"Jag tänker så här..."

Oftast används uttrycket anförande.

Baader-meinhof fenomenet låter det som.

Ja, man säger anförande om ett längre muntligt framförande av argument eller hyllningar.

Korta citat i skrift med talstreck (pratminus) före, de är är snarare anföringar.

Ja, fast i detta fall handlar det mer om utläggningar i teoriform som logiskt borde summeras upp i "tycker jag", men i stället uttrycks i tankeform.

Man ska välja sina hat-objekt med omsorg:

– Jag tänker att ... — *hatar anglicismer*

– Jag tänker såhär: <anförande> — *OK*

Men fegt. Det är att ställa sitt tyckande vid sidan av.

Det är väl inte fegt att förklara och utveckla vilken statistisk metod och vilket material som är underlag för en professionell bedömning på/i jobbet. Om det är den sortens jobb. Det finns förstås jobb där man sätter sitt tänkande under skäppan och tycker det som lönar sig att tycka.

Problem:

Rita två koncentriska cirklar med radien 5 resp 10 cm. Rita en godtycklig korda till den stora cirkeln. Vad är sannolikheten att kordan skär den lilla cirkeln?

Svar:

Sannolikheten är till exempel 1/2 eller 1/3 eller 1/4 beroende på hur jag tänker = resonerar = väljer modell.

Inget subjektivt tyckande behöver blandas in.

Det är situationerna som styr. Uttrycket "...tänker jag" är mycket mer distanserat än "...tycker jag". Det som jag noterat är att inte så få inom specifikt HR börjat använda "...tänker jag" när det är uppenbart att de menar "...tycker jag".

Är det slump att man hör frågor som "Hur tänker du nu?" eller "Hur tänkte du där?" ställas i tid och otid? Jag tror inte bara att det är språklig redundans vi pratar om utan faktiskt att man ber varandra utveckla olika kategoriska, kortfattade påståenden. Något som kanske blir allt vanligare när måste uttrycka sig kort och slagkraftigt.

Fast det är inte riktigt samma utgångspunkt. Däremot är det inte otroligt att det du tar upp är det som lett över till det egna "jag tänker så här" i stället för "jag tycker så här".

– Jag tänker så här: YOLO!
En person som ska värdera andra personers potential och prestationer bör ha distans till sig själv. Det är ett uttryck för professionalism att tänka, snarare än att tycka med instinktiva reaktioner i mötet med en kandidat.

– Jag tänker så här: Det är bra för Ving att en resesäljare är snyggt solbränd.

Vad HR-personens lillhjärna tycker och sufflerar är inte professionellt.

Men inte till sina egna åsikter. Tydlighet är det minsta man kan kräva. Speciellt av en HR-typ.