Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Sydsvenskan: S backar stort - SD ökar i mätning

Publicerad 18 maj 2018 kl 18:14, en timme efter GP/SvD.

Du kan vara skojarorgan.

Snubblade över ett tillfälle att fråga en LO-kvinna apropå SIFO-bomben ifall hon observerat någon typ av SD-explosion bland kvinnliga kollegor på sistone. Yes, det hade hon gjort. Nästa fråga blev förstås vad som kan ha föranlett det. Amnestin? Andra aktuella händelser? Löfvens magplask i PL-debatten? Nej, inget av det i detta fall. En helt annan grej, som jag inte ens reflekterat över.

(Här bör sägas att jag personligen inte ger följande förklaring några superhöga poäng, men jag lämnar bidraget ändå, som ett av många i förslagslådan):

Hennes förklaring var att för några veckor sedan hade det tydligen släppts en handfull s k valkompasser, och det blev en minitrend på arbetsplatsen under ett par dagar att alla skulle testa sig själva. Det blev lite initialt lite dålig stämning då det visade sig att ”alla” fick SD som närmaste parti. Några visste på förhand, andra blev förvånade, men det stora var att de inte tidigare hade diskuterat det eller ’kommit ut’ i grupp, bara inom enstaka kompispar. Nu blev det en kollektiv snackis, med lättnad och rensad luft som följd.

Googlade på valkompasser och jo, runt 20 april kom det tydligen ut ett helt gäng samtidigt från flera medier.

Jag ger inte mycket för att själva partivalet skulle ha styrts av dylika kompasser. Det verkliga värdet torde ha legat i att valkompasserna triggade en kedjereaktion där alla kom ut unisont. Nu tillhör jag fel kön för att kunna bedöma värdet av detta, men lyckligtvis finns det forskning på området:

SD kunde vara störst om kvinnorna vågat

Kvinnorna har således haft pusselbitarna på plats länge. De var redan invandringskritiska i samma utsträckning som männen. Deras åsikter om det har stärkts genom 2015-krisen etc lika mycket som männens, eller mer. Det som saknades var att de synkade upp sig och godkände varandras SD-sympati. För det behövdes en katalysator och då råkade en valkompass funka utmärkt. Valkompasser är givetvis inget nytt, de fanns 2014, 2010. Men då låg inte fokus på invandringsfrågorna (i den mån de fanns med alls) och tiden var heller inte mogen för systerskapets stora lyftande av stigmat.

Jag köper nog det. Inte som förklaring till hela +3,8 i Sifo men det kanske kan skrapa ihop till +0,38% i alla fall.

Intressant som fasen. Har tre mycket närstående familjemedlemmar som arbetar i väldigt kvinnodominerande yrken. Måste fråga dem om detta med valkompasser och hur snacket går "kollektivt" på jobbet om SD senaste tiden. Vet sedan tidigare från en av dem att SD ökat stort på den avdelning hon jobbar (äldrevården.) Med de andra två vet jag inte. Kan vara intressant även om det bara är anekdotiska exempel.

Om det nu är så att kvinnorna på allvar och relativt plötsligt börjat röra på sig i riktning mot SD, då borde det verkligen ha funnits nån form av katalysator som verkat gemensamt på dem, eller blir kvinnor plötsligt politiskt "samspelta" på samma sätt som när de bor ihop under samma tak och omedvetet synkar sin menstruation...?

Kvinnor har väl generellt mer av ett "flockbeteende" i sig än män, som är mer av ensamvargar? Skulle det vara så att större grupper av kvinnor "plötsligt" börjar söka sig till SD, kan resultatet bli att partiet går genom taket i opinionen och få ett uppsving vi inte sett hittills. Lite teorier och spekulationer från min sida, men blir spännande att följa utvecklingen.

Arbetarklasskvinnor har definitivt börjat rösta SD. Det som sker nu är att medelklasskvinnorna börjar vakna. Som du skriver, kommer en kritisk massa bland dessa proklamera att de röstar SD. Då kommer det gå fort.

