Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Men hon var lite betryckt ändå?

Inte lätt att leva med två sjuka barn och en deprimerad make...Det låg i så fall mycket på H's axlar...

Hanna hade inga demoner. Man måste inte leva i en kärnfamilj. Hanna hade förstått hur livet var tror jag. Man föds utan att veta att man föds . Sen kommer livet, ett streck , strecket kan vara olika , lite mer upp o ner för vissa av olika anledningar. Sen dör vi. Enda saken som är gemensamt för alla. Drabbar alla. Inte ens den rikaste kommer undan. Rättvist. Men samtidigt hemskt. Livet är trots alla upp o ner en vacker sak. Man vill helst inte dö.
Hanna gillade livet tror jag. Ett enkelt liv utan konstigheter.

Men hur va det nu, barnen var väl inte sjuka va?
Men du kanske menade att dom led av en tillfällig förkylning.

Är bekant (via en idrottsförening) med en tjej som gick i äldsta tjejens klass. Hon gick aldrig till skolan men var med på skolavslutningar. Tjejen jag är bekant med vet inte vad sjukdomen heter men vet att det har med kronisk trötthet och utmattning att göra, samt att familjen åkt till Belgien för specialistvård mer än en gång.

Jo så kan det verka utåt.Men jag regerar till vad Mano tidigare skrev.
Ibland undrade man ju varför O skötte alla kontakter ? Men när det i själva verket var H som var mest bekymrad över töserna.
Måste säga att O var ju ändå fantastisk som försökte så gott han kunde för att även tillfredsställa H så hon inte skulle missa sina viktiga möten APT m.m.
Sedan en sak vi reflekterat över är ju att töserna tycktes ju må bättre i Os sällskap.
Märkligt var ju också att när det blev tal om ny professur i Lund istället för Uppsala så blev Agnes sämre och även Moa drabbades.
Kan ju vara som Mono säger hon använde töserna för hon visste att det var sårbart för O.
Tror faktiskt E.K trodde att det bara var H och töserna som var döda då hon skrev sitt inlägg för att sedan revidera det.
Vill ju förståss inte tro på detta själv då det är svårt att ta till sig att H som var så hjälpsam mot andra men hade inte så mkt tid över för sina egna.
Om de nu tog detta gemensamma beslut varför kämpade de inte tillsammans innan detta bisarra beslut ?Varför var den enes arbete viktigare en den andres ?
Obs.Nu säger jag absolut inte att det är på detta sätt det här gått till.Finns fortfarande mkt som är suspekt och under utredning....

Inte lätt att leva med två sjuka barn och en deprimerad make...Det låg i så fall mycket på H's axlar...

Nej, det kan ju vara svårt att fråga rakt ut om hälsan, när det gäller personer som man inte är "kompis" med (utan har en annan sorts relation till). Så gör vi nog alla.

Och kanske är vi alla litet extra "hänsynsfulla" i fråga om just den psykiska hälsan... tyvärr...

När ska den dagen komma, när det är lika naturligt att prata om ont i själen som ont i en höft...? När det är lika naturligt att söka hjälp inom psykiatrin som inom alla annan sjukvård... En fråga som det givetvis är omöjligt för dig att svara på, men jag frågar ändå: tror du att O hade/skulle ha söka hjälp för sin depression?

Nej, det menade jag inte.

Det har nu under ett antal inlägg arbetats fram en konsensus om att barnen var mycket svårt sjuka. Jag har läst allt som skrivits och försöker inta det perspektivet . Detta är väl en pågående diskussion - och inte en kamp om vem som har rätt? Om man inte försöker testa flera olika perspektiv så går diskussionen inte framåt utan det blir bara låsningar. När inget facit finns går det bra att ändra sig flera gånger. Tills fakta eventuellt blir kända.

Jo så kan det verka utåt.Men jag refererar till vad Mano tidigare skrev.
Ibland undrade man ju varför O skötte alla kontakter ? Men när det i själva verket var H som var mest bekymrad över töserna.
Måste säga att O var ju ändå fantastisk som försökte så gott han kunde för att även tillfredsställa H så hon inte skulle missa sina viktiga möten APT m.m.
Sedan en sak vi reflekterat över är ju att töserna tycktes ju må bättre i Os sällskap.
Märkligt var ju också att när det blev tal om ny professur i Lund istället för Uppsala så blev Agnes sämre och även Moa drabbades.
Kan ju vara som Mono säger hon använde töserna för hon visste att det var sårbart för O.
Tror faktiskt E.K trodde att det bara var H och töserna som var döda då hon skrev sitt inlägg för att sedan revidera det.
Vill ju förståss inte tro på detta själv då det är svårt att ta till sig att H som var så hjälpsam mot andra men hade inte så mkt tid över för sina egna.
Om de nu tog detta gemensamma beslut varför kämpade de inte tillsammans innan detta bisarra beslut ?Varför var den enes arbete viktigare en den andres ?
Obs.Nu säger jag absolut inte att det är på detta sätt det här gått till.Finns fortfarande mkt som är suspekt och under utredning....

