktörer som metapolitiskt kan plantera frön och bidra till radikalisering.

Jo det är väl det som är positivt då...men om bra människor fortsätter att vara passiva så kommer det inte gå att få någon ändring snart

Du kommer bli så besviken när det visar sig att Alternativ för Sparkade inte kommer kunna göra nånting. De är extrema populister till skillnad från ansvarstagande SD.

Vi får se hur det utvecklar sig med AfS, vilka vägar partiet tar och hur opinionen kommer att ta emot dem. Hittills ser det bra ut.

En sak jag tror är viktig är att differentiera partiets budskap. Kärnan är en men hur man för ut frågor bör vara noga kalibrerat efter vem mottagaren är.

Det bör finnas budskap som tilltalar större och bredare väljargrupper och sådana som vänder sig till en mer intellektuell krets av väljare och sympatisörer. SD är ganska bra på populism och att nå ut till de bredare lagren med lättfattliga och pregnanta budskap, men har nästan ingenting att erbjuda åt de som är intresserade av ideologiska diskussioner: när Jimmie besöker Heimdal och får frågan vilken bok som inspirerat honom mest som politiker blir han svaret skyldig. En sverigedemokratisk tankesmedja går knappt att föreställa sig. SD:s egna medier är helt blodlösa och ingen läser dem. Partiet har ingen intern diskussion, ingen idédebatt, det pågår inga samtal: en kombination av att företrädarna inte är i stånd att syssla med sådant och att de är kvästa av partiledningen.

Här har AfS ett klart försprång där de har ena benet i den metapolitiska sfären, och det andra i de olika företrädarnas respektive yrkesliv och utbildningsbakgrund: läkare, ekonomer, militärer etc. Det finns helt andra förutsättningar för intellektuella samtal om sådant som svenskhet, nationalstaten, migration, könsroller, modernitet, ekonomi, statens roll, individen kontra kollektivet, det lokala kontra det nationella, osv. En politiker som Kasselstrand skulle kunna ta upp en tråd och driva en konkret fråga i offentligheten. Ta t.ex. Orbáns tankar om den så kallade illiberala demokratin. Kanske kunde vi få se en svensk politiker som på allvar kritiserar liberalismen och den liberala demokratin. Det är bara ett exempel på en tänkbar ingång.

Kan AfS nå ut med rak och tydlig nationalistisk populism och förena det med att ge näring åt en intellektuell ådra, och lyckas upprätthålla en sådan dynamik, kommer man både få gehör för sin politik och undvika det sverigedemokratiska inre ökenlandskapet.

Egentligen är det väl så att svenskar fortfarande har det för bra. Men de bittraste frukterna av den förda politiken har ju inte skördats än. Det kommer. Då blir det annat ljud i skällan. Tills dess kan vi nog inte göra så mycket mer än så frön och få så många som möjligt att bryta sin passivitet.

Jag håller med dig. Ideologiska diskussioner och populism är dock varandras motsatser. Dessutom saknas idédebatten både hos SD och AFS, det är mest slagord och populism hos båda där AFS har differentierat sig som lite "hårdare" och "tuffare".

AFS gör för övrigt ett stort misstag som påstår sig sakna ideologi och enbart gå efter "sunt förnuft" eftersom det gör partiet mer rotlöst. Jag tror att ideologisk grund är ett måste om ett parti ska vara långlivat, det är det som förenar medlemmarna och håller partiet samman. Men det är uppenbart att GK och WH går mycket efter ideologi, så jag förstår inte varför de påstår att de inte gör det.

Jag håller med dig. Ideologiska diskussioner och populism är dock varandras motsatser. Dessutom saknas idédebatten både hos SD och AFS, det är mest slagord och populism hos båda där AFS har differentierat sig som lite "hårdare" och "tuffare".

AFS gör för övrigt ett stort misstag som påstår sig sakna ideologi och enbart gå efter "sunt förnuft" eftersom det gör partiet mer rotlöst. Jag tror att ideologisk grund är ett måste om ett parti ska vara långlivat, det är det som förenar medlemmarna och håller partiet samman. Men det är uppenbart att GK och WH går mycket efter ideologi, så jag förstår inte varför de påstår att de inte gör det.

Vi får se hur det utvecklar sig med AfS, vilka vägar partiet tar och hur opinionen kommer att ta emot dem. Hittills ser det bra ut.

En sak jag tror är viktig är att differentiera partiets budskap. Kärnan är en men hur man för ut frågor bör vara noga kalibrerat efter vem mottagaren är.

Det bör finnas budskap som tilltalar större och bredare väljargrupper och sådana som vänder sig till en mer intellektuell krets av väljare och sympatisörer. SD är ganska bra på populism och att nå ut till de bredare lagren med lättfattliga och pregnanta budskap, men har nästan ingenting att erbjuda åt de som är intresserade av ideologiska diskussioner: när Jimmie besöker Heimdal och får frågan vilken bok som inspirerat honom mest som politiker blir han svaret skyldig. En sverigedemokratisk tankesmedja går knappt att föreställa sig. SD:s egna medier är helt blodlösa och ingen läser dem. Partiet har ingen intern diskussion, ingen idédebatt, det pågår inga samtal: en kombination av att företrädarna inte är i stånd att syssla med sådant och att de är kvästa av partiledningen.

Här har AfS ett klart försprång där de har ena benet i den metapolitiska sfären, och det andra i de olika företrädarnas respektive yrkesliv och utbildningsbakgrund: läkare, ekonomer, militärer etc. Det finns helt andra förutsättningar för intellektuella samtal om sådant som svenskhet, nationalstaten, migration, könsroller, modernitet, ekonomi, statens roll, individen kontra kollektivet, det lokala kontra det nationella, osv. En politiker som Kasselstrand skulle kunna ta upp en tråd och driva en konkret fråga i offentligheten. Ta t.ex. Orbáns tankar om den så kallade illiberala demokratin. Kanske kunde vi få se en svensk politiker som på allvar kritiserar liberalismen och den liberala demokratin. Det är bara ett exempel på en tänkbar ingång.

Kan AfS nå ut med rak och tydlig nationalistisk populism och förena det med att ge näring åt en intellektuell ådra, och lyckas upprätthålla en sådan dynamik, kommer man både få gehör för sin politik och undvika det sverigedemokratiska inre ökenlandskapet.