2018-05-13, 16:33
  #30769
Medlem
bradgardsindianens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av rubin22
Är du trög på riktigt? Om man månar så om sina barn. Så tar man för i helvete inte livet av dem! Dåre kan du vara själv!

Men låt oss försöka lämna tramsargumentet och sondera terrängen om det finns någon standard om objektivt fastställt humant civiliserat beteende.

Självklar ska man inte ta ihjäl sina barn, men vad om barnen har en dödlig sjukdom där transportsträckan till döden är säkerställt plågsam. Du ansåg att O väl kunde hostat eller fixa bakterier till barnen. Låt oss fullfölja ett tankeexperiment med jämförelse på det alternativet.

Armstark tog ju upp det här med massförstörelsevapen. Inte helt irrelevant men kopplingen gick dig förstås helt över huvudet.

Vi kan ju leka med tanken att vi befinner oss i ett krig och ska försvara oss med något slags vapen. Det är tillåtet för oss att skjuta på fi, med handeldvapen eller raketer av något slag. En lite gammeldags granat kan nog också vara ok.

Men dumpa bakterier som långsamt och plågsamt dödar fi, skulle kunna få oss dömda för krigsförbrytelser, kanske även tortyr beroende på syftet vi har med bakterieplanteringen.

Tror du den här internationellt gällande rättsliga standarden har tillkommit för att det är humanare eller mer skonsamt att dödas av bakterier jämfört med ett välriktat skott i huvudet eller träffyta på en rektangel om
20 * 30 cm träffyta i bröstkorgen centrerat vid hjärttrakten?
__________________
Senast redigerad av bradgardsindianen 2018-05-13 kl. 16:36.
Citera
2018-05-13, 16:41
  #30770
Medlem
Newmann-Picks sjukdom (Socialstyrelsen)

"Om neurologiska symtom utvecklas mellan 6 och 15 års ålder talar man om juvenil neurologisk form. De första sjukdomstecknen är ofta kognitiva svårigheter med koncentrationssvårigheter och svårigheter att skriva."

"Symtomen är fortskridande med tilltagande kognitiva svårigheter, kataplexi, ataxi samt svårigheter att prata och svälja. Det är vanligt med ofrivilliga, ihållande muskelsammandragningar som ger vridande upprepade rörelser och onormal kroppshållning (dystoni). Ungefär hälften får epilepsi. Med tiden utvecklas även spasticitet. Cirka 90 procent av de med den juvenila formen har förstorad mjälte och/eller lever."

En variant/form inträffar i väldigt tidig ålder varpå barnet dör 3-4 års ålder.

Den juvenila inträffar 6-12 års ålder.

Då den är ärftlig undrar jag vad Os lillebror dog i vid 3-4 års åldern.

"Ibland, men det är ovanligt, upptäcks sjukdomen först i vuxen ålder (vuxenformen). Sjukdomen är förmodligen underdiagnostiserad bland vuxna eftersom det kan vara svårt att upptäcka en mjältförstoring hos vuxna. Vertikal blickpares är vanligt, men ger inte alltid symtom. Psykiatriska symtom förekommer ofta och kan finnas flera år innan de neurologiska symtomen visar sig. Exempel på psykiatriska symtom är psykotiska tillstånd med vanföreställningar och hallucinationer, nedstämdhet, beteendeavvikelser och social isolering. Efterhand utvecklas också neurologiska symtom liknande dem vid den juvenila formen, men epilepsi är inte så vanligt."
__________________
Senast redigerad av Remark 2018-05-13 kl. 16:54.
Citera
2018-05-13, 16:49
  #30771
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Tey44
Detta var ett av inläggen.

Tack för att du letade fram inläggen. Möjligen kan alltså både en juvenil form och en som drabbade H i vuxen ålder vara en tänkbar sjukdom.
Citera
2018-05-13, 16:59
  #30772
Medlem
A1HORNYLADs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Remark
Newmann-Picks sjukdom (Socialstyrelsen)

"Om neurologiska symtom utvecklas mellan 6 och 15 års ålder talar man om juvenil neurologisk form. De första sjukdomstecknen är ofta kognitiva svårigheter med koncentrationssvårigheter och svårigheter att skriva."