Nu skriver jag bara vad jag tror. Bäst att börja så så alla vet. Det här är mina tankar om hur det kan gå till.
Först mår man dåligt . Kan vara nån av dom anledningarna som du har skrivit som gör att man börjar må väldigt dåligt. Ångesten på morgonen gör att dagarna blir svåra att stå ut med. En själslig cancer. Mot kvällen blir man lite bättre o blir lite normalare o börjar hoppas att imorrn när jag vaknar så blir det bra. Men det blir inte bra. Så lever man en viss tid.
Sen börjar ev en tanke gnaga av och till i denna personens hjärna. Från ingen tanke alls en tanke som man viftar bort än så länge. Så det är en process. Många som mår dåligt gör inte självmord. Det är att gå över en gräns. Jag har vänners barn som har gjort självmord. Men många går inte över gränsen för det finns ett spärr. Man vill ha hjälp. Man vill att nån några ska hjälpa en. Man kan inte axla sitt tillstånd själv längre.
Jag tror tanken som man inte kan vifta bort längre kan bli en verklighet ganska snabbt. Alltså tanken kan bli en verklighet / en handling väldigt plötsligt. När personen kanske minst anar det. El efter en kortare förberedelse. Ta fram piller osv

Jag har stor erfarenhet av självmord dels genom mitt jobb och även privat efter min sons älskade vän som tog sitt liv för ett år sedan.Jag skulle säga att trots detta så vet man aldrig. Kan vara allt ifrån en impulshandling till ett väl planerat. När en patient läggs in så görs en bedömning som då låter som : s-tankar men inga planer.
Men det är bara en bedömning som alltid är vansklig. Ibland har vi då xtratillsyn var 15: eller 30 min. Vid uttalade självmordstankar gäller klistervak då patienten inte får lämnas en sekund. Man är sida vid sida även vid toabesök. Men det är vad vi kan göra. Förhindra ett suicid under sjukhusvistelsen. Någon gång kommer man ut och många genomför det då. Det händer att patienter tar sitt liv på sjukhuset. Då är det ofta planerat och i ett slags syfte att skona anhöriga om du förstår vad jag menar.
Dom fall jag känner till som skett inne på avdelningar har varit hängningar med hjälp av lakan eller duschslangar.
Vi låser duschar på kvällen, visiterar patienter när dom kommer in , plockar av mobilladdare. skärp, vassa föremål o.s.v. Men som sagt. Det går aldrig att förhindra helt. Den som väl bestämt sig finner ut ett sätt.
Finns inga enkla svar. Detta är det svåraste och så sorgligt. Allt detta lidande. Den psykiska ohälsan är så stor. Inga direkta svar på dina frågor. Men det är just det som är grejen. Det finns inga enkla svar. Efteråt ser man så tydligt signalerna men så svåra att upptäcka innan.
Patienten befinner sig i ett svart hål. Utan väg ut.

Ang suicid, ja det kan och sker många gånger i affekt. Ex personer mer EIPS där ångesten och känslorna snabbt kan växla från glada-nattsvarta (kan ske flera gånger under en dag i kris)
Många har bekantat sig med tankar om suicid innan men agerandet behöver absolut inte vara planerat.
Några statiska riskfaktorer är: missbruk, heriditet, impulsivitet, psykossjukdom, tidigare suicidförsök, att vara man, medelålder och uppåt.
I riskerna måste skyddande faktorer vägas in.
Många kan ha suicidtankar utan att genomföra suicid, i stort sätt alla jag mött som gjort suicid försök har i någon mån tvekat in i det sista även.
Görs suicid i affekt är det i direkt anslutning till någon slags kris för personen. Affekt=i känslan.
Görs suicid i ”lugn och ro” har många tankar hunnit passera innan det gjorts.

Vad betyder APT?

Uppsala hade väl betytt att det blivit närmare till farmor och farfar?