Tilltala med efternamn

För den som bor i en storstad, mig själv alltså, skulle det faktiskt inte falla på plats att kalla min chef för herrn eller receptionisten för frun. Det känns aldeles för gammaldags. Däremot är jag med på att detta är väldigt orespektfullt gentemot någon annan. Har själv funderat på hur man skall tilltala någon annan.

Känner någon inte mig vill jag hellre att de tilltalar mig med mitt fulla namn. Att kalla någon för ens efternamn skulle nog kräva att man känner denne. Blir på jobbet ofta kallad för mitt efternamn.

Lite fedora känsla över det hela?

Nu skrev personen »äldre människor«, inte »äldre än en själv«. Sedan angavs även en åldersbarriär så det går inte att misstolka. En personen som är 35 räknas fortfarande som ung vuxen. I dagens samhälle får nog pensionsåldern (omkring 65) utgöra beteckning för att vara äldre.

Hursomhelst bör man hålla sig från åldersrelaterat tilltal. Det uppskattas mycket sällan.

Visst, inget fel i det. Felet är snarare att ofta används "äldre" då det egentligen är "gamla" som avses.
Sällan 35 är gammalt, men dock äldre än den som är exempelvis 25.

Det är väl närmast de vilka uppnått en mer aktningsvärd ålder än den som tilltalar som normalt kallas "ni", då i synnerhet i sammanhang där namnet ej är känt för den senare.

I militära sammanhang har mig veterligt i långa tider efternamn använts som tilltal, har du begåvats med en namnskylt står det sällan förnamn på den heller.

Det är naturligtvis inget »fel« att samma stavning [och samma ord] kan ha både flera betydelser och bibetydelser. Sammanhanget anger vad som menas och i det sagda fallet är det helt uppenbart att »äldre« avsåg personer som uppnått en ålder som ska tas med särskild respekt [underförstått har blivit gamla].

Sammanhanget ger ofta svaret på vad som menas, men varför använda "äldre" som en synonym till "gamla"? Ordens egentliga betydelse är ju inte samma direkt.

Det är som att fråga varför många använder »själv« när det egentligen menar »ensam«.

Innebörden i »äldre« är om inte annat »inte längre ung«. Den som använder den beskrivningen lägger en värdering i sitt uttalande. En person som nått 35 år är varken gammal rent kroppsligt eller har tillvunnit sig den respektfulla erfarenhet som livets olika faser ger.

Sedan det här med att tilltala personen med efternamn. Kan tycka att det ligger ett visst avståndstagande i det. Det finns visserligen några, åtminstone i formella sammanhang, som svarar i telefonen med sitt efternamn. Det förefaller märkligt, men var inte helt ovanligt förr för 35 år sedan

Efterlyser könsneutralt ord som synonym för herr/fru som jag kan placera innan efternamnet.

T.ex. Hens majestät Kaspersson

Skrivs ett brev till en person som namnet är bekant på så saknas knappast kännedom om könstillhörighet. Ser alltså inget behov av sådant ord. En cirkulärskrivelse eller liknande kan ju däremot inledas med "Till den som det vederbör".

Ja, det är ett bra svar. Jag grillar dock gärna frågeställningen vidare för den intellektuella utmaningen. Repliker som "den som det vederbör" känns som att man inte vet vem det ska till ibland. Herr/Fru Karlsson å andra sidan är en specifik person som man känner till. Men vad händer med en hen? Kan ha fel förstås, är inte så bra på svenska.

Korrekt i avseende på "den som det vederbör", det passar om det sänds till ett företag och man överlåter till mottagaren att lämna till lämplig person.

"Hen" ser jag ingen nytta med någonstädes, det finns andra ord och uttryck att använda.

Att du skulle rikta en könsneutral titel till en utpekad person blir ju lite märkligt. Den personen vet själv vilket kön den har. Det du frågar efter är väl egentligen att du skulle vilja ha en könsneutral titel för den som inte identifierar sig med ett kön?