Citat:
Ursprungligen postat av
Lookalike
Nu får väl Herr Ahl själv svara om han så behagar.
Min uppfattning i ärendet är att Ahl har politisk ryggrad och inte kunde stödja den utveckling som skett och fortsatt sker inom SD.
Det tål att understrykas att SD anno 2018 är ett helt annat parti än vad de var 2010.
Eftersom som många efterfrågar anledningen och jag inte har något skäl att vara tyst kring det längre kan jag lika väl redogöra för det så ni slipper spekulera. Jag valde redan i januari att inte ställa upp för återkandidatur till riksdagsvalsedeln. Av flera skäl:
1. Jag tyckte SD blivit ett liberalt parti på flera plan. Man viker sig i fråga efter fråga, förvisso tar man små steg i rätt riktning avseende migrationspolitiken - men stegen är mindre än vad samhällsutvecklingen kräver. Plus att man ändå avser nöja sig med Moderaternas invandringspolitik efter valet.
2. Jag tyckte SD:s krypande för Moderaterna tagit rent av frånstötande proportioner. (Det är värre i korridorerna än i media, jag vet hur långt de är beredda att gå)
3. Jag ville inte behöva bli medansvarig för det svek mot väljarna som är planerat av Mattias Karlsson, Paula Bieler, Sven-Olof Sällström med flera. De som numera styr partiet.
4. Jag ville vara en trovärdig ingenjör bakom den alternativa listan. Någon i den interna oppositionen hade kanske rent av lagt ytterligare ett alternativt förslag med mig på under Valkonferensen om jag funnits kvar som valbar, vilket hade rört till det och inget vi som ville ha en alternativ lista eftersträvade.
5. Jag hade också tröttnat på de eviga striderna mot liberalerna i riksdagsgruppen, hela tiden försökte de pressa fram sina positioner och det blev tyvärr inte bättre efter att Jimmie kom tillbaka. Det tog enormt mycket av min tid som jag hellre lagt på annat. Som jag nu helt plötsligt har tid med. Dessutom var alla förslag som vi nationalister ville ha konstant motarbetade, till och med i de utskott vi arbetade i. Hade vår alternativa lista vunnit så var det ända bara tänkt som en markering för att skapa underlag för framtida strider, det hade ändå suttit flera liberaler kvar på viktiga positioner. Jag kände att det oavsett varit meningslöst att sitta för SD ytterligare en mandatperiod.
Jag hade tänkt att sikta på partistyrelsen 2019 och hoppas att vi hade kunnat knuffa ut liberalligan. Jag förstod dock att det var omöjligt efter Valkonferensen, antingen är folk livrädda (för uteslutning eller att bli satta i frysen) eller så hade distrikten övervägande liberala ombud. Det hade heller aldrig blivit bättre. Enbart om AfS kommer in i riksdagen kan den nationalistiska falangen i SD eventuellt få luft under vingarna igen.
