Citat:
Då jag arbetar just med att t.ex. analysera personer och hur de uttrycker sig är jag glad över att jag fick tillfälle att läsa lite av det som skrivits i den som sägs vara Tims gamla profil här på Flashback. Han berörde redan då.
Då jag inte är något tidigare uttalat fan av Tims musik har jag inte förrän nu läst några av texterna i hans låtar och jag är faktiskt lite smått chockad över det han valt att skriva om, t.ex. ”I lost my backbone somewhere in Stockholm”....Så ledsamma ord, någon som vet om han pratat om sina texter i något sammanhang?
Då jag arbetar just med att t.ex. analysera personer och hur de uttrycker sig är jag glad över att jag fick tillfälle att läsa lite av det som skrivits i den som sägs vara Tims gamla profil här på Flashback. Han berörde redan då.
Då jag inte är något tidigare uttalat fan av Tims musik har jag inte förrän nu läst några av texterna i hans låtar och jag är faktiskt lite smått chockad över det han valt att skriva om, t.ex. ”I lost my backbone somewhere in Stockholm”....Så ledsamma ord, någon som vet om han pratat om sina texter i något sammanhang?
Jag är också väldigt tagen av just "Somewhere in Stockholm" och ditt inlägg fick mig att gå tillbaka till hans tråd från 2006 och läsa igen. Fick gåshud nu av att se hur mycket av det han uttrycker i sångtexten finns där redan då, t ex "I hear echos of a thousand screams. As I lay me down to sleep. There's a black hole deep inside of me. Reminding me that I've lost my backbone. Somewhere in Stockholm". Han beskriver flera gånger i tråden från 2006 att det är just när han ska gå och lägga sig, när han är ensam och inte har något att syssla med, som ångesten och overklighetskänslorna kommer som starkast, även när han för övrigt mår bra. Här finns ju säkert anledningen till hans omvittnade arbetsnarkomani, det var ett sätt - som för många av oss - att komma undan dessa ohanterliga känslor, som säkert också växte i intensitet gånger hundra under åren som följde.
Är för övrigt väldigt imponerad av denne 17-åring som så tydligt kunde beskriva vad han var med om, som så gärna ville ha kontakt med människor, såväl på Flashback som med psykologer, och prata om sina känslor och problem. Som uttrycker ett stort hopp faktiskt om att det går att få ordning på detta. Jag tänker att han förlorade just det hoppet, det modet - sitt "backbone" - någonstans på vägen.
Läste i en kommentar under låten på Youtube att Tim tydligen sagt i en intervju att "Somewhere in Stockholm" var den enda låt han skrivit (på albumet Stories som jag förstod det) som Tim, inte som Avicii. Har ingen källa till den intervjun dock.
"Somewhere in Stockholm" uttrycker ju också en väldigt tydlig, om än ambivalent, hemlängtan, undrar om det var så att han var på väg att flytta hem igen, är det någon som vet?
__________________
Senast redigerad av Ojitos 2018-05-13 kl. 15:10. Anledning: feledit
Senast redigerad av Ojitos 2018-05-13 kl. 15:10. Anledning: feledit