Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Visst är det superintressant, det händer mycket just nu som kan påverka opinionsläget ganska drastiskt om det vill sig väl.

Tycker du verkligen att det är en neutral bild av sidornas positioner?

Jag uppfattar att det föreligger en fundamental skillnad i värdegrund (ja, jag sa v-ordet) här, där ena sidan utgår från allmänna västerländska rättsprinciper som ’oskyldig till motsatsen bevisats’, ’bevisbördan ligger hos den som anklagar’ etc, medan den andra verkar luta sig på Salem Witch Trials-modellen som är så het nu i dessa #metoo-tider: ’skyldig till motsatsen bevisats’ och ’blotta anklagelsen bevisar skuld’. Vi kan kalla den första principen ”modern” – den andra ”medeltida+postmodern”, då dessa två har visat sig ha större likheter än någon kunde ana.

Jag är en varm, tråkig anhängare av den moderna hållningen och ryggmärgsreagerar hårt när jag känner lukten av den medeltida+postmoderna modellens pöbeljustis och tända häxbål. En reflex jag kände av t o m i fallet Virtanen, även om den var extremt svag. Få var mer förtjänta av att störtas från sin tron. Men den fadda smaken av sättet det gjordes på sitter i än. Jag kan inte annat än förakta folk som tar sig rätten att göra override på gängse rättsprinciper och sprida misstankar och förtal kring sig som konfetti, bara för att de kan bakom skärmarna, bara för att det är safe att följa med strömmen.

Vilken av rättsprinciperna som dominerar i tråden är en no-brainer: Medeltida+postmodern in i kaklet. Random anklagelse = skuld bevisad! Skyldiga tills motsatsen bevisats! (och sannolikt efteråt också, går alltid att fixa). Tja, tråden är ju rätt pöblig så det var nog givet att medeltida+postmodern skulle vinna en promenadseger, men det finns också flera här som borde veta bättre. Du till exempel, men du väljer the low road ändå. Varför? Det kan man bara spekulera i, så nu gör jag det: Du har ett tema som vi kan kalla ’smaka på egen medicin’ i många av dina strategiska funderingar. Det började kanske med ’bemöta vänsterns känsloargument med känsloargument’, ’ställa vänstern mot väggen för samma empatibrist de anklagar andra för’, eller ’hävda svensk folkrätt med hänvisning till vänsterns stöd för palestiniers m fl folkrätt’. Jodå, rimligt och bra. Men nånstans på vägen gjorde du medicinreturen till universallösning och då började en del muterade missfoster bildas. ’Att inte tro på konspirationsteorier är största konspirationsteorin ever’ (Ehh, nej. Gå hem, du är full), och dess klumpfotade kusin ’Såhär va: Vi vet ju att typ alla i etablissemanget är PK och därför gäller nu omvänd bevisbörda: Total konspiration är bevisad tills icke-konspiration bevisats” (Öööh nej, det där flyger inte.)

Så för att återkoppla till den quote jag svarar på här: Det existerar en fundamental skillnad mellan de positioner du använder som exempel. Den ena är en tämligen allvarlig anklagelse om maktmissbruk. Den andra bygger på simpel tillit grundad i generositetsprincipen. Du tycks mena att båda har lika värde. Anklagelse och ”oanklagelse”, hey, vågskålarna står lika här. Det borde vara ett helt främmande synsätt, men säg vad som inte är i upplösning numera.

Angående Crispy's dåliga ton. Jag kan tänka mig att han helt enkelt tröttnat på de obehagligt ohederliga debattmetoderna på den här sidan. Jag klandrar honom inte för det.

Jag brukar säga lite tvärtom. Det är inte SD man hatar utan de som röstar på partiet.

Du som själv inte är helt dum i huvudet måste väl själv tröttna emellanåt?

status.st brukar ofta ha direktlänkar till institutens egna rapporter (i PDF-format och liknande). Och många av tidningarnas artiklar om mätningarna brukar nämna andelen osäkra i nån faktaruta längst ner.

Om inget av det funkar kan man gå in och rota direkt på institutens egna hemsidor, inizio.se, demoskop.se, novus.se, kantarsifo.se, yougov.se. Sen brukar det ligga ett menyklick bort. ”Väljarbarometer”, ”väljaropinion”, ”opinion” är typiska rubriker.

Så klart att ingen vill utsättas för detta.

Tror också att detta bara är toppen på isberget. Kommer att kunna bli ett "skräckresultat" för Sjupartiet och godhetsknarkarna.

No shit Sherlock, det är en hästsko i varje boxhandske här numera. Vad som gör det dubbelt irriterande är att fulmetoderna är kopierade direkt ur handboken för vänstern som vi skulle vara bättre än. Alla greatest hits ur Anders Lindbergs lilla röda.

Huruvida SD påverkas positivt eller negativt i OI av enskilda skribenters inlägg är en intressant fråga. Kanske mer intressant än långa förutsägbara litanior om Sentio eller SCB eller gud vet vad för institut kommer att anses preformerade av egna agendor som vi bara kan ha åsikter om. Om man är av den åsikten att enskilda skribenter vare sig de är MSM eller i tråden bör man avhålla sig från att polemisera med dessa. Kväv istället möjligheten att samspela. Säkert bara förträffligt för SD's opinionssiffror. Det motsvarar annars bara att fortsätta att klia i ett infekterat sår.