Min verklighetsobservation är att kvinnor i vården (främst vårdbiträden/uskor) börjar prata SD på klinikerna och mottagningarna. Det är nödvändigtvis inte det att SD har den bästa sjukvårdspolitiken, utan de är lessa på kaoz-beteendet de behöver utstå på sin arbetsplats. Och med kaoz-beteende avser jag inte endast kulturellt betingat beteende. Även avsaknad av en arbetsledning som har perceptionsförmåga nog att se problemen är en del av orsaken till att de tröttnat.

Eftersom jag rimligtvis inte är ensam om denna observation förutser jag att S (och kanske Kd?) snart kommer med starka utspel och just vårdbiträden/uskor, till skillnad från den slagsida av satsningar på sjuksystrar som tidigare präglat debatten.

Problemet är att varken KD eller S har någon trovärdighet. De har båda byggt upp problematiken under 12 års tid.

Den stora frågan är om hen som svarar på opinionsundersökningarna vågar så SD om de måste göra detta öppet. Därför tror jag att man alltid får ett minusunderlag på vissa undersökningar för SD, på sisådär 5 procent.

2000-talet var i retrospekt en horribel tid i dessa sammanhang, och många som säger att de minns den har ändå förträngt aspekter av hur totalt PK-greppet var, ungefär som de glömt vad det faktiskt innebar att inte ha mobiltelefon och internet. När jag började här 2004 hade jag inte blivit politikintresserad än, över genomsnittet men hade ändå nollkoll allt det tekniska, och som för många andra var det aktuella mord och andra krimfall som lockade hit. Efter nåt år av det vågade jag börja skriva på I&I efter att ha dubbelkollat att big brother inte hade monterat kameror i krukväxterna... sen började det mumlas på PI om en “Jimmie Åkesson” som visst var starkt på G. Jag följde det som ett spännande parallelspår och minns allt det där med hur omöjligt det var att få veta var SD låg i mätningar, hur de fick 2,93 trots rejdars beräkningar om max 0,00000000000001 (eller kom han efter 2006? Minns inte, men många som skrockade “max 0,3” fanns det i tråden i alla fall), och i och med 2,93 blev det plötsligt på riktigt. Fast i valet 2006 var huvudspåret som sagt att bli av med Ordförande Persson och få på plats borgare som kanske kunde fixa lite skärpningar med språktester och allt det där. 12 år senare vet vi hur det gick och att 7K kommer att få ångra den handlingsförlamningen resten av sina liv.

2006 rd ja (hälften seriöst, hälften styggt busstreck)
2009 EU nej
2010 rd minns inte
2014 EU ja
2014 rd ja

Så nej, inte kontinuerligt.

Det var en fruktansvärd tid. Det var annorlunda mot idag eftersom man visste att katastrofen skulle komma, men det var få människor som lyssnade. Vid den här tiden så skrattade 7K och media helt öppet åt SD, och de menade verkligen allvar när de sade att SD aldrig skulle komma in i riksdagen. Det fanns inte ett spår av den rädsla och oro som idag finns hos dem.

Även om samhället givetvis är sämre idag så vet man i alla fall att väldigt många människor håller med om att det är det, vilket är viktigt psykologiskt. En annan sak som är annorlunda är att alliansens härjningar 2006-2014 inte är glömda på samma sätt som FP:s härjningar 1991-1994 var år 2006.

Jag tror att det är användaren nyman som du tänker på. Han lovade att han skulle äta upp sin kommunistflagga om SD gick över 1 procent i valet 2006, vilket är något som vi fortfarande väntar på. Användaren rejdar dök upp i dessa trådar senare.

Intressant det du skriver om att kvnnorna nu börjar på att gå över till SD. Just detta bör ha orsakat panik inom s, därför att man vet av forskning och erfarenhet att folk drar sig för att bryta invanda mönster. Man tänker sig för, resonerar med vänner och så vidare. Men när man bestämt sig... Ja där ligger en bra del av orsaken till sossarnas panik, och snart kanske man blickar tillbaka på tiden då Juholt kunde leverera "till och med över 25 procent i OU"