"Jag tänker så här..."

De situationerna bekräftar »tänker« som en mindre brysk synonym till »resonerar« – tänker jag. I förhållande till auktoriteter är det sunt att begära en motivering.

I den inre analysen av ett eget raskt ställningstagande, tenderar vi att i efterhand tänka såhär: »Hur kan jag nu med pannloberna rationalisera att limbiska systemet tänkte rätt från början?«

Spaning:

För kanske 7-8 år sedan reagerade jag över att TV-programledaren Belinda Olsson hade för ovana att säga "jag tänker" och "tänker jag" stup i kvarten. Idag noterar jag att denna företeelse spridit sig som en löpeld, men främst bland kvinnor i media.

Alltså:

- De säger inte längre "det där tycker inte jag är bra", utan de säger "jag tänker, det där inte är bra".
- De säger inte längre "jag tror att det vore bättre om" utan "jag tänker, det vore bättre om"
- De säger inte längre "jag misstänker att det kan handla om", utan "jag tänker, att det kan handla om"

etc. etc.

Hela tiden detta "tänker" som jag ser som en vek uttrycksform där talaren reserverar sig mot sin egen utsagas giltighet och liksom vill ha bekräftelse från motparten.

Min fråga är förstås om jag är den ende som reagerat på detta?

Har reagerat både på det och de som säger jag känner, jag känner så här, då känner jag så här. Samt att de på tv sedan några år säger "det var allt för nu". Det sa man aldrig förr.

Åtminstone detta är taget från engelskan där man säger That was all for now.

Jag tror att jag tänker och jag känner också kommer från engelskan, att där tänker och tycker är samma sak. Think.

Men ska vi jämföra Tycker, känner och tänker, som du nästan alltid kan byta ut med varann;

-tycker, då har du en stark åsikt, då kan de tycka illa om dig.
-känner, då tar du av någon anledning på dig en liten offerroll, där du är känslig och uttrycker vad du känner.

-Tänker, då visar du på öppenhet. Det verkar som att du säger att det här är dina tankar och du är öppen för andras ideer, men med 1/1000 dels vridet tonfall kan du säga att jag tänker så här, och det är det som är rätt. Du visar på öppenhet men bestämmer..... "och då tänker jag så här".

Otäckt folk som använder tänker och känner. Samma typ av folk som kramas på jobb och släktträffar.

Det härstämmar från det trendiga uttrycket "methinks" som används flitigt på Twitter, Facebook andra sociala medieplatformar och diverse internetforum.

Men då borde de säga "Mig tyckes", annars blir det ju inget roligt.

Jag hörde uttrycket användas för första gången för 20 år sedan (av en mediaperson och 70-talist som använde det hela tiden i sina radioprogram). Jag reagerade på det och tyckte att det lät en smula infantilt.

Jag tycker fortfarande det låter infantilt.

Här några exempel på när nämnda Belinda Olsson slänger in några "jag tänker", i mer eller mindre svald form:

https://www.youtube.com/watch?v=_k17YTSMSvY&t=207s

15:10
16:01
18:30

(finns säkert ytterligare ett stort antal i programmet)

Varianten 18:30 är extra intressant "Jag tänker att ni kan prata lite mer om det här".

...som då ersätter "Ni får prata lite mer om det här" eller "Ni kan ju prata mer lite om det här".

Har sett ett uttryck för det där: "att tjejveta". Det är motsatsen till killgissa, ungefär. Fenomenet beskrivs som att en tvärsäker kvinna gärna lägger fram sina argument genom att försvaga värdet på sina ord, för att inte verka för skarp/hotfull/aggressiv.

Men då borde de säga "Mig tyckes", annars blir det ju inget roligt.

Det är både en debatteknik och ett försvars- eller skyddsbeteende. Säger någon jag tror, jag tycker eller jag misstänker så ger det ingen tidsindikation. Den som parerar kan spela på att det är något ingrott missförstånd som jäst i knoppen på henne en längre tid. Säger de istället jag tänker, så anför de att de tänkte det just nu och att tanken inte hunnit mogna riktigt, och då framstår det som mer svinigt att gå till angrepp mot det.

Är det verkligen endast kvinnor som använder detta dock? Skulle gissa att även män, framförallt politiker gärna kör med en sådan grej i dagens oförlåtande mediaklimat.

Låter som att de har smärre mentala problem, där de distanserar "den som talar" från "den som tänker", och på något sätt beskriver sig själva utifrån, snarare än att direkt säga vad de faktiskt tänker... Snart börjar de väl även tala om sig själva i tredje person när de utför sådana konstruktioner, "bjornebarn tänker, det här är ett idiotiskt sätt att prata på som låter fel samt ger en väldigt hackig rytm i talet"

Jag ser inte hur det skulle vara en speciell debatteknik. Det räcker med att formulera sig i form av "Jag tror/tänker att x är y", istället för att tala om konkreta absolut där man lätt kan motbevisas. Säger man att man tror någonting så implicerar det redan att man inte är helt övertygad om det. Jag kan inte komma på att jag har hört någon politiker yttra sig på detta sätt heller, men det kan mycket väl vara att jag har missat det bara.

Sammanfogat 2 trådar.

/Mod