"Symtomen är fortskridande med tilltagande kognitiva svårigheter, kataplexi, ataxi samt svårigheter att prata och svälja. Det är vanligt med ofrivilliga, ihållande muskelsammandragningar som ger vridande upprepade rörelser och onormal kroppshållning (dystoni).
Ungefär hälften får epilepsi. Med tiden utvecklas även spasticitet. Cirka 90 procent av de med den juvenila formen har förstorad mjälte och/eller lever."

En variant/form inträffar i väldigt tidig ålder varpå barnet dör 3-4 års ålder.

Den juvenila inträffar 6-12 års ålder.

Då den är ärftlig undrar jag vad Os lillebror dog i vid 3-4 års åldern.

"Ibland, men det är ovanligt, upptäcks sjukdomen först i vuxen ålder (vuxenformen). Sjukdomen är förmodligen underdiagnostiserad bland vuxna eftersom det kan vara svårt att upptäcka en mjältförstoring hos vuxna. Vertikal blickpares är vanligt, men ger inte alltid symtom. Psykiatriska symtom förekommer ofta och kan finnas flera år innan de neurologiska symtomen visar sig. Exempel på psykiatriska symtom är psykotiska tillstånd med vanföreställningar och hallucinationer, nedstämdhet, beteendeavvikelser och social isolering. Efterhand utvecklas också neurologiska symtom liknande dem vid den juvenila formen, men epilepsi är inte så vanligt."
Bra.
Då kan vi utesluta den.
Ärligt talat, vilka sjukdomar ni än räknar upp är de inte skäl nog att mörda sina barn. Det bara måste handla om något annat.
Citera
2018-05-13, 17:01
  #30773
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av N.Armstark
Det finns en annan differentialdiagnos som måste uteslutas innan man ger diagnosen ME. Det är mitokondriella sjukdomar. Det är en svårdiagnostiserad sjukdom med varierande symptom beroende på vilka genetiska skador varje enskild drabbad har.

Det är en sån sjukdom som man initialt skulle kunna missa på Agnes, men målmedvetet börja söka efter när även Moa började få samma symptom. När två syskon insjuknar med likartade symptom måste det rimligen handla om en ärftlig/genetisk sjukdom. Fostrets mitokondrier och deras mtDNA kommer från moderns ägg, och mtDNA kan därför bara nedärvas via modern. En man med en mitokondriell sjukdom orsakad av mutation i mtDNA kan inte föra mutationen vidare till sina barn.

En svår och obotlig sjukdom med individuella symptom som man inte kan förutsäga. En fysisk sjukdomsbild som är ofattbar.

https://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/mitokondriellasjukdomar-enover


Ja, mitrokondriella sjukdomar skiljer sig från ME, men de kan ändå sägas ha ett samband eftersom ME är en inskränkning i energiomsättningen i kroppen. En av teorierna som diskuteras i ME-sammanhang är att flera sjukdomar (ME, fibromyalgi, sköldkörtelsjukdom m.fl.) egentligen är olika symtom på ett och samma problem i kroppen, en enda sjukdom.
Ok, något OT, men energiomsättningen sker ju som sagt i mitokondrierna.
Just mitrokondriell sjukdom yttrar sig väl dock ofta som utvecklingsstörning om jag inte minns fel?
Har du fördjupat dig något?
Citera
2018-05-13, 17:06
  #30774
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Missan27
Nu skriver jag bara vad jag tror. Bäst att börja så så alla vet. Det här är mina tankar om hur det kan gå till.
Först mår man dåligt . Kan vara nån av dom anledningarna som du har skrivit som gör att man börjar må väldigt dåligt. Ångesten på morgonen gör att dagarna blir svåra att stå ut med. En själslig cancer. Mot kvällen blir man lite bättre o blir lite normalare o börjar hoppas att imorrn när jag vaknar så blir det bra. Men det blir inte bra. Så lever man en viss tid.
Sen börjar ev en tanke gnaga av och till i denna personens hjärna. Från ingen tanke alls en tanke som man viftar bort än så länge. Så det är en process. Många som mår dåligt gör inte självmord. Det är att gå över en gräns. Jag har vänners barn som har gjort självmord. Men många går inte över gränsen för det finns ett spärr. Man vill ha hjälp. Man vill att nån några ska hjälpa en. Man kan inte axla sitt tillstånd själv längre.
Jag tror tanken som man inte kan vifta bort längre kan bli en verklighet ganska snabbt. Alltså tanken kan bli en verklighet / en handling väldigt plötsligt. När personen kanske minst anar det. El efter en kortare förberedelse. Ta fram piller osv