Oj, det var som fan!

Speciellt intressant är det för att de som länge beskrivits som SDs typiska väljare, 40-50 åriga manliga knegare, oftast inte är speciellt aktiva på Facebook.

Jag (som förvisso är tjänsteman) men man och i den åldern har inte ens Facebook. Mig veterligen har inte de flesta av mina jämnåriga manliga bekanta det heller. Och de som har det är väldigt inaktiva där. De har inte varit inne på Facebook på flera månader, ibland flera år.

Vad jag förstått har dagens förstagångsväljare förvisso Facebook, men är sällan där. Utan är mer aktiva på Snapchat, Youtube och Instagram.

Vad jag förstått, är de mest aktiva på Facebook numera just kvinnliga tjänstemän i åldern sådär 30-60 år. D.v.s. just de som tidigare mycket sällan sympatiserat med SD.

Jag undrar om vi börjar se en förändring? D.v.s att SD börjat bryta in i helt nya väljargrupper?

Vet mycket väl att det är institut, siffror, mätningar, statistik, diagram, viktningar, månadssnitt, olika parametrar mörkertal etc, etc, som gäller när vi diskuterar SD i opinionsundersökningar i denna tråd. Och så ska det självfallet vara. Men om ni blöter fingret och sätter upp det i luften, och känner efter lite... Känner ni inte att det blåser en rätt ordentlig medvind för SD i opinionen just nu?

Opinionssiffrorna för SD pekar entydigt åt ett håll - siffrorna kan alltid diskuteras till förbannelse, likaså underskattningen - men trenden är tydlig: uppåt eller starkt uppåt för SD. Valdebatten i TV för drygt en vecka sedan: mer än en mätning visade att folk tyckte Åkesson skötte sig utmärkt och vann eller kom topp tre. Rapporter har kommit från lite varstans i Sverige om personer som alltmer öppet vågar visa sitt stöd för SD med ballonger knutna på barnvagnar och ballonger som de håller i händerna vid vårmarknader - något som hade varit mer eller mindre otänkbart för bara ett par år sedan. T o m i storstäder har detta nu inträffat, alltså inte bara i mindre orter. En helt annan atmosfär råder på många arbetsplatser när SD kommer på tal, många erkänner att det blir SD i valet. Röster höjs, diskussionerna går varma, anhängare till SD börjar ta ton... Detta gäller naturligtvis inte på alla arbetsplatser, men åtminstone i vissa där stigmat nu är i det närmaste borta. Grannar i villaområden som känt varandra i över 30 år pratar nu öppet om SD på ett sätt som inte skett tidigare. Insändare i lokala tidningar visar också att nåt har hänt. Även journalistiken belyser allt oftare SD ur en annan synvinkel än inför t ex valet 2014 och i samband med massinvandringen 2015. Denna "känsla", denna attitydförändring ute i samhället är det många, många som nu nämner i sociala medier.

Det känns i luften att valet den 9 september mycket väl kan bli nåt vi inte skådat i tidigare riksdagsval. Korken har ännu inte flugit av helt, anden är inte ute ur flaskan än, men den är definitivt på god väg...

Alla förutsättningar finns att valet om knappt tre månader kan komma att skaka om Sverige i grunden och t o m sända chockvågor internationellt.

Jo, så känns det.

En del av mig ser Jimmie Åkesson säga i TV, när det konstaterats att SD blivit största parti med råge, "att det här visste vi, men vi vågade inte mer än hoppas på att det var sant. Nu vet vi. Tack!"

En annan del av mig ser tyvärr en annan verklighet, där man fryser ut SD i fyra år till. Ett Sverige där S och M går ihop för att vrida ur det sista i trasan, och där inget ändras.

Men det kan mycket väl bli så att MP, KD och L åker ut. Det är så det ser ut idag om man läser siffrorna.
Sen ska S, VPK, C och M dela på en tynande väljarskara.

När Trump vann trodde jag att man skulle ta lärdom av det, men jag ser inget sånt i den Svenska valrörelsen. Det bådar sämst för etablissemanget.

Är det någon som har koll på varför i hela friden Lena Mellin ens yttrade detta med att "Nästa val kan bli ett blodbad för många partier: Aftonbladet/Inizio: SD vinner fråga efter fråga. Sverigedemokraterna skär som en rakkniv genom opinionen"? Inte likt Melin. Varför sa hon det så drastiskt och pang på? Varför inte bara hålla käften och inte ge denna uppmärksamhet åt SD?

https://twitter.com/lenamellin/status/816555585089011712

Hon hade väl tillgång till "hemliga opinionsundersökningar". Hon var ju själv på plats och kände nog en lätt desperation hur illa förhoppningarna och önskningarna (möjligen påeldade av Sifo) bland etablerade politiker stämde överens med den verklighet som hon till slut motvilligt tvingades acceptera. Nu tror väl ingen längre att SD ska krympa och försvinna längre, inte ens bland de mest hjändöda politekerna, därav förslaget på fyra års ytterligare förhalning via S+M förslaget.