Det här med "Tjoa- Moa" och om det ens är sant?
Men vilken kritik att fälla om det egna barnet.
Oskars Moms- berättelse, tillägnad hans två älskade döttrar, anses ju i tråden vara något sjukt, men inte Hannas omdöme om "Tjoa- Moa"?
Var det i
detta dessa två flickorna också levde, att allt var okej så länge mamma/ en kvinna sa något, men så länge en man/ en pappa sa något så är det något sjukligt och något väl värt att analysera som något sjukt?
En sjuk pappa åker inte till och med utomlands för att till och med få det egna barnet sjukförklarat......... det är inte ens något och som förekommer ens inom lägre samhällsklasser...
Däremot förkommer det i alla samhällsklasser med en styrande mor som är psykiskt sjuk/ instabil.
Hade kanske Hanna det inte tillräckligt bra som flicka i sin egen familj?
Yngst av två syskon och med en äldre bror?
Född i Göteborg, arbetarstaden?
Piskad på av yttre ideal och därmed aldrig inom sig själv
kände något?
Oskars indelning i Moms- berättelsen om den
högsta nivån på lågstadiet kanske var ett rop på hjälp för att flickorna faktiskt var egna individer, och som sådana behövde utvecklas, något de två flickorna blev förnekade av sin egen mor.
Pappa Oskar var ute i världen och han gjorde karriär, men mer och mer tvingades han spendera av sin tid i hemmet.
Om det omvända hade gällt så hade ingen reagerat och nu gäller inte det omvända, men så reagerar heller ingen?