Bra beskrivning. Ja, en del tar fram pillren och fullföljer självmordet. Och andra söker hjälp när de känner att situationen börjat bli alldeles ohållbar.
Citera
2018-05-13, 17:06
  #30775
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Remark
Jag blir lite brydd över den uppgiften att det var O och Moa h*n såg i affären då ett offentligt registerutdrag som nyligen visades upp här säger att det var O och A som senast sågs i affären 5/1! Två oberoende vittnen. Kan man tagit fel på barnen? Eller en felnotering? Eller var O först ute med M i mellandagarna och senare (5/1) med A?

Det var jag som skrev de inlägget, efter kontakt med skatteverket.
De sa ” inte ” var de sågs senast sedd i livet!

Bara datumet jag tidigare skrivit.

Alltså har skatteverket inte sagt var de sågs!

Var du får affären ifrån vet inte jag.
__________________
Senast redigerad av Banannn 2018-05-13 kl. 18:00.
Citera
2018-05-13, 17:06
  #30776
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Missan27
Men två lika psykiskt sjuka??

De kan vara sjuka/störda på olika sätt ex om den ene har en betydande svaghet och den andre är kontrollerna, driven.
Inte säkert att det hade märkts så mycket utåt då det snarare möjligen ”kompliterar” varandras person.
Att båda ex va narcissistiska/antisocialt personlighetsstörda betvivlar jag starkt då jag inte kan se hur de ens skulle vilja vara ett par från början då.
Misstänker mer personlighetsstörning i grund sen är det klart de skulle kunna vara deprimerade båda två.
Alla kan drabbas av psykisk ohälsa oavsett störning/sjukdom i grunden.
Båda kan vara lika ”störda” men på olika sätt.
Citera
2018-05-13, 17:17
  #30777
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Vinbergssnacka
Jag har en fråga som jag har funderat på i några dagar, kanske någon som jobbar med det här vet eller någon vet utan att jobba med detta:

Hur planerad är ett självmord? Eller hur oplanerad kan det vara? Jag ser denna familiciden som ett utvidgad självmord, själv om jag inte gillar begreppet. Jag tror att gm vill själv begå självmord och de andra fick sätta livet - inte att incitamentet var att döda barnen och sen begår självmord som följd av detta.

Kan något sånt ske i affekt överhuvudtaget?

Jag har läst det här till exempel kring den suicidale processen:

”- misslyckad problemlösning
- uppgivenhet, trötthet, utmattning
- psykiskt lidande, ångest
- utanförskap, isolering, bristande relationer
- suicidtankar
- suicid”

Det som kan utlöser krisen anges så här:

”-Dödsfall i personens närhet, pojk- eller flickvännen har gjort slut, arbetslöshet, konkurs, klammeri med rättvisan, skamkänslor
-En större besvikelse, misslyckad examen eller tentamen, utebliven befordran, mobbning, kränkning
-Sjukdom som depression, psykoser, allvarliga kroppsliga sjukdomar, missbruk”

https://www.suicidezero.se/fakta-rad/den-suicidala-processen

Och det här (skälv om netdoktorn kanske inte är den källa som är bäst lämpad):

”De allra flesta självmord sker efter en lång process av gradvis stegrad självmordsbenägenhet. Man brukar tala om "den suicidala stegen" (suicid=självmord). Självfallet kan denna process variera betydligt i sin exakta utformning hos olika individer, olika "trappsteg" passeras olika fort eller hoppas över, men generellt kan den beskrivas i följande steg:

Dödstankar
Dödsönskan
Självmordstankar
Självmordsplaner
Genomfört självmord”

https://www.netdoktor.se/psykiatri/depression-angest/artiklar/sjalvmord-och-sjalvmordsforsok/

Vad jag har förstått, kan processen går snabbt mellan utlösande faktor och försök till eller genomförd suicid, men när jag läser det har behövs det väl ofta ändå en tid för detta?

Det är inget man genomgå från en dag till en annan och kanske ännu mindre när det inkludera att man tänka döda andra familjemedlemmar?
Jag har stor erfarenhet av självmord dels genom mitt jobb och även privat efter min sons älskade vän som tog sitt liv för ett år sedan.Jag skulle säga att trots detta så vet man aldrig. Kan vara allt ifrån en impulshandling till ett väl planerat. När en patient läggs in så görs en bedömning som då låter som : s-tankar men inga planer.
Men det är bara en bedömning som alltid är vansklig. Ibland har vi då xtratillsyn var 15: eller 30 min. Vid uttalade självmordstankar gäller klistervak då patienten inte får lämnas en sekund. Man är sida vid sida även vid toabesök. Men det är vad vi kan göra. Förhindra ett suicid under sjukhusvistelsen. Någon gång kommer man ut och många genomför det då. Det händer att patienter tar sitt liv på sjukhuset. Då är det ofta planerat och i ett slags syfte att skona anhöriga om du förstår vad jag menar.
Dom fall jag känner till som skett inne på avdelningar har varit hängningar med hjälp av lakan eller duschslangar.
Vi låser duschar på kvällen, visiterar patienter när dom kommer in , plockar av mobilladdare. skärp, vassa föremål o.s.v. Men som sagt. Det går aldrig att förhindra helt. Den som väl bestämt sig finner ut ett sätt.
Finns inga enkla svar. Detta är det svåraste och så sorgligt. Allt detta lidande. Den psykiska ohälsan är så stor. Inga direkta svar på dina frågor. Men det är just det som är grejen. Det finns inga enkla svar. Efteråt ser man så tydligt signalerna men så svåra att upptäcka innan.
Patienten befinner sig i ett svart hål. Utan väg ut.
Citera
2018-05-13, 17:21
  #30778
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av A1HORNYLAD
Bra.
Då kan vi utesluta den.
Ärligt talat, vilka sjukdomar ni än räknar upp är de inte skäl nog att mörda sina barn. Det bara måste handla om något annat.

Jag har inte sagt att ett allvarligt sjukdomstillstånd hos barn/en legitimerar mord. Något sådant finns inte.
Citera
2018-05-13, 17:28
  #30779
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Vinbergssnacka
Det är ju det som är så tragiskt. På Os jobb har man i alla fall uppfattat att något inte stod rätt till med Os psykiska hälsa. Undrar om chefen vågade att ställa dessa känsliga frågor som vi ofta inte vågar ställa. Har man uppmuntrad O att kontakta företagshälsan? Har man ringd honom hemma och frågad hur det går eller frågade man när han var på jobbet? Inte för att förhindra en familicide som ingen tänkte på, men därför att man var orolig för en medarbetas psykiska hälsa. Därför att man undrar om medarbetaren är utmattad, har en obehandlat depression eller kan vara suicidbenägen (det som inte fick hända, hände).

Det är tragiskt att föräldrarna allt igenom framstår som offer. Och det var de ju så klart: ingen väljer att få sjuka barn eller att själv bli deprimerad, osv. Man kan drabbas av många svårigheter här i livet. Det var väldigt synd om dem alla. Men det verkar ändå som om dessa föräldrar hade behövt litet mer "empowerment".

Deras barn drabbades av sjukdom, de själva drabbades av depressioner, familjen drabbades av att skolan skulle dra in hemundervisningen, de drabbades av att situationen blev outhärdlig, de drabbades av att sjukvården inte kunde hjälpa dem, de drabbades av att bli tvungna att döda sina egna barn.

De gav upp.

Fanns det andra alternativ? Om nu barnen var så oerhört sjuka, kanske dödsdömda, kunde man ju tänka sig att båda föräldrarna hade slutat arbeta och tillbringat all tid tillsamman med barnen den tid som var kvar. Att de gått in för att göra barnens sista tid i livet så varm och kärleksfull som det bara gick.

Men, det går ju inte att stå här vid sidan om och ha åsikter om hur någon annan borde ha gjort eller hade kunnat göra. Man kan bara konstatera att just dessa personer valde att ge upp och tog det beslut som de gjorde - ett beslut som omfattade både dem själva och deras barn.
Citera
2018-05-13, 17:33
  #30780
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Banannn
Det var jag som skrev de inlägget, efter kontakt med skatteverket.
De sa ” inte ” var de sågs senast sedd i livet!

Bara datumet jag tidigare skrivit.

Alltså har skatteverket inte sagt var de sågs!

Var du får affären ifrån vet inte jag.

Det har mindre betydelse Var dom sågs, det intressanta är att det finns TVÅ iakttagelser med O och ett barn. I ena fallet med M och det andra (5/1) med A. H hade setts i trädgården kring nyår.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in